Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
är, tvinngarnets lägsta hållfasthet, vilken vid finare
garner t. o. m. blir något lägre än hållfastheten för
enkeltrådarna tillsammantagna.
En variation av tvinnsnodden nedåt sänker
hållfastheten hastigare än en variation uppåt, både för
tvinning åt samma som åt motsatt håll som
enkel-garnsnodden. En variation nedåt, som stannar inom
25 % av snodden vid tvinnsnoddvinkeln 34°, ger
dock en relativt måttlig sänkning i hållfastheten av
mindre än 5 %.
Ett motsvarande måttligt värde vid ändring av
tvinnsnodden uppåt fås om denna ändring i snodden
håller sig under 50 %.
Största tänjbarheten fås vid betydligt högre
tvinn-snoddvinkel eller, enligt vad som framgår av
tabellerade mätvärden från ett av de undersökta
garnerna, vid omkring 45°.
För garnets hållfasthet i vävnaden spelar, förutom
den rena draghållfasthéten, även fibrernas obundna
längd en avgörande roll. Särskilt för vävnaders
motståndskraft mot nötning är tydligen detta väsentligt.
Här återkommer således betydelsen av att rätt
beräkna snoddvinklar och yttersta fiberns riktning i
förhållande till garnets medellinje.
Slutord.
De i det föregående berörda problemen äro
grundläggande för en standardisering inom textilindustrien,
om man med standard också vill avse en högsta
möjliga kvalitet inom givna materialgränser.
Det är därför opportunt att vid uppläggning av
normalbestämmelser för garnserier, sådana
textiltekniska synpunkter läggas på problemet, att högsta
möjliga utbyte erhålles i alla olika fall. Utan denna
problemställning torde endast slumpvis lyckligt
sammansatta produkter erhållas.
Olyckligtvis är den vetenskapliga forskning, som
arbetar på ett klarläggande av just hithörande frågor,
ännu knappast påbörjad i vårt land. Av årtalet på
tillgänglig utländsk litteratur att döma har icke heller
utomlands något väsentligt gjorts häråt på
senare år. Alla de undersökningar, som kunna utföras
inom industrien och inom andra våra
forskningsinstitut för lösande av de samordnade problem, som här
berörts, hälsas därför med tacksamhet.
Men för den omgående aktuella
standardiseringen av våra garner måste dock tillses, att alla de
textiltekniska rön, som till äventyrs redan nu stå att
erhålla, också samlas och omsorgsfullt bearbetas för
att bilda bästa möjliga underlag för blivande
bestämmelser.
De materialvärden, som i motsatt fall komma att
förfaras, och som för närvarande förfaras på grund
av olyckliga val av garn- och vävstorheter, äro av
en mycket hög storleksordning.
Litteratur
Bokanmälan.
Meddelanden från Konjunkturinstitutet. Serie A 8.
Konjunkturläget våren 1941.
En mycket god sida av kristidsregleringen av
näringslivet är, att den centralisering av åtgärder och
planering av dessa, som denna i många fall innebär,
samtidigt betyder en centralisering av uppgiftslämning
och inhämtande av fakta om det löpande affärsläget,
vilken möjliggör en detaljerad överblick över det
ekonomiska livets förändringar på olika områden. Det
än att hoppas, att den en gång vunna kontakten
mellan näringslivet och de konjunkturöverblickande
statsinstitutionerna skall bestå, även sedan — som man har all
anledning hoppas — förhållandena efter kriget
möjliggjort en avveckling av det administrativa tvånget
över näringslivet. Det är påfallande hur nyttiga t. e.
Konjunkturinstitutets rapporter om affärsläget äro
för den, som vill vinna en mera grundlig insikt i
förhållandena på de olika observationsområdena och i
deras samband med varandra.
Den nu föreliggande rapporten om konjunkturläget
våren 1941 — vilken i viktiga stycken sträcker sig
fram till sommarens inträde — betonar kraftigt den
stabilitet, som inträtt under vintern 1940/41. Den
totala industriproduktionen har varit praktiskt taget
oförändrad, trots den minskning av sysselsättningen
för de militära utrustningsbehoven, vilken alltjämt
fortsätter att göra sig gällande i den mån de viktigaste
engångsbehoven fyllas. Läget på arbetsmarknaden har
inte undergått några större förskjutningar,
likviditeten på penningmarknaden har fortsatt att långsamt
öka, den fortgående prisstegringen har saktat av.
Stabiliteten är utan tvivel resultatet av medvetna
strävanden efter jämvikt men döljer dock alltjämt
spänningstillstånd: orsakerna till dessa ligga till största
delen i de rubbningar, vilka framkallats av själva det
militärpolitiska läget i Europa, såsom råvaru- och
bränslebristen för vissa industrier och svårigheterna
för tillförsel av lantbruksförnödenheter från utlandet.
Transportsvårigheterna spela en betydande roll. De
områden inom industrien, där prägeln av depression
är mera påfallande, äro de betydande exportindustrier,
som till övervägande del varit inställda på export
västerut, byggnadsverksamheten samt — naturligtvis
— vissa grenar av transportväsendet: sjöfarten och
biltrafiken. Trots allt är arbetslösheten långt ifrån
katastrofartad, till rätt stor del tydligen beroende på
att skogsarbetet — vedavverkningarna och kolningen
— givit arbetstillfällen åt en stor del av dem, vilka
blivit arbetslösa inom t. e. sågverks- och
pappersmasseindustrierna. De militära inkallelserna utöva
givetvis en avbalanserande inverkan. Det är tydligen
byggnadsindustriens minskade arbetstillgång, som
medfört de största arbetslöshetssiffrorna och därmed
också givit arbetslösheten en alldeles särskild
storstadsprägel. Det påpekas, att av de hjälpsökande
arbetslösa vid slutet av april mer än en tredjedel voro
byggnadsarbetare. Vid arbetslöshetskrisen 1932—34
låg omkring två tredjedelar av arbetslösheten på
landsbygden, en tredjedel i städerna; nu är detta
förhållande omkastat. Uppemot hälften av hela den
anmälda arbetslösheten är koncentrerad till de tre
största städerna.
Folkförsörjningen och dess utsikter granskas
ingående. På detta område har dock
folkhushållnings-ministern i sina radioanföranden i början av augusti
kunnat ge ännu mera ingående besked. Med
någorlunda visshet kan ju emellertid läget ej överskådas,
innan skörden kommit in i ladorna. Huru
förhållandevis väl vår livsmedelsförsörjning kunnat hållas uppe
hittills under krisen, belyses av de omfattande
konsumtionsundersökningar, vilkas resultat nu
offentliggöras. Under 1940 och 1941 har —- den
genomsnittliga —■ kaloriförbrukningen per individ enligt dessa
beräkningar nedgått med 3,7 procent, respektive 13,8
procent under 1939 års nivå. Därvid har man att
observera den betydande uppgång i
kaloriförbrukningen, som skedde under åren 1934—39. Denna var inte
mindre än 9 procent. För närvarande skulle folkför-
6 dec. 1941
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
