Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 4
TekniskTidskrift
KEMI
Redaktör: FRITHIOF H. STENHAGEN
utgiven av svenska teknologföreningen
12 APRIL 1941
INNEHÅLL: Elektronmikroskopet och dess senaste landvinningar, av civilingenjör Erik H. Lundgren. —
Industrikommissionens undersökning av tvätteriernas vattenfråga, av Rolf Stéenhoff.
Elektronmikroskopet och dess senaste
landvinningar.
Av civilingeniör ERIK H. LUNDGREN.1
Allt sedan man genom användning av mikroskopet
kunnat fastställa, att det fanns mycket, som inte
var synligt för blotta ögat och att det sannolikt fanns
ännu mer, som inte syntes ens i mikroskopet, ha
energiska ansträngningar gjorts att öka
mikroskopets förstoringsförmåga. Man fann emellertid, att
det inte gick att driva förstoringen hur långt som
helst. Det var framför allt den tyske fysikern Abbé,
som uträttade ett betydelsefullt forskningsarbete
inom detta område. Han förde fram det vanliga
mikroskopet praktiskt taget till dess slutgiltiga form
och fastslog även att gränsen för upplösningen, eller
det minsta avstånd som kan avbildas, är ca 0,2 fi dvs.
10000
mm.
Det praktiskt lämpliga maximalvärdet
på förstoringen är ca 1 500 ggr. Det hjälper inte att
öka förstoringen, därför att inga ytterligare detaljer
komma att framträda i en sådan bild. Detaljer, som
äro små i förhållande till det använda ljusets
våglängd framträda givetvis ej. Det är samma
fenomen, som vi möta, om vi vill närmare granska en
bild i en tidning för att få fram en detalj, som
intresserar oss. Se vi bilden i större förstoring i luppen,
så se vi bara tydligt, att tidningsrastret var för grovt
för att några detaljer skulle framträda. För att
förbättra bilden i tidningen måste vi använda ett finare
raster, och för att förbättra mikroskopet måste vi
använda en strålning, som är mera kortvågig än ljuset.
Elektronmikroskopet, i vilket elektronstrålning i
stället för ljusstråLning användes, är en fullkomligt ny
sak. Den första genomarbetade konstruktionen blev
färdig 1937. Detta mikroskop var byggt av de båda
tyska forskarna v. Borries och Ruska vid Siemens
centrallaboratorium, vilka i detsamma uppnådde
förstoringar om 30 000 ggr och en upplösning av ca 10
rn/i, alltså ungefär 20 ggr större än hos
ljusmikroskopet.
Elektronstrålningen är känd sedan lång tid tillbaka.
Den åstadkommes t. e. genom att elektroner emitteras
i vakuum från en glödkatod samtidigt som de ne-
1 Föredrag vid avd. för Kemi och bergsvetenskap
sammanträde den 13 dec. 1940.
gativt laddade elektronerna accelereras av en anod
med positiv spänning. Hastigheten hos
elektronerna beror av spänningens storlek.
Elektronstrålningen avböjes av elektriska och magnetiska fält.
När den träffar vissa ämnen t. e. metalloxider
fluorescera dessa starkt. Härigenom har man alltså
möjlighet att påvisa elektronstrålningen och bedöma dess
intensitet. Strålningen har ej stor
genomträngnings-förmåga. Den franske fysikern de Broglie uppställde
1924 den satsen, att elektronstrålningen har en viss
våglängd, olika för olika hastighet på elektronerna.
Hur vi skola förena begreppen elektronhastighet och
våglängd behöver jag inte här gå in på utan kan
endast nämna, att satsen bekräftats genom
inter-ferensförsök i kristaller. Våglängden är mycket
liten. En elektronstrålning alstrad med en
anodspänning av 55 kV har en våglängd som är 5 tiopotenser
mindre än det vanliga ljusets.
Eftersom elektronstrålningen avlänkas både av
magnetiska och elektriska fält, kan man konstruera
både magnetiska och elektriska "linser". Den
magnetiska linsens teori har angivits av professor H.
Busch 1928. Den enklaste konstruktionen består av
en öppen spole, vars axel sammanfaller med
strålningsriktningen. Som lins har en sådan öppen spole
Po Isko N
Opjekt
Magnetiska kraftlinjer
Eleklronvägar
Fig. 1. Magnetisk lins för elektronstrålning.
12 april 1941
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
