Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Fig-, 4.
mikroskopen. Alla manöverorgan
som behövas vid
mikroskope-ringen ha placerats så, att de
kunna nås av den som arbetar
vid mikroskopet i sittande
ställning. Manöverorganen äro
samlade på den lilla kopplingstavlan
under fotoslussen samt upptill
utstickande ur skyddshöljet.
Av den här beskrivna typen
är en mindre serie under
tillverkning, ett tiotal mikroskop
torde nu vara färdiga. Man
uppnår nu en upplösning av ca
4 ni|M. Förstoringen är variabel
mellan 4 000 och 40 000 gånger.
Många andra forskare
sysselsätta sig även med denna sak.
Främst bör nämnas professor
Siegbahn vid Nobelinstitutet,
som byggt ett exemplar enligt
ungefär samma huvudprincip,
alltså genomstrålningstyp med
magnetiska linser. Även amerikanen Zworykin har
konstruerat ett liknande mikroskop. Detta ger 25 000
gånger förstoring och har en upplösning av 8 m/i.
Tysken H. Mahl vid AEG:s forskningslaboratorier
har utfört ett mikroskop med elektrostatiska linser.
Detta arbetar med betydligt mindre förstoring, 9 000
gånger, men bilderna kunna starkt efterförstoras och
upplösningen anges till ca 8 m/i. Den tyske forskaren
v. Ardenne har utfört ett par olika typer. Det sista
utförandet kan förses med både magnetiska och
elektriska linser. De magnetiska linserna som äro av
samma typ som de här beskrivna ge dock hittills det
bästa resultatet, v. Ardenne har publicerat en mängd
uppsatser och nått mycket vackra resultat, i vissa
fall kan man urskilja föremål om ca 2 mp.
En hel del undersökningar ha även utförts med
elektronmikroskop enligt emissionsprincipen. Detta
är utfört så, att man låter det ämne som skall
undersökas, utgöra glödkatod. Den från objektets olika
punkter utsända elektronstrålningen ger en
uppfattning om struktur, form osv. hos objektet, vilket är av
särskilt intresse för nietallundersökningar.
Emissions-mikroskopets roll kommer emellertid sannolikt att
övertagas av det vanliga elektronmikroskopet under
användning av den nya reflexionsmetoden, fig. 4.
Man låter härvid elektronstråliiingen falla på en
metallyta under mycket liten vinkel. Den strålning som
reflekterats, låter man förstoras på vanligt sätt i
linserna. Den erhållna bilden har givetvis olika
skalor för de båda huvudriktningarna, vilket dock, om
så önskas, kan avhjälpas genom en snedställd
fotografisk plåt.
Hur ett ämne ser ut i vanligt ljus veta vi, men hur
ser det ut i elektronljus? Yid passage genom
objektet avböjas och bromsas elektronstrålarna
proportionellt mot objektets täthet och tjocklek. Någon
genomskinlighet för vissa ämnen finnes ej. På senare
tid har man upptäckt det förhållandet, att kristaller
av viss tjocklek bliva genomskinliga i vissa vinklar
och ogenomskinliga i andra, vilket beror på
interferensfenomen.
Den elektronoptiska bilden i mikroskopet har en
mycket stor djupskärpa. Detta beror på, att öpp-
Elektronstrålkällo
Samlingsspole
Objekt i objektsluss
Objektiv
Avbildning och princip av elektronmikroskop avsett för undersökning av ytor.
Elektronstrålningen träffar ytan under mycket liten vinkel.
ningen i jämförelse med ljusmikroskopet är mycket
liten, ca 1/,000, vilket är fördelaktigt, då inställningen
härigenom underlättas, men olämpligt i så måtto, att
man inte kan uppdela objektet i axial led i "optiska"
snitt genom successiv ändring av inställningen.
Elektronmikroskopen kunna därför utföras så, att
stereoskopiska bilder kunna upptagas. Man tar två
bilder, varvid objektet i ena fallet är vridet en viss
liten vinkel i förhållande till den andra bilden.
Det har ifrågasatts, huruvida biologiska objekt,
t. e. bakterier, tåla vid att införas i vakuum och
bestrålas med elektronstrålar. Vakuum är ej särskilt
farligt, men elektronstrålningen verkar dödande.
Detta är emellertid ej en så stor nackdel, emedan
därvid ingen formförändring sker. En hel del av de
preparat, som undersökas med vanliga ljusmikroskop,
äro ej heller levande, varför man redan är van vid
detta förhållande. Den använda strålningen är
relativt energirik, men objekten äro tunna och ha liten
täthet, varför absorptionen är liten. Objekt med stor
absorptionsförmåga bliva emellertid kraftigt
upphettade. Man har t. e. kunnat iakttaga
omkristalli-sation av ett rakblad och smältning av en silvertråd.
Detta är ju inte så märkvärdigt, eftersom
energitillförseln är 55 watt eller 13 kal/s per mm- av objektets
yta vid 50 kV och full absorption.
Glas kan inte användas som objektbärare vid elek
tronmikroskopet, emedan det icke är genomskinligt
för strålningen. På grund av den starka
absorptionen måste man ha ett ytterst tunt objektskikt. Efter
en hel del experiment har man funnit, att man av
kollodium kan erhålla filmhinnor med en tjocklek
ned till 10 m/u. Dessa äro därvid så tunna, att
molekylerna måste ligga platta i skiktet. Man bildar
filmhinnan på ett litet rör med en inre diameter av
0,1 mm. En svag lösning med objektet, får indunsta
på hinnan. Ett begrepp om förstoringen i
mikroskopet får man, när nian betänker, att den ovannämnda
objektdiametern 0,1 mm blir 4 m på bildplanet.
Med elektronmikroskopet ha redan en hel del
undersökningar hunnit göras. Det är givetvis
resultatet av dessa undersökningar, som intresserar oss
mer än något annat. Jag kan emellertid här bara ge
12 april 1941
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
