Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 2. Stapeldiagram av cellull.
ull av cellulosa. Huvudsaken är att man får fibrer,
vilka vad priset och de mekaniska och kemiska
egenskaperna beträffar kunna konkurrera med
naturfibrerna.
Avgörande för konstfibrernas framtidsutsikter är
alltså deras tillverkningskostnad och egenskaper.
Innan jag lämnar en redogörelse för hur de moderna
konstfibrerna förhålla sig i det avseendet i jämförelse
med naturfibrerna, är emellertid en kort uppräkning
av de konstfibrer, vilka i dag stå till vårt förfogande,
på sin plats. Konstfiberterminologien är nämligen
åtminstone i vårt land alltjämt ganska svävande, och
några definitioner äro därför nödvändiga.
I de flesta språk skiljer man numera på konstfibrer
och syntetiska fibrer. Vid tillverkningen av
konstfibrer utgår man från något i naturen färdigbildat
råmaterial, t. e. cellulosa, och framställer härav fibrer
med den för den vidare bearbetningen nödvändiga
längden och finleken. Endast råmaterial, vilka bestå
av långa makromolekyler, kunna härvidlag komma
ifråga, då fiberhållfastheten annars blir för låg. De
syntetiska fibrerna däremot framställas ur enkla
ämnen som kol, kalk och koksalt. Man tillverkar alltså
här ej blott fibrerna utan även det av långa
makromolekyler bestående råämnet.
Som råmaterial för framställning av konstfibrer
förekommer numera så gott som uteslutande cellulosa.
Man skiljer därvid på konstsilke, vilket framställes
direkt i trådform och där fibrerna äro praktiskt taget
ändlösa, samt cellull, vilken tillverkas i korta
längder för att senare spinnas som ull eller bomull. Såväl
konstsilke som cellull kunna framställas enligt tre
olika förfaranden, nämligen koppar-, viskos- och
acetatförfarandet. Viskosförfarandet är det billigaste och
mest använda. Kopparförfarandet ger en något
starkare fiber och acetatförfarandet en något mer
elastisk fiber.
Man tillverkar även konstfibrer av mjölkens
ostämne, dvs. kaseinet. Någon allmännare användning
ha dessa fibrer emellertid ej fått, framförallt därför
att de vad de mekaniska och fysikaliska egenskaperna
beträffar äro andra konstfibrer betydligt underlägsna.
Syntetiska fibrer tillverkas av konstmassor som
polyvinylklorid och polyvinylacetat; till de mest
bekanta höra pecefibern och vinyon. En ny
utvecklingslinje betecknar nylonfibern, vilken är uppbyggd av
polypeptidliknande molekylkedjor, och vilken ur
många synpunkter är den intressantaste av de
syntetiska fibrerna.
Vid den jämförelse mellan natur- och konstfibrer,
som jag kommer att göra, ämnar jag inskränka mig
till en jämförelse med de ur beklädnadssynpunkt
viktigaste naturfibrerna, bomull och ull. Bomullen
användes framförallt till tyger och plagg, som skola
vara starka att slita på och kunna tvättas ofta, t. e.
till lakan, dukar, skjortor, underkläder, pyjamas ocli
överdragskläder. Ullen däremot användes framförallt
till plagg, som skola värma öller hålla formen väl,
såsom ytterplagg, kostymer, filtar och tröjor.
Som eventuell ersättning för dessa två naturfibrer
kommer i första hand cellullen i fråga. De glatta,
heldragna och i flera avseenden svårupparbetade
konstsilketrådarna lämpa sig bättre för tillverkning
av andra vävnadstyper, framförallt för sådana, vilka
förr framställdes av natursilke. Tack vare sitt i
förhållande till natursilket låga pris har konstsilket
nästan helt utträngt det senare och möjliggjort en
tillverkning i stor skala och till billigare priser av
vävnadstyper, vilka förut endast de förmögnare
klasserna i samhället hade råd att köpa. Visserligen äro
även de bästa konstsilkesorterna varken lika starka
eller elastiska, dvs. skrynkelfria, som natursilket, men
denna brist uppväges i de flesta fall mer än väl av
den stora prisskillnaden. Frånser man rena lyxvaror,
så torde natursilket numera endast kunna konkurrera
med konstsilket som råmaterial för tillverkning av
damstrumpor, där natursilkets höga hållfasthet och
elasticitet särskilt kommer till sin rätt. I förhållande
38
12 april 1941
Fig. 1. Stapeldiagram av bomull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
