Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
lunda en av de viktigaste frågorna för vårt lands
försörjning under krigstider att de inhemska
fosfattillgångar som finnas kunna utnyttjas. Samtidigt
måste fosfatgödselmedlen liksom andra gödselmedel
kunna levereras lantbrukarna till ett pris som
motsvarar priset på jordbruksprodukterna.
Fosfatförekomster i Sverige.
Redan tidigt blev Sveriges fosfattillgångar föremål
för undersökning. År 1872 tillsattes en kunglig
kommitté "för undersökning av inom riket förekommande
fosforsyrehaltiga mineralier och bergarter".
Kommittén inriktade sitt arbete på uppsökande av för
super-fosfattillverkningen lämpliga fosforitlager. Resultatet
blev negativt, då förekomsten av sedimentära
kal-ciumfosfater inom landet är högst begränsad. År 1889
tillsatte K. maj:t den s. k. apatitkommissionen med
uppdrag att undersöka apatittillgångarna-å
kronojord i Norrbottens län. Dessa undersökningar ledde
otvivelaktigt till att man ägnade ökad
uppmärksamhet åt frågan om apatitens överförande i växtlösliga
gödselmedel, men något bestående resultat erhölls
inte.
Under handelsavspärrningen 1917 tillsattes den
s. k. Produktionskommittén som åstadkom att en
kvantitet fosforrikt avfall från Gällivare malmfält
anrikades och ställdes till superfosfatindustrins
förfogande.
På grund av erfarenheterna under kriget beslöt
Sveriges geologiska undersökning år 1918 utföra en
mera ingående inventering av Sveriges
fosfatförekomster. Härtill bidrogo Stockholms Superfosfatfabriks
a.-b. med penningmedel och
Luossavaara-Kiiruna-vaara a.-b. med nödiga arbeten. Resultatet av
undersökningen publicerades av nuvarande professorn Per
Geijer under titeln "Sveriges fosfattillgångar."1
Professor Geijers arbete är fortfarande i hög grad
aktuellt och med ett enda undantag har något
väsentligt ej tillkommit sedan det för mer än 20 år sedan
utgavs. Han beskriver fosforitförekomsterna i
glau-konitkalken i Falbygden, Billingen, Närke och
Östergötland, oboluskonglomeratet i Dalarnas
silur-område, vivianiten (järnfosfatet) i smärre lokaler
spridda över landet samt apatitgångar i gabbro och
porfyr i Norrbotten, och kommer till det resultatet
att alla dessa förekomster äro för obetydliga för att
kunna komma till användning annat än möjligtvis
lokalt, Endast apatiten i den svenska järnmalmen
i Grängesberg och Norrbotten förekommer i sådana
kvantiteter att den kan erhålla betydelse för vår
fosfatförsörjning, men de kvantiteter fosfor dessa
fyndigheter innehålla äro desto rikligare.
Här skall inte närmare redogöras för Geijers
undersökning rörande järnmalmsapatiten, utan den
intresserade hänvisas till den nämnda publikationen och till
dess litteraturförteckning. Tillgångarna av apatitrik
malm inom landet uppskattade Geijer till följande:
Denna kvantitet fosfor motsvarar över 100 mill. ton
råfosfat med 35 % P205. Som jämförelse kan
nämnas att de utvinningsbara fyndigheterna av Hard
Röck och Pebblefosfat i Florida uppskattats till
227 mill. ton.
Under de senaste åren har givetvis kunskapen om
l Sveriges fosfattillgångar, av Per G-eijer, Sveriges
geologiska undersökning nr 294, årsbok 13 (1919), nr 3.
Tabell 1. Tillgångar av apatitrik järnmalm i Sverige
enligt P. Geijer.
Malmfält Kvantitet fosforrik malm, ton % fosfor Ton fosfor
Grängesberg......... Malmberget, D-malm . Kiirunavaara, D-malm „ G-malm Rektorsmalmen ..... Nokutusvaara ....... 180 000000 116 500 000 429 200 000 192 400 000 2 400 000 4 000 000 1,1 0,95 1,8 2,5 6,0 3,5 1 980 000 1 106 750 7 625 600 4 810 000 144 000 140 000
924 500 000 15 806 350
järnmalmsfältens utbredning ökats, men någon
ändring i uppfattningen om storleksordningen av
fosfat-tillgångarna vid malmfälten har ej inträtt. En ny
apatitfyndighet har i stället tillkommit. Professor
v. Eckermann har nyligen påpekat att de stora
kalklager, som finnas på Alnön vid Sundsvall och som
även sträcka sig under närliggande vatten, hålla
apatit till en mängd som motsvarar omkring 2 %
fosfor. Mineralet innehåller förutom kalciumkarbonat
och apatit även ilmenit (järntitanat). Fältet är
endast undersökt i mindre utsträckning i avvaktan på
utredning om möjligheterna för tillgodogörandet av
dess apatitinnehåll. Det torde emellertid vara tydligt,
att de kvantiteter apatit som här finnas äro mycket
betydande.
Tabell 2 visar en sammanställning av Sveriges
rå-fosfattillgångar sådana de nu (1941) äro kända.
Tabell 2. Räf os fattillgångar i Sverige.
Råfosfat Fyndorter Tillgång
A. Fosforit :
Glaukonitfosforitkalk Sydsvenska silur-
områden obetydlig
Oboluskonglomerat .. Dalarnas silurom-
råde »i
B. Apatit:
Apatit i gabbro ..... Norra Lappland ,,
„ porfyr ...... Kiruna „
„ „ järnmalm ... Bergslagen och
Norrbotten mycket stor
„ „ kalksten .... Alnön obekant
C. Vivianit (järn-
fosfat) .......... Spridda lokaler obetydlig
Förslag till bearbetning av svenskt råfosfat.
Med undantag för tomasfosfattillverkningen har
någon bearbetning av svenskt fosfat annat än
tillfälligtvis eller i försöksskala hittills inte kommit till
stånd.
I samband med det intresse, som mot slutet av
1800-talet visades apatitfyndigheterna i Norrbotten
och som tog sig uttryck i tillsättandet av den s. k.
apatitkommissionen, föreslog professor J. Wiborgh,
att man skulle framställa ett växtlösligt fosfat genom
smältning av apatit med soda. Produkten kallades
wiborghsfosfat. En fabrik upprättades på Svartön
vid Luleå och drevs från 1899 till 1906, varefter den
nedlades. Det påstås att det dåliga resultatet skulle
bero på en alltför låg fosforsyrehalt i råmaterialet,
men även den relativt stora sodaåtgången, 25—30 %
av råfosfatets vikt, torde ha bidragit härtill.
13 sept. 1941
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
