Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
Tab. 7. Olika länders förbrukning av kväve i kg per
hektar odlad jord.
Tyskland Belgien Holland Sverige
1913 9,0 7,8 1,5
1924 11,0 7,0 18,0 2,3
1925 11,7 26,3 17,9 2,6
1926 13,8 24,9 20,7 2,7
1927 13,7 26,2 17,9 3,5
1928 20,9 34,2 30,9 3,8
1929 — — — 4,3
1933/34 13,6 26,5 26,2 5,5
1934/35 15,4 28,9 25,2 5,9
1935/36 18,2 32,0 26,9 6,3
1938/39 -— — — 7,4
1939/40 — — — 8,0 (prel.)
brukarnas intresse för användningen av
kvävegödselmedel.
En del uppgifter om hur förbrukningen av kväve i
kilogram per hektar odlad jord ställer sig för olika
länder äro sammanförda i tab. 7. Den har ju sålunda
för Tyskland stigit med mer än dubbelt under 25 års
tid. I de tätt befolkade Belgien och Holland är
stegringen ännu större, och beträffande Sverige, så finna
vi, att den procentuella ökningen även här har varit
mycket betydande, även om vi rent kvantitativt ännu
ligga lågt. Utrymme för en betydande ökning finnes
dock utan tvekan.
Fig. 1 visar prisutvecklingen för de olika
kvävegödselmedlen uttryckt i kronor pr kg kväve. Under
förkrigstiden voro priserna höga med tanke på
dåvarande penningvärde för att under kriget skjuta
ytterligare i höjden. I mitten av 20-talet, då den
syntetiska ammoniakmetoden mer och mer vann insteg,
dalade priserna för att under 30-talet visa en
anmärkningsvärd stadga. Yad ammoniumsulfatet beträffar, så
företer det ju en abnorm sänkning i början på 30-talet
jämfört med de andra kvävegödselmedlen. Kväve i
chilesalpeter är bäst betalt. Det är ju också ett
utmärkt gödselmedel, men priset röner givetvis
inflytande av det förhållandet, att lantbrukarna av ålder
gjort sig väl förtrogna med användningen av
detsamma. Kalksalpetern ligger dock mycket nära.
Närmast i ordningen kommer ljungasalpetern, medan
kalkkvävet och
ammoniumsulfatet äro litet sämre betalda.
Som jag tidigare framhållit,
äro de ju litet långsammare
verkande, då de måste
omvandlas i jorden, innan de
kunna assimileras av
växterna. Det är emellertid ett
faktum, särskilt vad kalkkvävet
beträffar, att det har en
betydande efterverkan, som så
småningom kommer grödan
tillgodo.
Yi komma så till några
bilder, som visa tillverkningen
av kalkkväve vid Alby och
tillverkningen av syntetisk
ammoniak och salpetersyra
jämte de produkter, man
därav kan erhålla, vid
Ljungaverk, och jag börjar då först
med kalkkvävet.
Fig. 2 visar en schematisk framställning av
kalk-kvävetillverkningen med kalkstensupplaget, ugnarna
för bränd kalk, upplag för kol samt karbidugnen, som
matas med bränd kalk och kol och som upphettas med
hjälp av elektrisk ström. Karbiden tappas ut i kokiller
och smältan får svalna i kylhuset, varifrån den
transporteras till en kross, för att sedan undergå
finmalning. I finmald form ifylles den sedan i särskilda
ugnar, s. k. burkugnar. En dylik ugn består av en
cylindrisk burk av järnplåt inmurad med eldfast
tegel. I centrum av ugnen är nedsatt en smal
grafit-stav, som kan upphettas med elektrisk ström, så att en
initialtemperatur av 1 000° ernås. När denna
uppnåtts, börjar karbiden reagera med den i ugnen
införda kvävgasen, och ugnen sköter sig därefter själv,
till dess att karbiden icke kan upptaga mer kväve,
vilket vanligen tager något över ett dygn.
Innehållet i ugnen består då av ett sammansintrat block
innehållande 20/23 % kväve. Kvävet erhålles från
en anläggning för destillation av flyta,nde luft. I
denna komprimeras renad luft till 20 à 30 atö och
får därefter expandera, varvid populärt uttryckt
kyla alstras. Genom ett genialiskt system av
värme-eller kanske rättare köldväxlare bringar man
successivt ned temperaturen inuti apparaten till ca —190°,
varvid luften övergår i flytande form. Denna
underkastas sedan fraktionerad destillation, varvid
man på grund av skillnaden i kokpunkt för syrgas
och kvävgas kan skilja dessa åt och erhålla vardera
i praktiskt taget ren form. Vid Albyfabriken
utnyttjas endast kvävgasen. Det från ugnarna erhållna
kalkkvävet krossas sedan och males, varefter det
underkastas s. k. efterbehandling, dvs. det behandlas
med vatten och olja för att förstöra återstående
mängd oreagerad karbid och för att minska dess
benägenhet att damma, eller också behandlar man
kalkkvävet i en korningsanläggning, från vilken det
erhålles i form av små runda korn, vilka äro lätta att
strö ut på fälten.
Fig. 3 visar beskickningsplanet för en karbidugn.
Här synas de tre stående elektroderna av
Söderbergtyp, runt vilka beskickningen lägges. Ugnens
tappsida sedd från en lägre etage med sina tre
tappgluggar, kokiller, tappspett osv. visas i fig. 4.
rse* nzs i926
Fig. 1.
/KS /330 1331 !33i ’333 /334 iJS /336 >337 1338 /339 /34o
Konsumentpris å Chile-, norge-, kalksalpeter och ljungasalpeter samt kalkkväve
och ammoniumsulfat åren 1923—1940.
13 sept. 1941
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
