Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
lager eller annan tändande kraft för att en sådan
snickerilokal skall bliva övertänd.
Jag har här endast i allra största korthet kunnat
beröra några av de vanligaste brandorsakerna inom
industrien under normala fredsförhållanden och
hänvisar i övrigt till Industriförbundets handledning i
industriellt brandskydd.
Jag vill emellertid framhålla, att
brandskadestatistiken visar, att brandskadorna avsevärt tilltaga
under och omedelbart efter krigstider. Sålunda ökade
de utbetalade brandskadeersättningarna i Sverige
från i medeltal 10 mill. kronor årligen före
världskriget till 50 mill. kronor under år 1920. Därefter
hava brandskadorna minskats till omkring 30 mill.
kronor, men vid stormaktskrigets början stego
brandskadorna åter, så att brandskadeersättningarna för
år 1940 beräknas till icke mindre än 60 mill. kronor.
Kristidernas onormalt höga industriskador torde
bero på
a) kristidsbyggnader av trä, vilka byggnaders
motståndskraft mot eld ej står i rimlig proportion till
det stora värdet av maskiner, inventarier och varor,
som ur brandskyddssynpunkt mindre goda
byggnader inrymma,
b) elektriska kristidsinstallationer med järn och
zink i stället för koppar samt olämpliga
isolationsmaterial i stället för gummi,
c) bristen på smörjoljor, som medför, att man som
smörjmedel tillgriper mer eller mindre olämpliga
ersättningsmedel, som ge anledning till varmgång i
lager,
d) "kristidsmoral" med åtföljande slarv och
bris-tandß omtänksamhet,
e) nyanställd, ej tillräckligt tränad eller
ansvars-kännande personal samt
f) bristande tid för underhåll och städning.
Industrieldsvådorna under nuvarande
avspärrningstider äro emellertid ytterst allvarliga för hela
landet, och det är därför nödvändigt, att industriens
egen personal från industrichefen ned till yngste
hantlangaren bibringas den övertygelsen, att allt
måste göras som göras kan för att sätta en gräns för
den nuvarande industribrandskadefrekvensen, som
har så menliga verkningar både på försvar och
folkförsörjning.
Stärk skyddet och vaksamheten kring landets
tillgångar!
Åtgärder för förhindran de av eld ens uppkomst
och spridning.
Av brandchefen HARALD SELLDÉN.1
Vad som för brandmannen framstår som det
väsentligaste vid allt brandskyddsarbete är först och
främst frågan huruvida erforderliga och fullt
betryggande utrymningsvägar finnas tillgängliga för
människor och djur. Detta är ett krav, som icke får
eftersättas, ty egendom, gods och guld kunna ersättas men
aldrig ett spillt liv. Har denna viktiga fråga lösts på
ett tillfredsställande sätt, återstår följande problem,
vad kan och bör göras för att i möjligaste mån
förhindra elds uppkomst och spridning.
Beträffande utrymningsvägarna böra trappor och
trappors omslutningsväggar utföras av eldsäkert eller
åtminstone svårantändligt material. Dörrar från
trapphus till fabrikssalar, lagerrum o. d. böra
utföras brandsäkra och självstängande. Trapporna böra
om möjligt förläggas så,- att dagsljus kan erhållas,
ty vid helt inbyggda trapphus, vilka givetvis måste
upplysas elektriskt även på dagen, kan vid eldsvåda
det elektriska belysningsnätet spolieras och
trapporna förläggas i mörker. Vid dylika inbyggda
trapphus bör även ventilationsfrågan beaktas, så att rök
och hetta finna utlopp genom rökluckor i
trapphusets högst belägna del anbragta i brandsäkra
direkt till det fria och över yttertaket gående
röktrummor. Dylika rökluckor skola förses med från
bottenplanet manuellt manövrerbar öppningsanordning så
utförd, att luckan av egen tyngd eller genom tyngd-
1 Föredrag vid Svenska teknologföreningens avdelnings för
Mekanik sammanträde den 11 mars 1941.
belastning strävar att öppna sig. Vidare måste
trappor och desammas tillfarter alltid hållas fria från
belamrande föremål, så att en snabb utrymning icke
förhindras. Dörrar till trapphus skola vara
utåtgå-ende från verkstads- och lagerlokaler räknat,
givetvis även från alla slag av offentliga samlingslokaler
och få ej heller belamras så att utrymningen
försvåras. Tyvärr finner man ofta vid besiktningar, att
dessa viktiga regler icke iakttagas, i det att dörrar
och trapphus blockeras med gods eller annan bråte,
vilket mången gång bottnar i ren obetänksamhet och
tanklöshet.
Vid livräddning med brandkårernas stegmateriel
räknar man i allmänhet med en högsta höjd av 24
meter. Vid höghusbebyggelse föreskrives därför alltid,
att balkonger skola anordnas, så att, därest tillträde
till trapphuset spärras av eld, de inneboende kunna
taga sig ut på balkongerna och därifrån sätta sig i
säkerhet i horisontalled genom intilliggande eller i
vertikalled genom underliggande balkonger, till vilka
senare förbindelse erhålles genom fasta stegar.
Vi skola nu övergå till de åtgärder, som kunna
ifrågakomma för att i möjligaste mån förhindra elds
uppkomst och spridning. Åtgärder till förhindrande
av elds uppkomst komma att närmare beröras i ett
senare sammanhang och skall jag därför först tala om
åtgärder till förhindrande av elds spridning. Härvid
spelar naturligtvis byggnadssättet en stor roll såväl
vad byggnadsmaterialet som vad sektioneringen
beträffar. Att en stenbyggnad med mellanbottnar och
62
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
