Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Vera det dyrbara fosfatets användning, utan man borde
i så fall med lika stor framgång kunna använda
uteslutande soda till avhärdning. På grund av att
sodans hydrolys ökas kraftigt med stigande temperatur
blir emellertid dess användningsmöjlighet begränsad.
Vid temperaturer motsvarande 15 atö och däröver
omvandlas sålunda större delen av sodan till natronlut,
vilket gör, att avhärdningen blir mycket bristfällig.
Även vid relativt liten resthårdhet föreligger, särskilt
i högtryckspannor, risk för pannstensbeläggning,
speciellt med de i vårt land vanliga relativt kiselsyrerika
vattnen. Trifosfatet bör därför förbehållas
anläggningar med panntryck på 15—20 atö och högre, där
det gör sin mesta nytta eller t. o. m. i vissa fall, såsom
t. e. vid La Montpannor, är nästan oumbärligt.
Numera tillverkas i viss utsträckning
natriumhexa-metafosfat inom landet, varför denna produkt ännu så
länge varit lättare att anskaffa, ehuru det även
härvidlag är fråga om importerade råvaror. Beträffande
dess användning för avhärdning av pannvatten måste
dock framhållas, att metafosfatet ej är alkaliskt utan
tvärtom har ett pH under 7. Det är därför nödvändigt
att samtidigt med metafosfatet tillföra natronlut (i
allmänhet i proportionen 1:1), dels för att alkaliteten
i pannan skall bliva tillräcklig, och dels för att en
fullständig utfällning av hårdheten såsom trikalciumfosfat
skall åstadkommas.
Vid större anläggningar kan det, även där
spädvattnet har låg hårdhet, bli nödvändigt att övergå till
basutbytningsfilter och endast fälla resthårdheten i
ångpannan med fosfat.
A. Törner.
Notiser
Institution Mekanisk teknologi vid Kungl, tekniska
högskolan i Stockholm planerar att försöksvis under
ett år utge en publikationsserie, omfattande
redogörelser för vissa vid institutionens laboratorium
utförda bearbetbarhetsundersökningar.
Intresset för dessa frågor har under de senaste
åren blivit allt större, vilket bl. a. visas av att från
industrihåll allt oftare framställts önskemål att få
taga del av erhållna resultat. Redan nu föreligga ett
flertal slutförda undersökningar, av vilka större delen
äro av sådan art, att de kunna påräkna mera allmänt
intresse och lämpligen kunna publiceras.
Uppsatserna skola omfatta redogörelser för erhållna
försöksresultat, bearbetningsdata, försöksapparatur
etc. och innehålla diagram, registrerade kurvor,
fotografier m. m. Litteraturanvishingar skola även ingå.
För publikationen intresserade kunna erhålla
ytterligare upplysningar efter hänvändelse till Institution
Mekanisk teknologi, Kungl, tekniska högskolan,
Stockholm, dit även förslag och önskemål angående
uppsatserna kunna ställas.
Föreningsm eddel anden
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
sammanträdde tisdagen den 9 september på
teknologföreningens lokal under ordförandeskap av tekn. dr
N. Gustafsson.
Civilingenjör Carl Jacobsson och diplomingenjör
Edvin Lundgren utsågos att jämte ordföranden justera
dagens protokoll.
I avdelningen inträdde genom anmälan civilingenjör
Bengt Erik Nilsson och rektor Walter Wignell.
I enlighet med förslag av föreningens styrelse beslöt
avdelningen tillsätta en ständig kommitté för
svetsningsfrågor, bestående av högst tio ledamöter. Direktör W.
Edström, Göteborg, sammankallande, varvsingenjör R.
Fredriksson, Malmö, diplomingenjör O. Hallström,
Stockholm, ingenjör H. Spiegelberg, Stockholm, och
civilingenjör M. Åkesson, Västerås, valdes till ledamöter
med uppdrag att inkomma med förslag till eventuella
ytterligare ledamöter.
Ordet överlämnades därefter till civilingenjör Torsten
Widell för en kort redogörelse över förslag till normer
för märkning av rörledningar. Talaren redogjorde för
huru märkning av rörledningar upprepade gånger varit
föremål för standardiseringsarbete. I samtliga fall hade
man ansett det lämpligt att uppdela de ämnen som
kunna ifrågakomma i ett litet antal huvudgrupper, som
var och en utmärkes med en viss huvudfärg. De
viktigaste färgerna äro för vatten grön, vattenånga röd,
luft blå, gaser gul och neutralt grå. För att närmare
utmärka innehållets art, tryck och dylikt hade olika
signaler föreslagits, bl. a. av ISA år 1938 ett system med
påmålade sifferbeteckningar. Med tanke på det stora
antal olika ämnen och tillstånd som kunna komma ifråga
hade det i nya förslaget i stället rekommenderats tydliga
skyltar med erforderliga uppgifter. Slutligen
redogjordes för hur märkning bör utföras vid ledning ansluten
till högtrycksbehållare, för vilkas färgmärkning redan
lagbestämmelser gälla.
Ordföranden tackade ing. Widell för det arbete han
nedlagt på frågan samt lämnade ordet fritt för
diskussion. Då ingen begärde ordet, meddelade ordföranden,
att förslaget kommer att hållas tillgängligt på
föreningens expedition för yttrande. Ing. Widells anförande och
normförslaget publiceras i detta nummer av Mekanik.
Därefter överlämnades ordet till diplomingenjör R.
Ottesen för ett föredrag om "Flymotorens effektøkning
ved Bensininnsprøitning".
Föredragshållaren inledde med att framhålla,
hurusom det pågående kriget, som till stor del dominerats av
luftstrider, kraftigt påskyndat utvecklingen av motorer
med bensininsprutning. Särskilt i Tyskland men även i
U. S. A. hade man för högre effekter inriktat sig på
tillverkning av dessa motorer. Motorerna måste anses
tillhöra en särskild typ, och det måste räknas med att
viktiga delar i motorn utsättas för ökade påkänningar. Till
sin yttre form blir motorn dock oförändrad, bortsett från
att bensininsprutningsaggregaten föranleda vissa
olikheter.
Bland fördelarna med bensininsprutning märkas stor
starteffekt, vilket är särskilt viktigt för militärplan,
invändig luftkylning av cylindrarna och möjligheten att
använda bränsle med relativt lågt oktantal. Vidare
undvikas de svårigheter, som sammanhänga med förgasaren,
såsom ojämn fyllning, ofullständig förgasning och
nedisning.
Bensinen kan insprutas i luftkanalen, men numera
sker det alltid direkt i cylindrarna, s. k. solid injection.
Vidare framhölls att de dynamisk-mekaniska
påkänningarna i motorn bli betydande, och att höga anspråk måste
ställas på smörjningen. Risken för svängningar måste
noga observeras. Särskilt vid störtbombningar
förekomma mycket höga varvtal, något som framtvingat
tillgripande av speciella pendeldämpningsanordningar.
Slutligen betonade talaren, att särskilt de dynamiska
problemen fordrade ytterligare bearbetning, innan motorn
kunde anses fulländad.
Det av en mängd ljusbilder ledsagade föredraget
åhördes av det talrikt besökta mötet med stort intresse.
Sedan ordföranden tackat föredragshållaren och denne
besvarat några framställda frågor, förklarades
sammanträdet avslutat.
ff. L.
116
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
