Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
kärrtorv — starr och lövkärr — och den undre, som
avser vitmossetorv. Skillnaden är ca 10 %, men
variationerna mellan ytterlighetsvärdena äro ännu större.
En annan sak, som man bör ge akt på, är askhalten,
som kan variera från 2—3 % vid vitmossetorv upp till
både 15 och 20 % och däröver vid äldre torv och
särskilt vid mossar, som varit odlade. Askhalten blir
mest besvärande vid generatordrift, där askan lätt
bildar slaggkakor, och vid koksad torv, där askhalten
blir 2,15 à 3 gånger så stor som i råtorven.
Slutsatsen av dessa iakttagelser blir, att man vid
större upphandlingar icke kan nöja sig med att köpa
torven efter vikt, oberoende av kvaliteten — då får
man ju betala för vattenhalten och askhalten också
— och icke heller efter volym — då får man ju betala
för luftmellanrummen — utan torvbränslet borde helst
säljas efter kalorier på basis av generalprov och
vägning och med högre enhetspris per kalori, ju högre
det effektiva värmevärdet är per viktsenhet och per
volymsenhet.
Metoder för torvtäkt.
För att nu återgå till själva metoderna, som nu stå
närmast på programmet för förmiddagens diskussion,
skulle jag till slut vilja visa några schematiska bilder
över de huvudtyper, som förekomma. Man kan säga,
att torvförädlingen sönderfaller i tre huvudmoment:
1) Torvens brytning och upptagning på mossens yta.
2) Dess "utläggning på mossen för sol- och
lufttorkning.
3) Dess fortsatta avvattning, antingen genom
forcerad torkning med eller utan värme eller genom
mekanisk avpressning, eventuellt efter särskild
värme- eller kemikaliebehandling.
Det enklaste sättet att taga upp torv är naturligtvis
för hand, dvs. produktion av vad man brukar kalla
sticktorv eller skärtorv. Såsom fig. 10 visar, måste
arbetet då ske i flera nivåer, eftersom en man inte
orkar kasta torven mer än till en begränsad höjd.
Stickto
Uppfordrinqsverk
nqaktn
Gfövmoak i
Fig. 10. Olika metoder för torvtäkt.
Utläggning med linbana.
Fig. 11. Släpskopa för torvtäkt.
Det första steget att rationalisera torvbrytningen
är alltså att använda en elevator. T. h. syns en
principskiss av en vanlig typ, där arbetarna kasta torven
horisontellt eller rent av neråt, under det att
maskinen uträttar hela uppfordringsarbetet.
Slutligen kan man tillämpa den vanliga
grävskops-tekniken med t. e. en elektriskt driven skopa. Man
har då två möjligheter. Enligt den i stenbrott
vanliga metoden går skopan på botten och gräver framför
sig. Detta är emellertid besvärligt vid
torvbrytningen, därför att bottnen ofta är mycket ojämn och
kvarvarande torv gör, att transportbanden lätt fastna.
Man föredrar därför ibland att låta skopan gå ovanpå
mossen och gräva bakom sig. Det blir en mera
invecklad arbetsprocedur, ty skopan måste för varje
fyllning svängas ett kvarts eller ett halvt varv för
avlastning, och dessutom finns det en viss risk att
torv-underlaget brister, så att skopan halkar ner i gropen.
Grävskopan kan i båda fallen ersättas med ett
paternosterverk med flera kontinuerligt löpande
grävskopor som ett mudderverk. Sådana maskiner användas
rätt mycket i Danmark.
Inom gruvindustrien nyttjas numera i mycket stor
utsträckning släpskopor. Det har därför föreslagits,
att den väl utbildade släpskopetekniken skulle
till-lämpas vid torvtäkt, såsom fig. 11 schematiskt
antyder. Skopan dras fram och tillbaka med linor, spel
och avhållsskiva, och torven släpas direkt upp på ett
lastplan.
Det andra arbetsmomentet, alltså torvens
utläggning på mossen, ter sig schematiskt ungefär enligt fig.
12. Råtorven passerar en ältmaskin, som sprutar ut
den i långa "limpor", och dessa fraktas bortåt fältet på
bräder med en linbana på känt sätt och utläggas för
hand. Enligt detta system blir brytningsplatsen och
torkfältet sammankopplade, och ältmaskinen måste
stegvis flyttas, allt eftersom grävmaskinen flyttas.
En modifikation har därför på vissa håll tillämpats,
där torkfältet lösgöres från brytningsplatsen genom
att man kopplat in en transportväg, t. e. en
decau-ville-bana, där emellan. Detta innebär en ytterligare
arbetsoperation och alltså en fördyring men har i vissa
fall stora fördelar genom att man får större frihet att
välja torkfältets läge.
Utläggningen av råtorven på mossen är en
arbets-slukande process. Man har därför försökt att
mekanisera detta moment enligt schemat i fig. 13. Torven.
som eventuellt kan ältas omedelbart på
brytningsplatsen, fraktas till en maskin, "fältpress", som på ett
eller annat sätt sprider ut den i en tunn kaka på
mossen. Därefter behandlas kakan med särskilt verktyg,
som delar upp den i bitar för att underlätta
torkningen. Det har även föreslagits att vända och stacka
20 sept. 1941
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
