- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
115

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

ra uppkomsten av växtlighet i vattnet. Sålunda hava
bl. a. fönsterytorna gjorts relativt små och fönstren
hava placerats på nordostsidan. Vidare har en
filterapparat anskaffats för periodisk rening av vattnet.
Filtrets placering framgår av fig. 6.

Den utformning löpvagnen fått hos oss framgår av
fig. 4. Ingenjör Eödström kommer att mera
ingående redogöra för vagnens konstruktion ävensom
den därtill hörande instrumentutrustningen. Vagnens
elektriska utrustning kommer att behandlas av
ingenjör Tiselius. Det kan här blott nämnas, att
vagnen väger ca 14 ton och uppbäres av fyra hjul,
som drivas av var sin motor på nominellt 26 kW (vid
1100 varv/min.). Denna stora effekt, som
momentant kan 3-faldigas, kommer dock till användning
endast under startperioden vid körningar med högsta
fart (14 m/sek.). Vagnhjulens diameter är 1 400 mm.
Anordningarna för bromsning av vagnen komma att
beskrivas i annat sammanhang. Som ytterligare
säkerhet finnas buffertar i rännans båda ändar.

På vagnens ena sida finnas fästanordningar för
kameror (Leica), avsedda för modellernas
fotografering under gång. Två sådana erfordras vid
modeller med längd över 3,5 m; den ena tager därvid
förskeppet och den andra akterskeppet. För att lättare
kunna bearbeta fotografierna, förses modellerna ofta
med ett lämpligt rutnät av orienteringsmärken.

Vagnens rörelse regleras från en upphöjd
manöver-hytt i rännans bortre ända (synlig i fig. 6).

Modellerna äro avsedda att tillverkas av paraffin.
För den skull finnas i modellverkstaden en ugn för
smältning av paraffin och ett tråg för modellernas
gjutning. På grund av att den maskin för fräsning
av paraffinmodellen^, som beställts i England, till
följd av tidsläget ej kunnat levereras och på grund
av svårigheten att f. n. anskaffa lämplig paraffin till
rimligt pris äro dessa anordningar ännu ej tagna i
bruk. Tillsvidare tillverkas modellerna därför av
trä (se fig. 7, 9, 10 och 11). Trämodellerna byggas
och hoplimmas i ca 100 mm tjocka vattenlinjeskikt
med tillägg för arbetsman (se fig. 8). Bredden av
skikten tilltages så, att lämplig slutlig godstjocklek
på modellen erhålles. Ämnet fräses därefter efter
vattenlinjer i en till en fräs ombyggd hyvelmaskin.
Vattenlinjeavstånden variera därvid efter modellens
form; vanligen 10—25 mm. Den så erhållna
trapp-stegsformade kroppen bearbetas därefter för hand
samt grundas, spacklas ocli målas omsorgsfullt.
Tillverkning av en dylik modell tar en tid av ca 3
veckor.

Notiser

Svenska teknologföreningens avdelning för
Skeppsbyggnadskonst höll lördagen den 2 2 november sitt
ordinarie höstsammanträde.

Till sammanträdet, som denna gång gick helt i
flygförsvarets tecken, hade representanter för flygvapnet
och landets flygindustri inbjudits. Medlemmarna i
Teknologföreningens avdelning för Mekanik, i Tekniska
samfundets avdelning för Mekanisk teknik och
skeppsbyggnadskonst samt i Trollhättans ingenjörsklubb hade
även kallats att närvara.

Dagens program inleddes med besök vid Flygtekniska
försöksanstalten i Ulvsunda, där föreståndaren professor

I. Malmer hälsade de besökande välkomna. Fördelade
på mindi-e grupper fingo dessa under sakkunnig ledning
bese de olika avdelningarnas tekniska finesser. Härvid
utgjorde med säkerhet den 80 m långa ringtunneln för
vindförsök med lufthastigheter upp till 100 m/sek. det
mest imponerande inslaget.

Vid själva mätningsstället hade tunneln en diameter
av 3,6 m, och här kunde delar av flygplan insättas för
undersökning i full skala. Medelst ett system av
sinnrikt avvägda hävstänger överfördes krafter och
lägesändringar till den ovanför tunneln belägna
observationsplatsen, där själfregistrerande vågor möjliggjorde snabba
och säkra mätningar.

Till anstaltens aerodynamiska avdelning hörde
förutom ovan omtalade vindtimnel även en vertikal tunnel
för undersökning av flygplans spinrörelser. En på
rätt sätt dynamiskt avvägd modell av ett flygplan kunde
här uppbäras av en uppåtriktad luftström. Rörelserna
hos det fullkomligt frisvävande planet kunde observeras
genom ett fönster ocli eventuellt registreras genom
filmning.

I hållfasthetsavdelningen kunde prov utföras med
såväl hela flygplan som med delar därav. Specialgjorda
provningsmaskiner och ett flertal apparater, avsedda för
utmattningsprov, voro uppställda i en särskild lokal.
Här pågingo för närvarande hela serier av försök.

Till anstalten hörde vidare verkstäder för metall- och
träarbeten, ritkontor och administrationslokaler.

Besökarna fingo med säkerhet ett intryck av att
anläggningen med sina resurser borde kunna tillföra
svensk flygindustri värdefulla vetenskapliga rön och
därigenom i avsevärd grad befordra flygtekniken inom
landet.

Vid det följande sammanträdet på föreningens lokaler
leddes förhandlingarna av avdelningens ordförande
direktör G. Lundeqvist, som i ett kort tal hälsade de
inbjudna och medlemmarna välkomna och uttryckte sin
glädje över att dagens program hade lockat så många
besökare.

Sedan civilingenjörerna Viktor Schreil och
Kakl-Huoo Larsson valts till justeringsmän för dagens
protokoll, invaldes som nya medlemmar i avdelningen
civilingenjörerna Erik K. D. Olin, Björn M. Bergqvist och
Stig B. Ahlin samt mariningenjörerna Bernt Wallin
och B. Carl Fredrik Slettengren.

Vid val av styrelse och funktionärer för år 1942
meddelades att vice klubbmästaren avsagt sig omval på
grund av sin vistelse på annan ort. Nyval ägde därför
rum på denna post. Styrelsen och övriga funktionärer
omvaldes. Avdelningens styrelse för år 1942 utgöres
alltså av: direktör G-. Lundeqvist, ordförande, professor
H. F. Nordström, vice ordförande, mariningenjör G.
Liljekvist, sekreterare, civilingenjör N. J. Ljungzell,
marindirektör B. Swenzén, direktör E. Chris tians son
och civilingenjör E. Petersohn. Avdelningens
klubbmästare är civilingenjör G. Plym och vice klubbmästare
mariningenjör T. G. Lundberg (nyvald) samt ledamot
i biblioteksnämnden mariningenjör G. Hartzell. Som
redaktör för Teknisk tidskrifts avdelning för
"Skeppsbyggnadskonst och flygteknik" kvarstår civilingenjör
N. J. Ljungzell. Avdelningens representanter i
föreningens styrelse äro direktör G. Lundeqvist,
civilingenjör E. Petersohn och mariningenjör G. Liljekvist, den
senare som suppleant.

Efter valen lämnade ordföranden ordet åt chefen för
Flygförvaltningens materialavdelning, överste N.
Söderberg, för ett föredrag: "Nutida krav pä militära
flygplan." Det var härvid huvudsakligen, jaktflyget, som
överste Söderberg behandlade. För att jaktflygplanet
skall kunna bliva ägnat för sin egentliga uppgift —
bekämpande av fientliga flygplan i luften — erfordras
överlägsenhet i hastighet och stigarförmåga. Med hjälp

20 dec. 1941

115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:39:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941s/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free