Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
kartorna från några karakteristiska tillfällen,
angivande lufttryck, vindriktning och vindhastighet.
Lufttrycket uttryckes i en del fall i mm
kvicksilverpelare, i andra fall åter i millibar. 1 millibar
motsvarar ungefär 1 cm vattenpelare.1 Vindriktningen
har bestämts med ledning av isobarerna och
vinduppgifterna vid de clika observationsplatserna.
Därvid har strävats efter att fastställa luftströmmens
huvudriktning, vilken är av utslagsgivande betydelse
i detta sammanhang men icke alltid sammanfaller
med den lokala vindriktning, som observerats på
en viss ort. Vindstyrkan har på kartorna angivits
i Beaufortgrader med de på våra synoptiska kartor
vanliga beteckningarna. Förvandling till hastighet i
m/s har skett enligt den vid motsvarande beräkningar
vid Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
använda reduktionstabellen.2
Vattenståndet vid rikets kuster registreras
automatiskt på ett antal platser, där mareografer finnas
uppsatta. Dessa platser äro Smögen och Varberg
på Västkusten samt Ystad, Kungsholmsfort (utanför
Karlskrona), Landsort, Stockholm, Björn (SO om
Gävle), Ratan (nära Umeå), Draghällan (nära
Sundsvall) och Furuögrund (nära Skellefteå) på ostkusten.
Vattenståndsvariationerna vid vissa av dessa
platser under de förut angivna stormtillfällena ha
studerats och äro återgivna på figurerna.
Självregistrerande peglar av något enklare typ
finnas på en del andra platser. Dessutom ha
observationerna vid mareografer i Finland och Lettland
använts vid beräkningarna.
Slutligen ha vattenståndsprofilerna genom
östersjöbäckenet konstruerats på samma sätt som
tidigare beskrivits vid beräkningarna av
vattenståndsvariationerna för vind av samma styrka och riktning
över hela sjöytan. I fig. 10 och 12—14 äro de
beräknade vattenståndsprofilerna angivna med heldragna
linjer. De vid olika orter observerade
vattenstånden över eller under det vid tillfället ifråga
gällande medelvattenståndet ha utvisats på profilerna
såsom små punkter. Som gällande medelvattenstånd
har i regel antagits månadsmedelvattenståndet vid
tillfället ifråga. De med kors utmärkta punkterna
äro de observerade värdena, korrigerade för
lufttrycket och den lokala bottentopografiens
inflytande.
Stormen 12—-H november 1812.
Denna storm över Östersjön var en av de kraftigaste,
från vilka detaljerade uppgifter förefinnas.
Vindriktningen var till en början nordostlig men övergick så
småningom till ostnordostlig och sedan till ostlig.
Mellan kl 18 och 24 den 12 nov. var vindhastigheten i
medeltal över Östersjön 21 m/s. Påföljande dag vid
middagstiden nådde vinden sin största hastighet, 25 m/s, för att
vid midnatt avtaga till 17 m/s. över Bottenhavet och
Bottenviken samt över inre delen av Finska viken rådde
endast svag vind av obestämd medelriktning.
Synoptiska kartor för kl 6, 12 och 18 den IB nov. visas å
bilderna 1—3 på fig. 10.
Lufttrycket kl 12 den 13 nov. varierade mellan
755 mm kvicksilverpelare över södra Östersjön och
1 1 000 millibar = 10 200 millimeter vattenpelare.
2 C. J. östman: Om vindskalor och vindmätare i svensk
meteorologi, Medd. fr. Statens met. hydr. anst. bd 4, nr 6,
Stockholm 1928.
Fig. 11. I Skanör uppsatt minnessten från stormfloden
i nov. 1872.
785 mm kvicksilverpelare vid Haparanda, se bild 4 på
fig. 10. De av lufttrycksskillnaderna förorsakade
vattenståndsförändringarna äro utvisade på bild 5.
På de synoptiska kartorna, bild 1—3, har inlagts
vattenståndets avvikelse från medelvattenståndet, vilken
avvikelse utmärkts genom nivåkurvor med ca 0,3 m
ekvidistans. Dessa kurvor ha beräknats av Colding med
ledning av ett mycket stort antal uppgifter om
vattenståndsvariationerna från orter runt hela
östersjöbäckenet och illustrera på ett tydligt sätt de av vind och
lufttrycksfördelning åstadkomna nivåförändringarna.
På bilderna 6—9 ha med heldragna linjer visats de
beräknade vattenståndsprofilerna av Östersjön mellan long.
12 ° och 220 30’ vid ostlig vindriktning. Såsom synes
ansluta sig korsen, som ånge de utmed resp. longituder i
medeltal observerade vattenstånden, korrigerade med
av-sende på lufttryckets inverkan, väl till profilkurvorna.
Då vindriktningen kl 6 (bild 6) och kl 12 (bild 7) den
13 nov. icke var fullt ostlig utan hade en dragning åt
NO, ånge profilkurvorna, som avse O vindriktning, något
för lågt vattenstånd i södra Östersjön. Såsom framgår
av fig. 9 blir nämligen vattenståndets höjning vid Ystad
något större (5 à 10 %) vid NO och ONO än vid O vind
med samma vindstyrka. Tages hänsyn till detta
förhållande, överensstämma beräkningsresultaten
fullständigt med gjorda observationer.
I Skanör finnes en minnessten uppsatt från detta
stormtillfälle.1 Ett fotografi av stenen visas på fig. 11.
Förf. har ordnat med en avvägning av markhöjden
vid stenens fot, som befanns ligga på höjden + 2,2<i.
Detta värde’bör jämföras med det å bild 7 på fig. 10
av vinden förorsakade vattenståndet vid
Falsterbonäset -f 2,io ökat med 0,20 m på grund av
lufttrycks-fördelningens inverkan.
i Borgmästare Erik Torslow i Skanör har godhetsfullt
gjort en utredning om stenens historia. Stenen står utanför
huset östergatan 44 (kv. Lammet nr 1). Den uppsattes först
på sydöstra sidan av Slottskullen, varifrån den, sannolikt
efter 1874 års brand, flyttades till en plats, som ligger 5 m
söder om dess nuvarande plats. Här placerades den efter
1885 års brand. Enligt uppgift ligga alla tre platser på
samma nivå. Trovärdiga personer ha intygat, att vattnet i
nov. 1872 steg till den plats, där stenen nu står. Nyårsafton
1904 var högsta vattenståndet ca 2 dm lägre än 1872.
22 febr. 1941
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
