Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
upptagas. Härigenom ökar det positiva momentet
och följaktligen även nedböjningen.
En minskning av vidhäftningsspänningarnas
storlek kan erhållas genom användning av klena järn till
stort antal, enär kontaktytan då blir större. Då detta
emellertid ofta medför besvärligare
arbetsförhållanden, torde det icke alltid kunna genomföras. För en
rationell användning av de högvärdiga stålsorterna
St 52 och SAS 40 blir det därför nödvändigt att på
något sätt öka järnets vidhäftningsförmåga.
Betongundersökningar med speciella armerings järn
försedda med olika sorters vulster utfördes redan i
betongens barndom och gåvo goda resultat. Att man
trots detta hittills nöjt sig med att använda vanligt
rundjärn torde bero på att man vid låga betong- och
järnpåkänningar erhåller ett, som man ansett,
tillräckligt gott förband med rundjärnen. I U. S. A. har
emellertid sedan många år kamjärn ("deformed
bars") trängt ut de släta rundjärnen och torde f. n.
vara allenarådande som armerings järn.
I samband med frågan om införande av högvärdigt
stål som armeringsjärn ha i U. S. A. omfattande
undersökningar gjorts över olika faktorer, som påverka
vidhäftningen mellan betong och järn. De viktigaste
frågorna torde vara:
1. Hur inverkar betonghållfastheten på
vidhäftningen?
2. Hur inverkar förankringslängden på järnets
förankringskraft?
3. Hur inverkar ett rundjärns ändförankring, om
det är beläget på avstånd från den plats, där
vidhäftningsspänningarna uppträda?
4. Hur stor är förankringskraften för rundjärn med
olika ytbehandling och för olika sorters kamjärn?
5. Inverkar järnpåkänningens storlek på järnets
förmåga att upptaga en vidhäftningsspänning?
6. Ändras förankringskraften, om järnet är i
horisontal resp. vertikal ställning vid betonggjutningen?
7. Hur inverkar långvarig belastning på
vidhäftningen?
Övriga faktorer, såsom inverkan av vibrering,
i
>
CR
.C;
I
•t
I
4
os
-Js:
£
• C
I
$
24 26 32 36 40 44 48
Förhållondet längd : diam. CL : DJ
Figur X. Inverkan av rundjärns förankringslängd på
förankringskraftens och vidhäftningsspänningens storlek vid den
första glidningen hos järnets obelastade ände.
i
I
5J
£
I
ä
i
§-
-c
10
C
k
I
<u
Figur 2.
Fördelningen av betongens hoptryckning utefter ett
utdragningsprov.
olika cementsorter och stenmaterial,
vattencement-tal, krympning, temperaturvariationer, om betongen
är vattenmättad eller torr m. m., komma icke att
behandlas i denna uppsats.
I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för
de nuvarande forskningsresultaten beträffande de
olika numrerade frågorna:
1. Betonghållfastheten. Undersökningarna,
huvudsakligen bestående av utdragningsprov, omfatta
icke betongsorter med lägre hållfasthet än 200 kg/cm2.
I allmänhet synes en fördubbling av
betonghållfastheten medföra en ökning av vidhäftningen med 20 à
60 %. Ökningen är större för kamjärn än för släta
rundjärn, vilket tydligen är beroende på att
kamjärnens förankringskraft är sammansatt dels av
adhesion och friktion mellan betongen och järnytan
och dels av tryckkrafter mot kammarna, vilken
senare del antagligen är direkt proportionell mot
betonghållfastheten.
2. Förankringslängden. Fig. 1 visar diagram över
förankringslängdens inverkan på förankringskraftens
storlek vid släta rundjärn, enligt försök utförda av
Gilkey, Chamberlain & Beal. För den använda
provkroppstypen gäller som synes att upp till en längd
av ungefär 24 diametrar ökar den totala
förankringskraften med ökad förankringslängd, men om längden
växer ytterligare, blir krafttillskottet mycket litet. Ett
vidhäftningsbrott vid utdragningsprovning sker
progressivt, varvid glidningen börjar vid den dragna
järnändan och sedan fortsätter utefter järnet. Ett begrepp
om vidhäftningsspänningarnas fördelning utefter
järnet ger fig. 2, som visar hur betongen hoptryckes
utefter ett utdragningsprov med l :d — 64. Stången får
glida utefter nästan hela sin längd, innan den bortre
änden utvecklar någon vidhäftningskraft. Det
framgår därav, att då längden överstiger en viss av
förhållandet mellan järnets och betongens
deformationsegenskaper bestämd gräns, krafttillskottet endast
kommer att utgöras av en obetydlig friktionskraft
mellan betongen och den för kontraktion utsatta,
dragna järnändan. Järnets kontraktion vid
dragspänningar har nämligen en stor inverkan på den vidhäft-
27 sept. 1941
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
