Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 3 jan. 1942 - Jämförelser mellan olika instrument för mätning av temperatur och fuktighet i högre luftlager, av Alf Nyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Jämförelser mellan olika instrument för mätning av
temperatur och fuktighet i högre luftlager.
Av fil. lic. ALF NYBERG, Stockholm.
Kännedomen om temperatur- och
fuktighetsförhållandena i de högre luftlagren har den största
betydelse, i första hand för meteorologerna. Väderleken s
utveckling bestämmes icke blott av tillståndet i de
lägsta luftskikten nära marken utan också och kanske
i högre grad av tillståndet i de högre luftlagren. För
väderleksförutsägelserna är därför kunskapen om
atmosfärens tillstånd i vertikal led av fundamental
betydelse. I andra hand har givetvis kännedomen
om tillståndet i de högre luftlagren värde för alla
dem, som skola utnyttja väderlekstjänstens
prognoser. Mera påtagligt är detta värde för flygaren, son)
måste undvika de områden, inom vilka risk för
isbildning förefinnes och för artilleristen, vilken för sina
ballistiska beräkningar måste känna lufttätheten inom
de nivåer, projektilerna skola passera.
De instrument, som användas för bestämning av
de högre luftlagrens temperatur och fuktighet kallas
meteorografer. De bestå av en termometer, vanligen
en bimetall, en aneroidbarometer och en
hårhygrometer. Dessa instruments utslag registreras på olika
sätt. I flygplansmeteorografen registreras utslagen
på ett sotat papper, fäst vid en roterande cylinder. I
den vanligen med fri ballong uppsända meteorograf,
som uppkallats efter konstruktören Jaumotte,
registreras utslagen på en sotad glasplatta. Vid den slags
meteorograf, som vi kalla radiosond, överföres
registreringen med hjälp av radiosignaler till en
radiomottagare vid marken.
Varje registrerande instrument ger värden, som äro
behäftade med vissa fel. Konstruktörerna sträva efter
att fullkomna instrumenten, men jämsides med denna
strävan måste försök göras att bestämma de fel, vilka
trots allt kvarstå hos instrumenten. Genom att
beräkningsmässigt eliminera eller minska verkan av
instrumentfelen får man givetvis de bästa och säkraste
värdena. Vid undersökningar, som företagas med olika
instrument men vilka skola mäta samma fysikaliska
storhet, är kännedomen om instrumentens fel av
särskild stor betydelse, då de erhållna värdena i annat
fall knappast kunna jämföras. Man vet ju inte om en
erhållen differens är verklig eller beror på
instrumenten.
År 1941 har vid Statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt utförts några jämförelser mellan
aerolo-giska instrument, som användas inom landet,
nämligen en flygplansmeteorograf,
Jaumottemeteorogra-fen och Väisäläradiosonden. Här skall lämnas en
kortare redogörelse för dessa jämförelser.
Hos meteorografer överhuvudtaget finnas följande
systematiska fel, vilka i större eller mindre grad
vidlåda de flesta instrument.
1) Strålningsfel.
2) Tröghetsfel.
3) Fel genom temperaturhöjning hos kroppar, som
befinna sig i hastig rörelse.
4) Fel genom elastiska efterverkningar i
instrumenten.
Dessutom finnas andra men tillfälliga fel.
Strålningsfel.
Genom direkt eller reflekterad solstrålning
uppvärmes termometern, och även barometern, vilken senare
dock vanligen är mindre känslig för
temperaturändringar och från vars strålningsfel vi bortse.
Strålningsfelet, a, kan uttryckas genom
_ E
° ~ S-f(w,Q) ( );
E är skillnaden mellan instrålning och utstrålning,
S är termometerns yta, w stighastigheten och q
luftens täthet.
Termometerns uppvärmning kan nedsättas genom
avskärmning med blanka strålningsskydd av
aluminium samt genom ökad stighastighet.
Flygplansmeteorografen är vanligen placerad i
skuggan av vingen, och dessutom är ventilationen så
god, att strålningsfelet kan helt försummas.
Väisäläradiosondens strålningsfel har undersökts
ingående av konstruktören. Felet är obetydligt på
Fig. 1. Flygplansmeteorograf utan skyddshuv, a aneroid,
p registreringspenna, h hårhygrometer, t bimetall, o
registreringscylinder.
Fig. 2. Schematisk bild av Jaumottemeteorograf utan
strålningsskydd. E glasplatta, fäst vid hävstången D från
aneroiden. F bimetallisk termometer. O nål, fäst vid hävstång,
som utgår från termometern.
2
10 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
