Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 jan. 1942 - TNC, av J. W. - Notiser - Zinklegeringar som ersättning för koppar- och tennlegeringar, av Brt. - Litteratur - Anmälan: Svenskt arbete och liv, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
hög hastighet (högt varvtal), eller "varven stiger" och
menar hastigheten (varvtalet) stiger. Man använder
sådana ord som "varvförställningsanordning" där man
avser varvtalsomställare e. d. — Uttrycket "varvräknare"
är däremot riktigt, ty en sådan apparat räknar varv och
mäter ej rotationshastighet.
I provrum kan man också få höra "volten är för hög",
"amperen sjunker", men detta är väl i regel medvetet
slangspråk som man skulle undvika i skrift.
Särskilt stötande bli försyndelserna i fråga om
förväxling av storheter och måttenheter, när de begås i
matematiska sammanhang. Det är korrekt att skriva ett
varvtal exempelvis n = 750 r/m, alltså: storheten är
lika med mätetalet gånger måttenheten. Det är
oriktigt att skriva r/m = 750, ty r/m är ett varv per minut
och kan icke vara 750. Lika felaktigt är att skriva
kW i=50; det måste vara P= 50 kW, om P är
beteckning för storheten effekt. Denna feltyp är mycket
vanlig, även i tryck, ja t. o. m. i normtryck.
Undvikas bör också att blanda storheter och
måttenheter t. e. i kolumnrubriker i tabeller. Man bör icke
över en kolumn skriva n (i betydelsen varvtal) och över
en annan kolumn kW, utan man bör helst använda n
och P, vid behov kompletterade med r/m och kW
där-inunder, eller möjligen blott r/m och kW. Detsamma
gäller för uppgifter vid de båda koordinataxlarna i en
kurvbild. Det är inkonsekvent att ånge en storhet vid
den ena axeln och en måttenhet vid den andra. Felen
i detta hänseende äro förvånansvärt vanliga.
TNC, Tekniska nomenklaturcentralen, kommer på
detta sätt i år liksom förra året att för Teknisk
tidskrifts läsare framlägga aktuella enskildheter från sitt
arbetsfält. Skriftliga inlägg från läsekretsen böra
adresseras till TNC, Västerås. De emotses med intresse,
liksom även nya uppslag eller frågor. För vad som
skrives i TNC-spalten ansvarar TNC: s verkställande
ledamot, som i alla språkliga angelägenheter samarbetar med
den av Svenska akademien utsedde språklige rådgivaren.
J. W.
Notiser
Zinklegeringar som ersättning för koppar- och
tenn-legeringar. Då koppar- och tennbristen under förra
världskriget blev kännbar, försökte man på många håll ersätta
nämnda metaller med zink. Sålunda användes under
denna tid bl. a. pressgjutna zinklegeringar av olika
sammansättningar. Det visade sig emellertid, att många av dessa
zinklegeringar, trots goda hållfasthets- och
lageregenskaper, ej voro praktiskt användbara. De hade nämligen
en tendens att "vittra", varvid antingen böldliknande
bildningar uppstodo på ytan eller hela godset svällde
under bildning av en mer eller mindre spröd massa.
Detta skedde redan genom inverkan av vanlig luft,
sålunda utan att godset kom i förbindelse med vatten eller
vattenlösningar av aggressiv karaktär.
Man har senare lyckats klarlägga anledningen till och
fullständigt bemästra dessa svårigheter. "Förvittringen"
är en form av korrosion, som befordras av vissa
föroreningar, vilka normalt förekomma i vanlig handelszink,
i första hand bly, kadmium och tenn.1 Botemedlet är,
att rena utgångsmaterial användas. Om zinken tillföres
i form av finzink (vanligen med 99,99 Zn), föreligger
ingen risk för "förvittring".
Zinklegeringar, byggda på finzinkbas, användas f. n.
i Z. Metallkde 82, 412, 1940.
i stor utsträckning, särskilt i Tyskland, i stället för
koppar- och tennlegeringar. Det finnes särskilda
legeringar för sandgjutning, pressgjutning, varmpressning,
djuppressning, svarvning osv. Vissa legeringar utmärka
sig för goda hållfasthetsegenskaper, andra för goda
lager-egenskaper* osv.
Vid bearbetning av zink och zinklegeringar kan i stort
sett samma metoder användas som vid bearbetning av
kopparlegeringar, dock med vissa undantag. Sålunda
bör t. e. observeras, att vid djuppressning av zink och
zinklegeringar materialet icke kallhärdas, i varje fall ej
till samma grad som t. e. mässing. Man kan därför i
stor utsträckning undvika glödgning. Villkoret härför
är dock, att pressningen sker långsamt, t. e. i hydraulisk
press. Vidare bör temperaturen ligga över 20 "C, helst
vid 40—120 °C, vilket lämpligen sker genom värmning av
verktygen. — Speciellt vid provning av plåt för
djup-pressningsändamål måste hänsyn tagas till att
pressningsegenskaperna variera med pressningshastigheten.
Sålunda erhåller man vid provning enl. Erichsén (där
pressningen sker mycket långsamt) värden, som icke
motsvara de praktiska förhållandena.
Varmpressning erbjuder — givetvis under
förutsättning att rätta legeringar väljas —• ingen svårighet. Vikt
måste dock även i detta fall läggas vid att pressningen
sker långsamt samt vid att föreskriven temperatur hålles.
Bearbetning med skärande verktyg ställer större
anspråk på eggskärpan vid zinklegeringar än vid mässing,
om goda ytor skola erhållas. Verktyg av snabbstål eller
hårdmetall äro att rekommendera. Vidare bör
matningen vara liten. Normala skärhastigheter äro 80—200
m/min.2
Zink och zinklegeringar äro sålunda ur många
synpunkter goda konstruktionsmaterial. Emellertid lägger
i många fall materialens korrosionsegenskaper hinder i
vägen för deras användning. De äro som regel endast
beständiga mot neutrala eller nära neutrala lösningar
och även från denna regel finnes undantag. Sålunda
angripes zinken märkbart av destillerat vatten och
kondensvatten. Däremot är den beständig mot
vattenledningsvatten och — åtminstone i viss utsträckning —
havsvatten3. En annan nackdel är zinkens benägenhet
att angripas genom elementbildning vid kombination med
andra metaller, även i neutrala lösningar. Härvid gäller,
att relativt starka element bildas vid kombinationen
zink-kopparlegeringar och relativt svaga vid kombinationerna
zink-järn resp. zink-aluminium. Det är sålunda
lämpligare att sammanfoga zinkdelar med järn- eller
aluminiumdelar än med koppar-, brons- eller mässingsdelar,
om det kan befaras, att konstruktionen kommer att
utsättas för inverkan av vatten eller vattenlösningar.
Brt.
Litteratur
Bokanmälan.
Svenskt arbete och liv, av Eli F. Heckscher, Albert
Bonniers förlag, Stockholm 1941, 377 sid., pris h.
18: 50, inb. 24: —.
Förf. framhåller i inledningskapitlet, att den
ekonomiska historien skiljer sig från t. e. krigshistorien
därigenom att den ej behandlar något visst område
av samhällslivet utan i stället en sida av allt mänskligt
liv, tillfredsställandet av de mänskliga behoven, eller
om man så vill "allt mänskligt liv sett ur en viss syn-
1 T. e. Z. Metallkde 82, 384, 1940.
2 Feinzink-Kretlegierungen, handbok utgiven av Mansfeld
A. G. Kupfer u. Messingwerke Hettstedt—Südharz.
3 Z. VD I 85, 8, 1941.
18
10 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
