Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 24 jan. 1942 - Industriellt samarbete, av Erik Bilde - Waldemar Borgquist 60 år, av K. A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
derliga informationerna kunna då i god tid
införskaffas genom Centralen antingen genom direkt
förfrågan hos denna eller — om detta rent tekniskt är
möjligt — genom av Centralen utgivna särtryck.
Till det ovan anförda kunna knytas följande
reflexioner.
Tekniskt utvecklingsarbete får givetvis icke
klav-bindas genom vissa, på förhand anvisade eller
begränsade möjligheter. Allt nyskapande fordrar en
viss grad av frihet. Det är dock odiskutabelt, att
översikt och ordning beträffande materialet för ett
dylikt skapande — i detta fall de enskilda, enkla
maskinelementen — som regel icke verka hämmande
utan främjande. En motsatt uppfattning vore lika
oberättigad som påståendet, att t. e. standardisering
skulle ha menliga följder för den tekniska
utvecklingen. Det är därför troligt, att en samverkan i nu
berörda avseende icke endast komme att innebära
en ökning av maskinindustriens ekonomiska
verkningsgrad utan skulle även verka stimulerande och
i många fall ge impulser och nya uppslag.
All rationalisering förutsätter — såsom dir. R.
Blomquist framhöll i sitt högintressanta föredrag på
Företagsekonomiska föreningen — förståelse för och
vilja till samverkan. -— I den mån det här
framlagda förslaget är att betrakta som en
rationaliseringsfråga, skulle detta ha sin giltighet även här.
I varje fall måste förutsättas:
a) att de enskilda företagen äro i besittning av
eller förskaffa sig den överblick av egna
verktygsresurser och anordningar, som planens genomförande
kräver,
b) att tillfälliga konkurrenshänsyn ej tillåtas vara
ensamt utslagsgivande.
Såsom inledningsvis framhållits avser det nu
uppskisserade förslaget i första hand mindre och
medelstora företag med blandad tillverkning. Särskild
aktualitet torde det här berörda problemet hava för
en stor del av småindustrien. För företag med typisk
massfabrikation, såsom Elektrolux, L. M. Ericsson,
S. K. F. o. a., uppvisande långt driven rationalisering,
är frågan av mindre betydelse, åtminstone så länge
det gäller hittills bedriven, normal
standardfabrikation.
Man kan nu göra den invändningen, att den av
centralen anvisade leverantören av ett visst
konstruktionselement icke anser sig ha tid att för annans
räkning utnyttja ett förhandenvarande verktyg.
Detta argument är emellertid icke endast giltigt i
ett speciellt fall. En sådan eventualitet måste
alltid medkalkyleras i allt samarbete mellan leverantör
och beställare och äger för övrigt sin tillämpning
även på det egna företagets förmåga att vid en given
tidpunkt producera en viss detalj. Det komme med
säkerhet att visa sig, att ägaren av de avsedda
verktygen och anordningarna gärna vore beredd att
genom dylika extrabeställningar få ett bidrag till
ifrågavarande verktygs amortering, då dylika
arbeten med redan färdiga verktyg som regel kunna
utföras som "mellanstick" vid lämpligt tillfälle, vilket
i de allra flesta fall skulle medföra det åsyftade
resultatet: en avsevärd tids- och kostnadsbesparing för
resp. beställare.
Värdet av en dylik genom samverkan mellan
svenska industrier uppkommen teknisk central komme att
bliva bestående såsom en successivt frammanad ge-
neralinventering inom en utomordentligt viktig
kategori av vårt lands produktionsmedel. Det är
sannolikt att härigenom också värdefulla anvisningar skulle
kunna erhållas på sådana konstruktionselement inom
den svenska maskinindustrien, som äro av den
betydelse, att de i sinom tid kunde bli föremål för
standardisering i vanlig mening. Slutligen skulle
organisationens arbete skapa nya beröringspunkter
mellan svenska företag och måhända knyta dem fastare
samman under en skickelsediger tid, då det mer än
någonsin fordras koncentration, samverkan och
effektivitet för att med utnyttjande av alla våra resurser
hävda oss nu och i de tider, som komma.
Erik Bilde.
Waldemar Borgquist
60 år.
Lika säkert som en av drivfjädrarna i Sveriges
tekniska utveckling varit dess rikliga tillgång på
elektrisk kraft är att en av banbrytarna på
kraftproduktions- och kraftdistributionsområdet är
generaldirektören i Vattenfallsstyrelsen Waldemar Borgquist.
Teknisk tidskrift finner anledning dröja inför den
förnämliga gärning han redan medhunnit, när han
den 28 januari uppnår de sextio åren.
I stort sett sammanfalla Borgquists insatser på
detta område med utvecklingen a,v Statens
vattenfallsverks olika arbetsområden.
Borgquist var till 1910 driftingenjör vid Trollhätte
kraftverk, blev den 1 januari 1911 föreståndare vid
elektriska byrån hos Vattenfallsstyrelsen, den 1
december 1914 extra överingenjör, den 1 juli 1916
ordinarie överingenjör och den 1 januari 1919 direktör
vid statens kraftförvaltning. Den 1 juli 1920
utnämndes Borgquist till överdirektör och blev den 1 juli
1938 generaldirektör och chef för Statens
vattenfallsverk.
Sedan 1916 har Borgquist haft ledningen på det
elektrotekniska området av Statens vattenfallsverk
om hand. Hans tekniska mångsidighet har därvid
fått riklig tillämpning på Vattenfallsstyrelsens olika
verksamhetsområden. Han har satt sin personliga
31 10 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
