Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 31 jan. 1942 - Problemet Sandöraset, av Ernst v. Post och Carl Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Problemet Sandöraset.
Sammanstörtandet av broställningen vid Sandö
den 31 augusti 1939 har från att vara en
olycka utvecklat sig till ett tekniskt problem.
I Teknisk tidskrift har detta ämne behandlats
vid fyra särskilda tillfällen. Det skedde den
9 sept. 1939, den 21 febr. 1940, den 23 aug.
1941 och senast den 30 aug. 1941. Vid de båda
sistnämnda tillfällena gavs dels ett
sammanfattande referat över den Kungl,
undersökningskommissionens, entreprenörens och Kungl,
väg-och vattenbyggnadsstyrelsens olika yttranden i
ärendet, dels i fem uppsatser av olika författare
en allsidig belysning av med raset
sammanhängande problem. Den ende som hittills ansett
sig kunna peka på den direkta orsaken till raset
är professor Carl Forssell, vars utredning
emellertid starkt kritiserats i de den 30 aug. 1941
publicerade uppsatserna, vilkas författare långt
tidigare fått taga del av professor Forssells
samtidigt publicerade teori för sannolika orsaken
till raset.
Red. utlovade den 23 aug. förra året att
återkomma med den tekniska diskussion som av de
nämnda uppsatserna kunde föranledas och
vilken kan anses äga betydelse för
Sandö-proble-mets lösning. Så sker nu. Av utrymmesskäl
har det ej varit möjligt förlägga denna
publicering till fackavdelningen för väg- och vatten,
utan tidskriftens "udda" januarinummer har
ägnats däråt.
Vad som nu föreligger är dels ett inlägg från
civilingenjören och yrkesinspektören i tionde
distriktet Ernst von Post, dels professor C.
Forssells med omfattande undersökningsresultat
kompletterade uppsats rörande rasets sannolika
orsak.
Ytterligare ett bidrag till problemlösningen
är att förvänta med en uppsats av civilingenjör
H. Sjöstrand rörande resultaten av en ny
metod att bestämma skjuvningsmodulens storlek
vid spikförband, speciellt vid knäckning av
hopspikade plank. Sistnämnda uppsats publicering
få vi på grund av ingenjör Sjöstrands
militärtjänst återkomma till.
Då Red. instämmer med ingenjör von Post om
angelägenheten att nå en sannolik lösning på
problemet Sandöraset står tidskriftens utrymme
givetvis ytterligare till förfogande för inlägg
som kunna bidraga härtill och i den mån de
redan framkomna orsaksteorierna skulle visa sig
icke täcka problemets lösning.
Red,.
ERNST v. POST:
Sandöbroraset har, av artiklarna i Teknisk tidskrift
att döma, ännu ej fått någon invändningsfri teknisk
förklaring. Detta är ur flera synpunkter beklagligt.
Raset utgör landets i sin art största katastrof, och
en ny teknik har fått sin dödsdom, utan att domarna
med tillräcklig säkerhet kunna ånge, var felet
ligger.
Redan av vad som efter raset framkom om
beräkningar och kontroll, föreföll det rätt osannolikt, att
man med stöd av tidigare kända förutsättningar skulle
kunna "räkna sönder" ställningen. Det syntes
troligt, att några ej tillräckligt utforskade och därför
icke tillbörligen beaktade hållfasthetsegenskaper hos
träet orsakat sammanbrottet.
De egenskaper, som till synes lågo närmast
tillhands, voro uttorkning, krympning, sprickbildning
och spjälkning eller klyvning.
Bron är orienterad ungefärligen i öster—väster.
Solen har gassat på hela dagarna på överbågen.
Underbågen har däremot legat i skugga. Större delen
av juli och hela augusti voro soliga och varma i
Ådalen. Troligen har det kunnat förekomma stora
variationer i relativ fuktighet hos luften särskilt över
överbågen — mellan de friliggande torra och
övergjutna fuktiga partierna. De trånga mellanrummen
mellan gjutformen och bågen ha verkat förmedlande
och till tiden utjämnande av värme- och
fuktighets-utväxlingen.
Träfuktigheten är beroende av luftens relativa
fuktighet, och svällning och krympning av träet står i
direkt samband med träfuktigheten. Svällningen
respektive krympningen är minst längs fibrerna,
betydligt större radiellt i förhållande till årsringarna
och ännu mycket större tangentiellt till dessa. På
det förhållandet att dessa två sistnämnda
koefficienter äro olika beror träets benägenhet att slå sig och
spricka vid uttorkning. Om krympningsrörelserna
hindras t. e. genom fastspänning uppkomma inre
spänningar i plankan. Spänningarna torde i stort sett
orientera sig in mot spikraderna, varvid dessa
utgöra anvisningar för klyvning.
De punkter i konstruktionen, som syntes vara
särskilt misstänkta, voro spikförbanden för
längsdia-gonaler och vertikaler i överbågen. Av
spikningsrit-ningen framgår, att de korsade diagonaländarna först
spikats intill brobanan med var sin 4 tums spik.
Därefter hade intill lagts två 2 tums plankor, som
tillsammans med diagonalerna fastgjorts vid
knutpunkten med 12 tums spik. Då dessa plankor inspikats,
har man således endast haft möjlighet iakttaga
sprickor, som gått ut vid änden på diagonalen eller
under brobanan. Utan att alltför mycket betona
denna möjlighet måste dock erinras, att ej oväsentliga
sprickor i trävirket kunna ha funnits osynliga inom
spikförbandet redan vid hopspikningen. Dessa
sprickor ha alltså vid hoptorkningen kunnat öka i
omfattning.
Träbågen spikades till stor del vintertid, då
temperaturen låg under 0°. Gamla träarbetare hysa
vanligen misstro mot hållfastheten i ett vinterspikat
förband. Skulle möjligen denna misstro vara berättigad
och kunna förklaras av ökad benägenhet hos virket
att spricka och klyvas?
Trävirket var köpt som "lufttorrt", det vill säga
innehöll omkring 20 % fuktighet. Om man
förutsätter, att den relativa luftfuktigheten i
mellanrummet under gjutform och över ställningsbanan omkring
brohjässan varit låg under sommarmånaderna, har
träet där uttorkat och krympt, följaktligen även de
uppstickande diagonal- och vertikaländarna.
Friktionen mellan plankorna har därvid upphävts
och spikarna direkt fått upptaga hela påkänningen.
Genom jämförande prov anordnade av Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen på friktionens betydelse — ge-
38
10 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
