Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 31 jan. 1942 - Problemet Sandöraset, av Ernst v. Post och Carl Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk Tidskrift
vid sidan av varandra är av påtagligt värde för
bedömande av utredningen, upprepas de nedan:
den 20:e jan. 1940:
"En strängt genomförd och exakt riktig beräkning •
av en bågkonstruktion av ifrågavarande typ är, som
redan förut anförts, icke möjlig. Med vissa rimliga
förutsättningar, vilka framgå av bifogade
beräkningar, har kommissionen dock ansett sig hava påvisat,
att den primära orsaken till valvställningens
instörtande varit allt för svagt utbildade tvärförband
mellan ställningens bågflänsar."
den 2:a februari 1940:
"En strängt riktig beräkning av en bågkonstruktion
av ifrågavarande typ är såsom redan förut anförts
icke genomförbar. Man kan därför icke med full
säkerhet utpeka vilken konstruktionsdel, som först
brustit."
"Med vissa rimliga förutsättningar, vilka framgå
av sådana beräkningar, som kunnat utföras inom
rimlig tid med rådande begränsad tillgång på arbetskraft
med erforderliga kvalifikationer, och med hänsyn till
vissa osäkerhetsmoment vid ansättande av
domkrafterna vid valvställningens montering samt vid
därefter utförda deformationsmätningar å bågen har
kommissionen funnit allt för svaga tvärförband mellan
ställningens bågflänsar sannolikt vara den primära
orsaken till valvställningens instörtande."
den 7 april 1941:
"Såsom sammanfattning av det ovan anförda kan
uttalas, att kommissionen hyser avvikande mening
ifråga om flertalet av de av A.-b. Skånska
cement-gjuteriet och Kungl, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framförda erinringarna mot kommissionens
tidigare utredning."
"Ehuru kommissionen fortfarande hyser den
åsikten, att tvärförbandens diagonaler utgjorde
konstruktionens måhända svagaste del och att de bort givas
grövre dimensioner, har det dock icke varit möjligt
att med bestämdhet påpeka en direkt orsak till
broställningens instörtande, dels emedan fullt
tillförlitliga och invändningsfria beräkningar med exakt
angivande av brottgräns icke låta sig utföra för
ifrågavarande byggnadssystem och dels emedan
undersökningar på alla ställningsdelar genom raset
omöjliggjorts."
"Det torde därför icke vara möjligt att komma
närmare frågans lösning, varför tillrådes att låta saken
vid den verkställda utredningen bero."
Kommissionens resultat har sålunda i två etapper
tunnats ut. Till sist återstår intet av det
ursprungliga bestämda uttalandet med direkt angivande av
primär brottorsak. Statsrådet och chefen för
socialdepartementet tillrådes dessutom som slutkläm "att
låta saken vid den verkställda utredningen bero".
Detta synes avse att intet försök bör göras att få den
klarhet om orsaken, som kommissionen etappvis
synes hava förlorat. Möjligen innefattas däri även en
anvisning om lämpligheten av att underlåta rättslig
utredning i saken. Kommissionen har uppenbart gått
vid sidan av sitt uppdrag, som var att utreda orsaken
till raset och undersöka arten och omfattningen av på
arbetsplatsen vidtagna säkerhetsåtgärder.
Felräkningar i kommissionens utredning har
påpekats av Skånska cementgjuteriet, men visas i
kommissionens sista inlaga hava varit betydelselösa för
utredningen. Detta kan således ej varit grunden till
den genomgripande ändringen 20 jan.—2 febr. 1940.
Beträffande tvärförbanden uppgav kommissionen i
utlåtande 20 jan. 1940 att diagonalernas last var 6,6 à
7,7 ton tryck, medan avknäckning skulle inträffa vid
5,7 ton (säkerhet således 0,75 à 0,85). Detta synes
hava legat till grund för påståendet om tvärförbanden
som primär brottorsak. I senaste utlåtandet hänvisas
till särskild beräkning av professor Hultin, vilken
genomför nya beräkningen enligt andra synpunkter och
anger säkerheten i tvärförband I hava varit 0,85 à 1,12.
Det förra värdet gäller vid förordningarnas värde
100 000 at å elasticitetsmodulen. Någon anledning för
kommissionen att väsentligen ändra omdömet om
tvärförbanden borde detta icke kunnat ge, ty en
säkerhet om 1,12 ger påtaglig brottrisk vid en
träkonstruktion. Ett gott skäl för ändring av sin
uppfattning om tvärförbandens betydelse för instörtandet
skulle kommissionen däremot funnit i en på uppdrag
av Skånska cementgjuteriet gjord utredning av
professor Ljungberg, däri denne påpekar, att
kommissionens anmärkning om tvärförbandens styrka gälla
ställningens delar närmare anfangen och icke gälla
för de vid raset obelastade partierna vid hjässan, där
enligt vittnenas utsago raset började. Kommissionen
meddelar särskilt, att den ej "varit i tillfälle" att taga
del av denna professor Ljungbergs inlaga. Detta
måste vara felaktigt, ty den är som bilaga fogad till
Kungl, väg- och vattenbyggnads stn:s yttrande och
är därför lättillgänglig för en kungl, kommission. Att
raset enligt vittnen började i hjässan liksom att
betongen ej var gjuten på ca 30 m längd vid hjässan står
emellertid i kommissionens egen utredning, varför
samma slutsats bör kunna hava dragits även av
kommissionens ledamöter, men att så skett har icke
angivits. Ändringarna i sammanfattningen stå därför
oförklarade.
Vissa mindre precisa metoder ha under arbetet
använts vid mätning av ställningens nedböjningar vid
betongens gjutning. Om detta säger kommissionen
den 7/4 41: "Även om man emellertid anser, att större
omsorg borde ägnats mätningarna, så kan man icke
med säkerhet angiva den bristande omsorgen såsom
orsak till olycksfallet." Detta uttalande synes
innebära, att denna bristande omsorg vid mätningarna
sannolikt kunnat vara orsak till olycksfallet. Om
kommissionen "haft tillfälle" att taga del av
professor Rubins kritiska granskning av mätningsmetoder
och observationer och därav beräknade sannolika
nedböjningar (bilaga till K. väg- och vattehb. stn:s
yttrande), skulle den kunnat konstatera att
ställningsbyggets nedböjningar icke rimligen kunde hava givit
anledning till farhågor. Orsak till olycksfallet kan
bristande omsorg om mätningarna i varje fall aldrig
ha varit, den måste ligga i ställningsbyggets
beskaffenhet.
Kommissionen anför den riktiga principen, att vid
konstruktionens beräkning och dimensionerande
införa säkerhetsgrader, som äro avvägda med hänsyn till
konstruktionens art och gjorda approximationer.
Kommissionens tillämpande av denna metod har givit
resultatet, att vanliga normer för högsta tillåtliga last
så väsentligt överskridits, att brottgränsen på ett icke
godtagbart sätt har nalkats i delar av
ställningsbygget, främst i tvärförbanden och i de längsgående
gal-lerbalkarna. Där förordningarna kräva 5-faldig
säkerhet anges sålunda numera i kommissionens eller
31 jan. 1942
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
