Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 21 febr. 1942 - Kontroll av vattenledningsvatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
skatta betydelsen och värdet av vetenskaplig
utbildning hos dem, som skola utöva vattenkontroll i
ifrågavarande avseende utan blott velat påvisa, att man
för att få till stånd en ur andra synpunkter önskvärd
decentralisering av kontrollen kan utnyttja den
sakkunskap, som finnes företrädd hos exempelvis
innehavarna av välkända ortslaboratorier.
I 4 § av föreliggande förslag föreslås vidare, att
medicinalstyrelsen skall hava att före avgörande av
ärende rörande kompetens att utföra
fysikalisk-ke-misk undersökning inhämta yttrande rörande en
persons kompetens från Sveriges kemiska
industrikontor. Detta förslag till föreskrift torde böra fattas så,
att medicinalstyrelsen i tveksamma fall bör vända
sig till en utomstående sakkunnig för att erhålla
vägledning vid bedömande av vederbörandes kompetens.
I de flesta fall torde väl kompetensen hos den, som
ansöker om ifrågavarande behörighet vara fullt
klarlagd genom vid högskolor och universitet avlagda
examina och intyg om praktisk verksamhet. Endast
i de undantagsfall, då den sökande saknar i § 2
föreslagen vetenskaplig utbildning men äger stor
praktisk erfarenhet, synes en hänvändelse till en
medicinalstyrelsen utomstående sakkunnig vara av behovet
påkallad. Mest ändamålsenligt synes därvid vara att
välja en institution eller sammanslutning, där
utvecklingen på detta område ägnats särskild
uppmärksamhet. Ur denna synpunkt torde i första hand
komma ifråga institutionen för kemisk teknologi vid
tekniska högskolan, där undervisning i vattenkemi
meddelas, eller Kemistsamfundet, där stor
sakkunskap på området är företrädd.
Beträffande kompetensvillkoren för erhållande av
behörighet att verkställa bakteriologisk
vattenundersökning föreslår medicinalstyrelsen, att de som önska
få behörighet i detta avseende skola genomgå
utbildning i bakteriologisk vattenundersökning vid vissa
nämnda institutioner. Befrielse från dylik
utbildning skall dock kunna lämnas sökande, som äger
grundlig vetenskaplig utbildning och beprövad
erfarenhet i bakteriologi. Utbildningstiden är föreslagen
utgöra för den, som avlagt medicine kandidatexamen
eller veterinär medicine kandidatexamen och sålunda
har en viss bakteriologisk utbildning, lägst en månad,
för övriga däremot lägst tre månader.
Den som vid teknisk högskola avlagt
avgångsexamen vid fackavdelningens för kemi och kemisk
teknologi med betyg i jäsningslära äger redan viss
utbildning i bakteriologi och färdighet i
bakteriologiska vattenundersökningar och har genom sin
laboratorieutbildning särskilt goda förutsättningar för det
med den bakteriologiska vattenkontrollen förenade
arbetet (substratberedning, pipettering av
vattenprov, skötsel och tillsyn av termostater m. m.).
Liknande förhållanden torde gälla för den, som avlagt
apotekarexamen. Personer med här nämnd
utbildning torde med hänsyn till lämpligheten att utföra
bakteriologiska vattenundersökningar böra
jämställas med medicine kandidater och veterinär medicine
kandidater, och specialutbildningen torde sålunda
ävenledes kunna inskränkas till lägst en månad.
Rörande utbildningen av övrig
undersökningspersonal anse vi oss böra påpeka, att utbildningstiden
torde kunna avsevärt förkortas, om denna personal
icke utbildas i tillredning och sterilisering av
substrat, utan i stället vattenverken ägde möjlighet att
från vissa inrättningar, exempelvis institutet för
folkhälsan, i mån av behov rekvirera färdigberedda
substrat. På detta sätt skulle man framför allt
vinna den fördelen, att kostnaderna för personalens
utbildning bleve mindre betungande, särskilt för små
samhällen. Åtgärder skulle ävenledes befrämja den
av riksdagen önskade decentraliseringen av
vattenundersökningarna.
Mot medicinalstyrelsens förslag, att behörighet att
utföra bakteriologiska vattenundersökningar skulle
begränsas för den, som erhållit viss utbildning i
dylik undersökning, men saknar grundlig
vetenskaplig utbildning och beprövad erfarenhet i bakteriologi,
att blott gälla det vattenverk, vid vilket
vederbörande är anställd, synes intet vara att erinra i vad
avser sådan undersökningspersonal vid vattenverk,
som saknar utbildning vid högskola eller universitet.
Deras behörighet bör vara av lokal natur. Kompe
tens att mera självständigt verkställa analyser för
vilket vattenverk som helst bör däremot kunna
tillkomma den, som har viss högskoleutbildning,
avgångsexamen från fackavdelning för kemisk
teknologi vid tekniska högskolan, apotekarexamen,
medicine kandidatexamen eller veterinär kandidatexamen,
och som dessutom genomgått föreskriven utbildning i
bakteriologisk vattenundersökning och under viss tid
praktiserat vid ett större vattenlaboratorium, eller
person med lägre utbildning (t e vid teknisk
elementarskola eller tekniskt gymnasium) under
förutsättning, att vederbörande kan väl styrka sin kompetens
att utföra och bedöma bakteriologiska
vattenundersökningar.
Den av medicinalstyrelsen föreslagna bestämmelsen
om begränsning av ifrågavarande behörighet till att
gälla det vattenverk, vid vilket vederbörande är
anställd, avser även medicine kandidat och veterinär
medicine kandidat, som genomgått föreskriven
utbildningskurs. En sådan bestämmelse synes sakna
praktisk betydelse, eftersom hitintills och sannolikt allt
framgent ingen person med den utbildningen varit
anställd eller kommer att söka anställning vid ett
vattenverk.
Vid uppställandet av kompetensvillkoren för
bakteriologisk vattenundersökning har
medicinalstyrelsen följt riksdagens anvisning, att vattenkontrollen
bör decentraliseras. Såsom förut nämnts har
ursprungligen svenska teknologföreningen framfört
synpunkter om önskvärdheten av en sådan lösning av
vattenkontrollen. Föreningens förslag grundade sig
dock på den förutsättningen, att den lokala
vattenkontrollen skulle kompletteras med en inspektion av
en statlig myndighet genom uttagning av prov vid
tillfällen, som ej i förväg tillkännagåvos. Detta
förslag har emellertid ej vunnit Kungl. maj:ts
beaktande och sålunda ej kommit till uttryck i Kungl.
maj:ts förordning om vattenkontrollen. Det
synes emellertid oundgängligen nödvändigt, att en
överkontroll kommer till stånd i de fall, då vid
mindre eller medelstora vattenverk anställda
personer, som icke hava annan utbildning än en viss
kortare studiekurs vid ett bakteriologiskt
laboratorium, bli behörighetsförklarade. Ur allmänna och
organisatoriska synpunkter synes det därjämte
mindre lämpligt, att dessa personer erhålla viss
auktoritet gentemot hälsovårdsnämnd eller
vederbörande tjänsteläkare, som ej förvärvat behörighet.
28 febr. 1942
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
