Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 21 febr. 1942 - Kontroll av vattenledningsvatten - Apropå: Industriellt samarbete, av Tord Bohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
att behörighet att verkställa fysikalisk-kemisk
undersökning bör kunna förvärvas förutom av dem,
som kunna förete i förslagets 2 § angivna bevis om
avlagda kunskapsprov och praktisk erfarenhet,
jämväl av dem som avlagt examen vid tekniskt
gymnasium eller därmed jämförlig undervisningsanstalt och
kunna förete bevis om förtjänstfull mångårig
verksamhet som undersökare,
att behörighet att utföra bakteriologisk
undersökning vid vilket vattenverk som helst bör kunna
förvärvas förutom av den, som äger grundlig
vetenskaplig utbildning och beprövad erfarenhet i
bakteriologi, jämväl av den, som genomgått föreskriven
utbildning i bakteriologisk vattenundersökning och
avlagt antingen medicine kandidatexamen, veterinär
medicine kandidatexamen, avgångsexamen från
fackavdelning för kemi och kemisk teknologi vid
tekniska högskolan eller apotekarexamen, eller ock
person med lägre utbildning (exempelvis tekniskt
gymnasium), förutsatt, att denne kan väl styrka sin
kompetens att utföra och bedöma bakteriologiska
vattenundersökningar,
att allvarliga betänkligheter kunna resas mot att
personal med obetydliga förkunskaper erhåller den i
förordningen avsedda med allmän behörighet i vissa
avseenden jämställda behörigheten. Tvenne
alternativa möjligheter att inom förordningens ram
genomföra kontroll av en lokalt verkställd bakteriologisk
undersökningsverksamhet ha antytts i utlåtandet,
att som sakkunnig institution vid bedömning av
sökandes kompetens för utförande av
fysikalisk-kemisk undersökning (4 §) bör utses institutionen för
kemisk teknologi vid tekniska högskolan eller
Kemistsamfundet.
Beträffande förslaget till taxa för
vattenundersökning ha vi icke kunnat verkställa någon granskning
i detalj, enär de närmare föreskrifter angående sättet
för utförande av ifrågavarande undersökningar, som
medicinalstyrelsen jämlikt Kungl, förordningen har
att meddela, ännu icke föreligga. Taxan synes
emellertid vara så lågt beräknad, att en önskvärd
decentralisering förhindras. Riktlinjer för taxans
modifiering ha angivits.
I anslutning till vad som sålunda anförts hemställa
vi att Svenska teknologföreningen måtte medverka
till att de av oss framförda synpunkterna bliva
beaktade vid ärendets fortsatta behandling."
Apropå:
Industriellt samarbete.
Ett aktuellt exempel.
Inför de tankar, som överingenjör Erik Bilde i ett
föregående nummer av Teknisk tidskrift under titeln
Industriellt samarbete givit uttryck åt torde det vara
av intresse att höra, att hans i artikeln framlagda
idéer i själva verket — ehuru i blygsam skala —
förverkligats inom ett annat område än det han närmast
avsett. Det är radioindustrien, som slutit sig
samman och genom just sådana metoder, som
överingenjör Bilde föreslagit, gjort det möjligt att här i
landet med rimliga uppoffringar frambringa många
detaljer, som nu ej längre kunna importeras. Under
Industriförbundets produktionskommitté arbetar så-
lunda för ändamålet ett "radioutskott", och som
dess ordförande vill jag tillåta mig att i korta drag
försöka giva en föreställning om, hur ett samarbete
kunde bringas till stånd, vad som åstadkommits och
vilka mål som närmast satts.
Konventionen, för att tala med Biides terminologi,
har icke från början sorterat under Industriförbundet
utan bildades namnlös och helt fristående på det
enkla sättet, att de största företagens teknici med
ledningens goda minne men utan alla åthävor redan
på hösten 1939 träffade samman och med
försvarsmaktens och telegrafverkets ingenjörer under
parollen "vi äro alla i samma båt" övervägde, vad som
kunde göras för att undanröja de hotande
materialsvårigheterna.
Det gällde i första hand vissa svårtillgängliga
keramiska material. Framställandet av de aktuella
detaljerna drogo med sig dryga verktygs- och andra
kostnader, och det stod genast från början klart,
att ingen fabrik ensam skulle kunna med rimliga
uppoffringar bära dessa kostnader. Det låg nära till
hands att söka ena sig om gemensamma
utförings-former, så att av varje detalj ett ekonomiskt antal
skulle kunna framställas, och sammanjämkningen
skedde utan svårighet. Ett mycket gott handtag gavs
även från den svenska tillverkaren av keramiken.
Det föll sig naturligt att vid sammanträdena
råd-föra sig även beträffande andra produkter, och då
resultatet med de keramiska detaljerna syntes bli gott,
beslöt "konventionen" att fortsätta på den inslagna
vägen och taga upp andra liknande problem till
snabb lösning, däri livligt understödd även av
professor Sterky såsom industrikommissionens representant.
Det tekniska arbetet skred snabbt framåt, och
konventionen fann sig efter ungefär ett år stå inför
nödvändigheten att utgiva någon slags katalog över de
något över 50-talet olika detaljer, vartill verktyg
anskaffats eller, i den mån sådana redan voro för
handen, frigjorts för allmänt bruk. Därvid uppstodo
emellertid vissa problem. Den namnlösa
konventionen med sin självtagna rätt kunde ej uppträda utåt,
och det befanns vara förenat med vissa svårigheter att
i befintligt skick giva denna sammanslutning mellan
konkurrerande firmor tillräcklig fasthet. En
hänvändelse gjordes därför till Industriförbundets
produktionskommitté med begäran att få ansluta till
denna. Detta beviljades under stort tillmötesgående,
och den 30 januari 1941, sedan konventionen redan
arbetat i över ett år, bildades under
produktionskommittén ett "radioutskott", vari ingingo
representanter för Kungl, telegrafverket, armén, marinen,
flygvapnet och industrikommissionen samt
representanter för alla de större firmor, som inom landet bedriva
tillverkning av radiosändare och -mottagare för
handels- och krigsbruk och av rundradioapparater.
Jämsides härmed bildades inom försvarsväsendet
en motsvarande organisation, "Försvarsväsendets
radiotekniska kommitté", FRK, vars uppgift bl. a. är
att å sin sida samordna de olika försvarsgrenarnas
önskemål i sådan riktning, att det utgångsmaterial,
som radioutskottet sålunda kunnat skapa, också fullt
kan utnyttjas för försvarsväsendets räkning.
Radioutskottet har intimt samarbetat med FRK, och
resultatet föreligger i form av en katalog i A4-format
med lösbladsystem, som på ca 40 blad upptager bortåt
60 detaljer, varav omkring 40 eller drygt hälften
28 febr. 1942
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
