Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1942 - Teknisk forskning och dess bedrivande, av Carl Forssell - När rostar en spik? av J. Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
göra, om vissa åtgärder vidtagas till underlättande
av en professors arbete. Detta avser då en professur
i ett tekniskt tillämpningsämne med såväl
undervisning med dess konstruktionsövningar jämte
tillhörande nomogram- och typarbete som
laboratorieforskning. Yid de professurer, som sakna
laboratorieforskning, och där eventuellt även typarbetet är
obehövligt kan reduktion ske. Följande
huvudsynpunkter bliva bestämmande.
Föreläsningar, då de enligt nuvarande regler i
allmänhet omfatta 4 timmar per vecka, äro icke
särskilt betungande. Utarbetandet av tillhörande
kompendier med deras nomogram och tabeller är
synnerligen tidskrävande. Det är även konstruktions- och
räkneövningarna samt tentamina om materialet för
dessa skall hållas aktuellt och instruktivt. För att
detta arbete skall kunna skötas samtidigt som
laboratoriearbetet är det nödvändigt att en professor
förutom övningsassistenter har två l:e assistenter med
heltidstjänst, en för undervisningen och en för
laboratoriet. Den förre kan då även sköta det typarbete,
som kräves för att den utgående ingenjören skall få
behövlig kontakt med den aktuella tekniken. Ett
skrivbiträde som därtill sköter ritarbete och löpande
göromål är dessutom nödvändigt om den högre
kvalificerade arbetskraften skall kunna rätt utnyttjas.
Med denna stomme av medarbetare vinnes underlaget
för att en professor skall kunna effektivt sköta både
undervisning och den forskning han måste bedriva
för att kunna hålla undervisningen levande. I denna
stomme kan både vid laboratoriearbetet och i
undervisningsarbetet infogas ytterligare medhjälpare, så
att en god skötsel av examensarbetare och en ganska
omfattande vidareutbildning av forskare kan ske,
och samtidigt undervisningen hållas aktuell och
kompletteras genom kompendier, nomogram och
typ-arbeten.
Det vore oriktigt att i detta samband gå förbi
frågan om professorernas löner och lika oriktigt vore
det att icke direkt erkänna att de mest kompetenta
ofta icke stå att få för nuvarande löner, och detta
vare sig nuvarande förhållanden fortsätta eller det
betydligt mera krävande och tyngre arbete som ovan
skisserats blir genomfört. En avsevärd höjning, helst
en fördubbling av professorslönerna måste
genomföras, om skäliga resultat skall kunna väntas,
antingen höjningen skall ske helt eller delvis genom
bidrag från industrien eller genom höjda löner från
staten. Författaren går om fem år in i
pensionsåldern och hinner, vid vanlig tågordning, knappast
få vara med om resultatet av en sådan åtgärd. Han
vågar därför utan risk för beskyllning att tala i egen
sak påstå att denna del av saken är avgörande.
Den ovan angivna organisationen avser en ordinär
professur, som omfattar undervisningen i ett
tillämpningsämne. Forskningsprofessurer eller
forskningsinstitut vid de tekniska högskolorna kunna få sitt
fulla värde först sedan de ordinarie professurerna
erhållit dessa möjligheter till arbete. Att helt eller
delvis gå förbi detta krav och söka lösa det
nuvarande kravet på förbättrad och utökad teknisk
forskning i huvudsak genom inrättande av
forskningsprofessurer eller forskningsinstitut vid tekniska
högskolorna vore nära nog lika felaktigt som att nu
ordna fristående centrala forskningsinstitut. Det vore
endast ett sätt att skjuta det avgörande och svåra
problemet åt sidan och söka komma ifrån saken
genom att ordna en låt vara dyrbar kuliss, som till en
tid döljer de nuvarande bristerna. Detta vore
dubbelt farligt, därför att ansvaret för en lycklig utgång
bleve delat. När det oundvikliga misslyckandet kom,
skulle ledarna för forskningsinstituten skylla på
brister hos den ordinarie undervisningen och dess
representanter skulle skylla ifrån sig tillbaka. Nej, i denna
stora och för landets framtid avgörande fråga måste
ansvaret läggas på ett håll, och det är våra
tekniska högskolor vilkas ordinarie arbete måste
organiseras som tillräcklig grundval för vår tekniska
forskning. På dem måste läggas hela ansvaret för
ett gott resultat.
Sedan frågan ordnats om forskning i samband med
den ordinära högskoleundervisningen och resultaten
börja visa sig kommer efter hand industriens
forskningsavdelningar att kunna förses med kompetent
folk. Jämsides härmed bli forskningsprofessurer
aktuella vid högskolorna och sedermera kommer
i sista hand eventuella centrala forskningsinstitut,
vilka dock alltid torde hava fördel av intim
samorganisation med högskoleundervisningen och utan den
lätt bliva förfelade.
När rostar en spik?
Av fil. dr J. TANDBERG.
Den enkla frågan har stor ekonomisk betydelse.
Yi ha nog redan allmänt erfarit, huru spikar och
andra järnföremål rostat t. e. i fuktiga skyddsrum,
medan det är väl bekant, att ingen rostrisk
förefinnes i mycket torr luft. Då uppkommer frågan: var
går gränsen? Finnes det någon grad av
luftfuktighet, inom vilken man kan vara säker på att rosten
ej sprider sig på en järnyta, som redan börjat rosta?
För att direkt pröva saken ha några enkla
experiment utförts.
En konstant relativ fuktighet är lätt att uppehålla
i ett slutet kärl, som innehåller en mättad lösning av
ett lämpligt salt. Användbara kombinationer angivas
i nedanstående tabell, som gäller vid -f- 20°C.
Salt I Rel. fuktighet
LiCl • H20 12,6 %
MgClo • 6 H20 32 „
Mg(N03)2 ■ 6 HoO 54 „
NaNOs 66 „
NaCl 75 „
KC1 85 „
KNOa 94 „
I en serie glasburkar (rymd 400 cm3) med luft av
olika relativ fuktighet ställdes små vägglas med 15 st.
Gunnebo 3/4"-spik nr 12 i varje. Ytan av varje
sådan spik är ca 1,33 cm2. Spikarna hade bragts till
begynnande röstning genom att ligga 2 dygn i
Stockholms vattenledningsvatten, sedan avrinning och
sakta intorkning på ett filtrerpapper, åter doppning
i vatten och långsam torkning i luften. En av
burkarna höll torr luft (över P205) och en höll 100 %
14 mars 1942
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
