Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 16 maj 1942 - Landets äggviteproblem, av Sten Westerberg - Patentlagförslaget, av K. A. Fröman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Slutligen bör övervägas, huruvida Torulajäst bör
framställas på bekostnad av en del av det
hexossoc-ker, som f. n. förjäses till sprit.
4) Fisket bör på allt sätt befrämjas. Härvid bör
tagas i övervägande tilldelandet av sprit till drift av
fiskebåtmotorer.
Tyvärr kan jag sålunda icke måla något lysande
framtidsperspektiv beträffande vår
livsmedelsförsörjning ur skogen. Med undantag av den betydande
faktor, som cellulosafodret under kristid utgör, torde
för dagen icke några industriella åtgärder kunna
förväntas, som i nämnvärd grad förbättrar vårt
försörjningsläge. Detta må för oss alla kanske medföra en
viss desillusion, men i längden lönar det sig nog att
stå på verklighetens mark. Även jag tror på de
alltjämt ökade möjligheterna för skogen att försörja oss,
denna källa till en mängd nyttigheter. Att få fram
dessa är den allra viktigaste punkten på vårt
teknisk-vetenskapliga forskningsprogram. Enligt min
mening torde dessa nyttigheter dock väsentligen
komma att röra sig på andra områden än på män-
niskofödans. Jag tror också, att man måste gå helt
andra vägar för nedbrytning av träet till cellulosa
eller till något annat. Jag tror, att de nuvarande
metoderna, sulfat och sulfit, icke föra stort längre, och
jag fäster största avseende vid de försök, som The
Svedberg nu påbörjat för att utröna träets molekulära
struktur och för att söka nedbryta dess substans med
mildare medel. I träet ligger ju in nuce de ämnen,
som genom lagring uppkommer i stenkolen, och på
stenkolens biprodukter har ju Tyskland grundat hela
sin kemiska industri. För framställning av
människans föda tror jag dock alltjämt, att vi via
jordbruket får använda oss av solens energi som källa.
Jag kommer ihåg en roman i Jules Verne-stil, som
jag läste i min ungdom av den annars mera som
stockholmsskildrare kände Claes Lundin.
Författaren vill ge en bild av Stockholm på 1970-talet och
den bar den sällsamt klingande titeln: "Oxygen och
Aromasia" efter det älskande paret. Herr Oxygen
bjöd sin själs älskade på en lunch, bestående av ett
par på kemisk väg framställda piller. Blev det något
vidare gemytligt?
PatentlagförslageJ-.
Under denna rubrik publicerade vi i
häfte 4 d. 24 jan. i år Svenska
teknologföreningens yttrande över det av 1938 års
patentutredning framlagda betänkandet
med förslag till lag med särskilda
bestämmelser om uppfinningar av betydelse för
rikets försvar m. m. Själva lagförslaget
refererades fullständigt i häfte 3 den
17 jan. i år.
Teknologföreningens yttrande tillkom
genom dess för ändamålet tillsatta
kommitté, bestående av civilingenjörerna J.
Hemming Johansson, ordf., Nils Bergling,
sekr., samt ledamöterna Otto Cyrén,
Karl-Eric Ericson, Carl A. Jacobsson, Henry
Brahmer, Gösta Dahl och bergsingenjör
dir. Axel E. Hasselrot.
Samma kommitté har numera yttrat sig
över Kungl. maj:ts proposition nr 204
samt motion nr 225 av herrar Ekströmer
och Nordenson. Yttrandet, som Svenska
teknologföreningen gjort till sitt, har
ingivits till Riksdagens första lagutskott och
följer in extenso.
Red.
Svenska teknologföreningen har på sin tid avgivit
yttrande till K. maj:t över ett av 1938 års
patentutredning avlämnat, den 9 december 1941
dagteck-nat, betänkande med förslag till lagstiftning om
uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller
folkförsörjning m. m. I detta liksom i andra
remissyttranden framställdes ur industriens och teknikens
synpunkt starka betänkligheter mot ett flertal av
lagförslagets stadganden.
Den omarbetning av nämnda förslag, som därefter
företagits inom justitiedepartementet och i K. maj:ts
proposition nr 204 förelagts riksdagen, skiljer sig
i flera avseenden fördelaktigt från
patentutredningens förslag; formuleringen har gjorts mera över-
skådlig, varigenom innebörden av de olika
bestämmelserna blivit tydligare, varjämte vissa av de mot
patentutredningens förslag i remissyttrandena
framställda betänkligheterna blivit beaktade.
Men även i departementets förslag kvarstå vissa
av de ur industriens, teknikens och uppfinnarnas
synpunkt mest oroande bestämmelserna.
I fråga om granskningen av patentansökningarna
synes departementsförslaget vara baserat på ett
i remissyttrandet från Svenska teknologföreningen
framställt önskemål, gående ut på, att med hänsyn
till erforderlig sekretess den särskilda granskningen
skulle anförtros åt ett råd av förslagsvis högst fem
av K. maj:t utsedda medlemmar, detta i syfte att
begränsa kretsen av dem, som finge kännedom om
ansökningshandlingarna. Departementsförslaget synes
i § 2 ha godtagit denna tanke; dock torde det för ett
fullt realiserande av tanken vara nödvändigt att i
§ 3 i stället för "nämnden" insätta "nämndens
ledamöter". Av departementschefens yttrande i frågan
framgår nämligen, dels att viss personal torde böra
ställas till nämndens förfogande, dels ock att
nämnden i ej obetydlig utsträckning bör få biträde av
andra myndigheter. Om sådan personal och sådana
myndigheter med sin personal få tillgång till
ansökningshandlingarna, kan det med skäl befaras, att
sekretessen spolieras, något som kan vara till förfång
såväl för staten som för den enskilde patentsökaren.
Departementsförslagets § 4 stadgar
upplysningsplikt beträffande vad som inom ett företag är känt
angående uppfinning, som berör företagets
verksamhetsområde. Enligt § 15 skall vad i § 4 stadgas
jämväl äga tillämpning å förfarande eller anordning av
teknisk natur, som ej är att hänföra till uppfinning.
Mot första stycket i denna §, som innebär en
väsentlig förbättring gentemot patentutredningens
förslag i samma syfte, göres här ingen invändning. Den
16 maj 1942
23 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
