Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 30 maj 1942 Ingenjören och försvarsorganisationen - Nya värnpliktslagen och ingenjörerna, av Birger Hasselrot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
såväl i fred som krig vore av största betydelse, att
man bättre kunde utnyttja
dels värnpliktiga yrkesmän inom optiska,
elektriska, finmekaniska och bilmekaniska facken,
dels sådana värnpliktiga, som genomgått tekniskt
läroverk, gymnasium eller yrkesskola eller privat
teknisk skola.
Ifrågavarande värnpliktiga skulle utnyttjas såsom
befäl eller meniga vid reparationsförband, väg- och
järnvägsbyggnadskompanier osv. För att deras
civila utbildning skulle komma fullt till sin rätt, borde
den militära utbildningen ske i två omgångar. Den
första omgången, rekrytutbildningen, borde ske vid
20 eller 21 års ålder under cirka sex månader såsom
övriga värnpliktiga. Den andra omgången skulle äga
rum först sedan de värnpliktiga ifråga förvärvat
ytterligare civil yrkeskunskap såsom grund för fortsatt
militärteknisk utbildning. Den andra omgången
skulle avse att meddela de värnpliktiga ingående
kännedom om den militära materielen och borde ske vid
tygverkstäder eller civila verkstäder.
De i promemorian anförda synpunkterna äro f. n.
föremål för ytterligare utredning inom arméstaben.
Det är att förvänta, att underdånig framställning i
den av industrikommissionen angivna riktlinjen inom
den närmaste tiden kommer att avgivas av chefen för
armén. Omläggningen ifråga torde emellertid kräva
en ändring av värnpliktslagen.
Registrering av de värnpliktigas kvalifikationer — en
förutsättning för deras rätta utnyttjande.
I det föregående ha riktlinjerna för bl. a.
ingenjörernas militära utbildning angivits. En ändamålsenlig
sådan militär utbildning och en lämplig anpassning
av denna i förhållande till de berörda värnpliktigas
civila studier är dock endast en av förutsättningarna
för att ingenjörernas skicklighet skall kunna
utnyttjas i den militära organisationens tjänst. En minst
lika viktig förutsättning härför är att en effektiv
registrering göres" av varje enskilds såväl civila som
militära utbildning, och att krigsplaceringen sker
med ledning av de sålunda registrerade uppgifterna.
Att det hittills tillämpade militära
rullföringssyste-met, trots obestridliga fördelar i andra hänseenden,
icke i alla avseenden har motsvarat de krav, som
härvidlag ställas på detsamma, torde vara allmänt känt.
En helt ny rullföringsorganisation har emellertid till
sina grunddrag fastställts genom tillkomsten av den
nya värnpliktslagen och den nyligen utfärdade nya
inskrivningsförordningen.
Här är givetvis icke platsen att i detalj behandla
det nya rullföringssystemet. Principerna böra
emellertid antydas. Systemet är grundat på de militära
erfarenheterna under de senaste åren och utformat
under intimt samarbete med experter på den civila
kontorsorganisationens område. De värnpliktiga
skola icke längre vara rullförda . genom försorg av
särskilda, fristående rullföringsmyndigheter utan
direkt vid de olika truppförbanden, som sålunda redan
i fred ha uppgifter över samtliga de värnpliktiga,
de i händelse av mobilisering skola disponera. För
rullföringen disponera truppförbanden moderna
adres-seringsmaskinanläggningar. Grundhandlingen för
varje värnpliktig är en registreringsplåt,
upptagande alla de uppgifter, som äro erforderliga för
bedömande av hans militära användbarhet. Därutöver
finnas naturligtvis även en del andra
registreringshandlingar av skilda slag. Registreringsplåtarna
hållas ständigt aktuella, vilket möjliggöres bl. a. genom
de civila folkbokföringsmyndigheternas
rapporteringsskyldighet beträffande de värnpliktigas
förhållanden i olika avseenden. Med hjälp av
registreringsplåtarna och de automatiska tryckmaskinerna
tryckas personliga inkallelseorder eller vid behov andra
handlingar, förteckningar, listor osv.
Tryckmaskinernas kapacitet är betydande.
Den största fördelen med det nya systemet är
möjligheten för truppförbandschefen att redan i fredstid
krigsplacera envar värnpliktig efter hans
användbarhet och att vid mobilisering personligen inkalla just
de värnpliktiga, han vill disponera, eller just de
enstaka förband, som erfordras. För högkvarterets
ledning av värnpliktväsendet finnes förutom den
lokala rullföringen en central registrering av samtliga
rikets värnpliktiga medelst hålkort ocli
hålkortsmaskiner. Hålkorten uppläggas på grundval av avtryck
av truppförbandens registreringsplåtar och hållas
även de ständigt aktuella. Med hjälp av maskinerna
(system Hollerith) kunna på kort tid erforderliga
statistiska uppgifter erhållas. Möjligheter finnas sålunda
att centralt kontrollera truppförbandens
krigsplacering, undersöka tillgången inom landet av vissa
specialister, t. e. i ett visst fall av antalet värnpliktiga
ingenjörer i facket elektroteknik, antalet
bilmekaniker inom en viss del av landet osv., överhuvud
således, att inom vissa gränser kontrollera, att
värnpliktstillgången användes på ett lämpligt sätt, och att
en lämplig avvägning kommer till stånd mellan
tillgodoseendet av de militära kraven å ena sidan ocli
behovet av personal för det civila livets fortgång å
den andra.
Vad ger staten i stället?
Att förhållandena under krig eller under ett
beredskapsläge kunna kräva avsevärda uppoffringar av
medborgarna och särskilt då de värnpliktiga, måste
ju anses såsom självklart. Den nya värnpliktslagen
ålägger emellertid som redan framhållits de
värnpliktiga en betydande tjänstgöringsskyldighet även
i fred. En orientering om värnpliktslagens
bestämmelser skulle därför icke vara fullständig, om den
icke jämte skyldigheterna även angåve den
kompensation, som staten är beredd att i olika former lämna
de värnpliktiga. Det är närmast två former av
motprestation från statens sida, som här böra omnämnas,
nämligen befordran och ekonomisk ersättning.
Befordran i fredstid torde komma att principiellt
ske så, att den värnpliktige efter det han genomgått
en viss utbildning erhåller den militära graden
närmast under den, som han på grund av sin utbildning
ocli sin därav följande krigsplacering kommer att
erhålla i fält. Denna princip kommer man dock att
i vissa fall frångå, främst ifråga om befordran till
värnpliktig officer. Av psykologiska skäl och med
hänsyn till att en ganska lång sammanhängande
tjänstgöring kräves av den som uttagits för
officersutbildning, har nämligen officersbefordran även för
värnpliktiga ansetts böra ske redan i fred.
Den som genomgått gruppchefsskola eller
förberedande plutonchefsskola ocli kvalificerat sig för
fortsatt utbildning befordras vid nämnda skolas slut till
vicekorpral (jämför tabell 2). Efter de två månad er-
27 juni 1942
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
