Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 1 aug. 1942 - Den moderna fysikens kunskapslära och dess betydelse för vår världsbild och livsuppfattning, av Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 31 ÄGARE: SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 1 A U G.
ÅRG. 72 ANSVARIG UTGIVARE OCH CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 2
INNEHÅLL: Den moderna fysikens kunskapslära och dess betydelse för vår världsbild och
livsuppfattning, av doktor Ragnar Liljeblad.
Den moderna fysikens kunskapslära och dess
betydelse för vår världsbild och livsuppfattning.
Av doktor RAGNAR LILJEBLAD.
Denna uppsats, som har en
framstående ingenjör och tekniker verksam i en
av våra största industrier till författare,
kommer måhända att oroa en del av våra
läsare, som befara, att tidskriften halkat
över på metafysikens för teknikern oftast
ofruktbara fält.
Författaren, som själv är medveten om
att det kan dragas i tvivelsmål, om
uppsatsen passar i vår tidskrift, har
emellertid påpekat, att det tyvärr icke existerar
något annat lämpligt av tekniker läst
organ, vari uppsatsen kan ha sin givna
plats. Redaktionen har också ansett, att
tankegymnastik vid sidan om allfarvägen
även för oss tekniker har sitt givna värde
och därför berett uppsatsen plats i den
förhoppningen, att den skall intressera
även några utvalda i vår läsekrets —
eventuellt som semesterlektyr.
Red.
I över två tusen år har striden stått mellan vad vi
brukat kalla en materialistisk och en idealistisk
uppfattning av verkligheten. Redan Demokrit lärde
som bekant, att intet fanns utom atomerna och det
tomma rummet. Varje atom har enligt D. ingen annan
egenskap än sin oföränderliga gestalt och sin
föränderliga rörelse. Genom atomernas tryck och stöt
förklaras hela vår värld. Atomerna utgör den absoluta
verkligheten.
Kanske kan inga vetenskapliga utläggningar
klarare måla för oss den iskalla tomheten i denna
mekaniska värld än Viktor Rydberg gör i sin dikt
"Grubblaren", när han om "alltets vävstol,
världsmaskineriet" skriver:
"Dess brus det är som genom rymdens zoner
far fram i eterns böljevibrationer,
det är i draget av dess bom och trampor
de flamma och de slockna, livets lampor.
Spänd är dess ränning genom alla tider,
den har ej slut, ej början. Väven skrider,
alltsom den växer, med de vävda tingen
ned i en avgrund, pejlad än av ingen.
Där väves, kretsande i rymden, stjärnor,
och tankar, kretsande i mänskohjärnor.
Där väves alstringen, där väves döden,
och tingens skepnader och folkens öden.
Vi tro oss vilja, tro oss kunna även,
men äro trådfigurer blott i väven,
och tanken letar ut i varp och väfter,
vad som skall tima tusen år härefter."
Mot denna materialistiska uppfattning har nu stått
en mängd idealistiska alltifrån Platons idélära till
Leibniz’ monadlära. Den senare ersätter ju i viss
mån atomerna med monaderna, psykiska element och
realiteter som tillsammans bildar en verklighet, vars
innersta väsen är av andlig art.
Genom den främst av Galilei och Netton grundade
moderna naturvetenskapen fick materialismen ett
övertag i det västerländska tänkandet.
Atomhypotesen visade sig som en synnerligen fruktbar
arbetshypotes i fysik och kemi, och den gick segrande fram
i den med explosionsartad kraft expanderande
västerländska naturvetenskapen. Väl är det sant, att
atomerna inte alltid tyddes med Demokrit som den enda
absoluta verkligheten. Teoriens fruktbarhet
tillsamman med dess åskådlighet gjorde dock, att den blev
ett starkt stöd för den metafysiska materialismen.
Parallellt med de materialistiska och idealistiska
strömningarna i Europa löpte särskilt i England
en annan riktning, den filosofiska empirismen,
vars främsta namn var Hume. Verkligheten
består enligt Hume av sinnesintrycken. All verklig
kunskapskälla är iakttagelsen och experimentet.
Orsakslagen har ingen logisk nödvändighet. Men genom
upprepad erfarenhet av hur en viss händelse i
allmänhet följer på en annan bestämd händelse har vi fått
en psykisk disposition att associera föreställningar
med varandra på ett visst sätt. Denna disposition,
denna vana, är grundvalen för kausalitetsprincipen.
Så var läget när Kant ingrep med sin s. k. kritiska
filosofi. Jag kan här naturligtvis inte ingå närmare
på den svåra frågan om den verkliga innebörden i
Kants filosofi. Men några antydningar måste jag
försöka ge, då det är nödvändigt för att förstå den
vidare utvecklingen.
29 aug. 1942
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
