Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 31 okt. 1942 Röntgenstrålarna och deras användning - Grovstrukturundersökningar med röntgen, av Håkan Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
en magnetspole, Finfokusröret måste drivas med
konstant likspänning, då ju en variabel spänning på grund
av den föränderliga elektronhastigheten skulle
medföra att brännfläcken ändrade storlek i takt med
spänningsvariationerna. Finfokusrören tillåta vid en
högsta driftspänning på 150 kV en kontinuerlig
strömbelastning av 1 à 2 mA.
För att vid lysskärmsundersökningar åstadkomma
intensivare lysskärmsbilder ha ävenledes under den
senaste tiden s. k. högströmsrör konstruerats. De
tillåta vid konstant likspänning en strömbelastning
av upptill 30 mA vid 200 kV. För lysskärmsprovning
av lättmetaller, speciellt magnesiumlegeringar, har av
högströmsröret utarbetats en modifierad form för låga
spänningar. Med relativt liten brännfläck kunna dessa
s. k. mjukstrålar belastas med 30 mA vid 40 kV.
Utförandet är enpoligt.
Användningsområden.
Inom gjuteritekniken användes röntgen lämpligen
för provning av färdiga gjutgodsdetaljer, innan dessa
underkastas bearbetning. Härigenom kunna
avsevärda bearbetningskostnader undvikas på kassabla delar.
Speciellt gäller detta, om materialfelen äro betingade
av fel i gjutnings- och formningsmetoderna eller
ändringar i legeringen. Om dimensionerna äro sådana,
att felskönjbarheten blir alltför liten eller om ytfel
försvåra en riktig tydning av röntgenbilden, måste
emellertid provningen förläggas till den halv- eller
färdigbearbetade detaljen. Ett alldeles speciellt värde har
en röntgenkontroll av formar och kärnor, då
härigenom redan från början riskerna för utskottsgods i
hög grad kunna minskas.
Arten, formen och storleken av i gjutgodsdetaljer
uppträdande fel bero såväl på materialet och
gjutme-toden som på en rad andra mer eller mindre tillfälliga
orsaker (formgivning, placering av stiggöt och ingöt
osv.), varför det är omöjligt att ge en uttömmande
översikt. De vanligaste gjutfelen äro emellertid:
1) Sugningar, vilka uppstå på grund av metallens
olikformiga krympning, då smältan stelnar, små
sugningar betingade av det sätt, på vilket den använda
legeringen stelnar, samt mikrosugningar på grund av
gasutveckling eller krympning i avkylt och redan
stelnat gods. På röntgenbilden synas de stora
sugningarna som oregelbundet mörka fläckar, de små
sugningarna som svampartat förgrenade fläckar, och
mikrosugningarna, som i allmänhet endast kunna
iakttagas med användande av finfokusrör, såsom en
hopgyttring av ytterst små runda fläckar,
2) Gasblåsor och -porer, vilka uppstå på grund av
gasupptagning i smältan, otillräcklig gastäthet hos
formar och kärnor, för låg gjuttemperatur,
gasutveckling vid användning av fuktiga formar och kärnor
eller kemisk reaktion mellan beståndsdelar i smältan
och formen. På röntgenbilden synas dessa fel
vanligtvis som oregelbundet spridda runda svarta fläckar
eller punkter,
3) Fasta inneslutningar, särskilt av slagg, som kan
medfölja smältan eller bildas vid kemiska reaktioner
mellan smälta och form, och sandinneslutningar, som
kunna uppkomma genom skador på formen, samt
segringar. -På röntgenbilden synas slagg- och
sandinneslutningar som oregelbundna oskarpa fläckar.
Seg-ringszonerna ha oftast en streck- eller nätartad
karaktär,
4) Sprickor, som uppstå på grund av krympning
vid smältans kristallisation eller på grund av
avkylningen av den redan stelnade smältan, särskilt där på
grund av godsets utformning stora gjutspänningar
uppträda. På röntgenbilden synas dessa fel
vanligtvis som skarpt begränsade oregelbundet förlöpande
sicksacklinjer eller förgrenade blixtliknande figurer.
En korrekt bedömning av gjutfelen med ledning av
röntgenbilderna förutsätter stor gjuteri teknisk
erfarenhet samt en ingående kännedom om materialets
egenskaper, detta så mycket mera som likartade
gjut-fel understundom kunna vara av väsentligt olika
betydelse ur hållfasthetssynpunkt. Mikrosugningar äro
exempelvis av ringa eller ingen praktisk betydelse,
då det gäller stål eller aluminiumgods, medan de i
fråga om magnesiumgods avsevärt försämra
kvaliteten.
Då det icke bara är inre fel i materialet utan även
ytfel, som kunna ge upphov till svärtningsdifferenser
på röntgenfilmen, är det nödvändigt att
röntgenundersökningen alltid åtföljes av en omsorgsfull
granskning av gjutgodsets yta.
En röntgenprovning av lättmetallgods göres i
praktiken så gott som uteslutande med hjälp av lysskärm.
De minsta fel, som därvid kunna iakttagas, ha en
utsträckning i strålningsriktningen av ca 5 % av
materialtjockleken.
Vid genomlysning av något så när grova detaljer
måste man antingen placera provningsföremålet nära
röntgenröret, varvid liten brännfläck erfordras, eller
måste, om större avstånd mellan rör och
provnings-föremål önskas, högströmsrör användas. För att
minska inflytandet av ströstrålningen är det
ändamålsenligt att avblända i största möjliga utsträckning
med hjälp av blyfönster. Tills för kort tid sedan
kunde endast smärre gjutgodsdetaljer undersökas
med hjälp av lysskärm. Undersökningar av stora
detaljer inskränktes vanligtvis till en delprovning av
särskilt riskabla ställen, vanligtvis med hjälp av
fotografering. För en bedömning av kvaliteten på
en gjutgodsdetalj är det emellertid av största
betydelse att alla fel kunna synliggöras var de än
befinna sig. Den allra senaste tidens röntgentekniska
utveckling har också möjliggjort en fullständig
undersökning med hjälp av lysskärm även av större
föremål. Härvid komma vanligen speciella
genomlys-ningspulpeter till användning, utrustade med diverse
hjälpanordningar, som möjliggöra sidoförflyttning,
höjning, sänkning och vridning av provstycket
samtidigt som erforderligt strålskydd ges åt den
arbetande personalen.
På grund av grovkornigheten i lysskärmens
flu-orescensmassa och på grund av den från
fluorescens-strålningen härrörande slöjbildningen äro mindre fel
i allmänhet svåra att upptäcka. Mikrosugningar och
fina sprickor kräva därför som regel ett finfokusrör
för att kunna iakttagas. Därvid projicieras förstorade
bilder (5 à 10 ggr förstoring) direkt på lysskärmen,
varvid felskönjbarheten starkt stegras.
Lysskärmsprovningen har emellertid sin
begränsning. Ju mer komplicerad form provningsföremålet
har desto svårare är det att upptäcka och bedöma
felen.
Man måste för den skull i vissa fall tillgripa
fotografering, varvid också felskönjbarheten avsevärt
förbättras (från 5 % till 1 à 2 %), speciellt då strö-
512
31 okt. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
