Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ställande. Det arbete, som nedlagts, sedan
gengasdriften kommit in i ett lugnare skede, för att
åstadkomma en användbar kompressor måste därför hälsas
med tillfredsställelse.
Bränslefrågan är avgörande för att erhålla ett gott
driftresultat. Även om denna stabiliserats, finnes
mycket ännu att önska ifråga om bränslekvalitetens
höjande. Den användbara briketten torde trots allt
icke vara en omöjlighet. Intresset för utnyttjande
av torvkol och bränntorv i stället för träkol och ved
ger nya förhoppningar om att kunna förbilliga
gengasdriftens bränslekostnader.
"Sekundärluftintaget förses med fullgod luftrenare."
Av kapten LENNART CASSLER och civilingenjör HOLGER LÖNNQVIST.
Gengasbyrån nya cirkulär nr 110 föreskriver i
anvisningarna för montering av gengasverk, att bilens
motor bör förses med fullgod luftrenare för att minska
cylinderslitaget.
Vid fullgod rening av gengasen är slitaget av
motorerna ofta mindre än vid användning av flytande
bränslen. Orsaken till det onormala slitage, som
emellertid många gånger uppkommit vid gengasdrift,
torde lika ofta kunna sökas i olämpligt placerad eller
mindre lämplig luftrenare som i otillfredsställande
rening av gasen.
Bensinbilarna voro i regel utrustade med en
luftrenare på förgasarens luftintag och sålunda placerad
under motorhuven. Utformningen av luftrenaren tog
även ofta sikte på att dämpa ljudet från inloppsluften,
så att motorn skulle gå så tyst som möjligt.
När gengasbilarna fingo ersätta bensinbilarna
föreskrevs med hänsyn till förgiftningsfaran, att
sekun-därluftintag ej fick anordnas under motorhuven.
Följden blev i många fall. att man monterade en
metallslang på luftintaget och lät slangens andra ände
fritt mynna utanför motorhuven utan hänsyn till att
vägdammet från hjul eller framförvarande fordon
virvlades direkt in i motorn genom luftintaget.
Motorn blev härigenom på mycket kort tid försliten.
Om luftintaget försågs med en luftrenare, var
denna ofta av enklast tänkbara utförande.
Fig-, 1. Luftrenare nr 4, 3 och 9.
Fig-, 2. Luftrenare nr 5, 7 och 1.
Fig". 3. Luftrenare nr 2 isärtagen.
Spelar då utformningen av luftrenaren någon större
roll? För att kontrollera olika luftrenares förmåga
att frånskilja dammet monterades på prov ett
kontrollfilter (s. k. ulaxfilter) efter luftrenaren på ett
tiotal bilar. Det visade sig, att redan efter några mils
körning en hel del även grövre partiklar passerat den
s. k. luftrenaren, I ett par fall, där densamma var fylld
med stålull, visade det sig efter regndagar, då fukt
trängt in i renaren och innehållet rostat, att rödrosten
som pulver sögs med och avskildes på kontrollfiltret.
I stället för luftrening erhölls alltså slippulver!
För undersökning av effektiviteten hos olika
allmänt förekommande luftrenare ha med anledning
härav jämförande prov utförts vid Statens
maskinprovningar, Uppsala, Proven och de härvid vunna
erfarenheterna beröras här nedan.
För provningar placerades luftrenarna i en sluten
behållare, i vilken sot och fint damm kunde inmatas
och uppvirvlas eller "regnväder" och "dimma"
framkallas. Efter luftrenaren anslöts utanför behållaren
ett kontrollfilter. Luftkvantiteten som passerade
luftrenaren uppmättes med pitotrör. Medelst en injektor
inmatades fin sand eller sot i luftströmmen och
virvlades upp i behållaren. Denna var täckt med ett
fönster och försedd med invändig belysning för
kontroll av förloppet. För varje luftrenare uppmättes
den kvantitet provdamm, som avskilts i själva
luftrenaren och den kvantitet, som passerat och upptagits
av kontrollfiltret. Yid luftrenare av cyklontyp
uppmättes dels vad som avskilts i cyklonen, dels i
filterinsatsen. Tryckfallet för respektive luftrenare
kontrollerades under provets gång.
De olika luftrenarnas förmåga att avskilja fasta
partiklar framgår av tabell 1.
Fig. 4 visar schematiskt de provade luftrenarnas
konstruktion och arbetssätt. Numreringen är
densamma som i tabellen och texten.
30
18 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
