Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
annan utväg än att på ett eller annat sätt
sönder-spjälka ammoniakmolekylen, så att fritt väte ocli
fritt kväve bildas. Denna sönderspjälkning av
ammoniakmolekylen kan antingen ske med tillhjälp av
katalysatorer eller medelst det värme, som utvecklas
vid förbränning av ett annat ämne. Båda
tillvägagångssätten hava sedan några år kommit till
användning med enligt uppgift goda resultat.
Ett av de tillsatsmedel som användas för detta
ändamål var acetylengas, varvid dock acetylen och
ammoniak tillfördes motorn från skilda behållare.
Det låg därför nära till hands för den gamle
dissous-gaskännaren Claude att inse vilka möjligheter, som
skulle erbjuda sig, om man kunde lösa acetylengasen
i flytande ammoniak och använda denna lösning som
motorbränsle. Vid sina undersökningar fann Claude,
att den flytande ammoniaken löste ungefär 50 gånger
sin egen volym acetylengas, dvs. ungefär dubbelt så
mycket som aceton förmår lösa. (Först efter det att
Claude gjort sin upptäckt, blev han underkunnig om
att I. G. Farbenindustri begagnar sig av flytande
ammoniak för att avskilja acetylen från etylen, som
är föga lösligt i ammoniak.)
På grund av den flytande ammoniakens stora
lösningsförmåga för acetylen erfordras endast ett
mycket ringa tryck (2 à 3 atm) utöver ammoniakens eget
ångtryck för att acetylenmängden skall bliva
tillräckligt stor för det ifrågasatta ändamålet. Detta för
med sig, att explosionsrisken bortfaller helt och
hållet, då det gäller lösningen och ifråga om
gasblandningen ej gör sig påmind förrän vid
acetylenkoncen-trationer långt högre än de som erfordras vid
motordriften.
Vid av Claudes medhjälpare, M. Gobert m. fi.,
utförda försök visade sig det för motordrift lämpligaste
lösningsförhållandet ligga vid 78 viktprocent
ammoniak och 22 viktprocent acetylen. Trycket i
behållaren uppgives då vara 10 atö vid + 15°C. Vid
fullständig förångning av denna lösning skulle ångan
komma att innehålla 15 volymprocent acetylen, under
det att den över lösningen stående ångan innehåller
33 volymprocent acetylen. Av M. Gobert utförda
försök visa, att först vid en acetylenhalt av 33
viktprocent acetylen i lösningen blir den över lösningen
stående gasblandningen explosiv. En i denna
gasblandning inledd sönderdelning fortplantar sig dock
icke till själva lösningen.
Den föreslagna blandningen (22 viktprocent ace-
Högtrycksregulator
—^
Bränslebehållare
Gas till startmunstycke
-t-1 t-taa luft till
■»-t–KWi startmunstycke
Fig. 2.
Fig. 1.
tylen) uppgives hava ett effektivt värmevärde av
6 000 kcal/kg.
Den teoretiska luftmängden för fullständig
förbränning av ammoniak-acetylenblandningen är endast
5 :1 mot 12J5 :1 för acetylen och 55 :1 för bensin.
Avloppsgaserna uppgivas hava följande
sammansättning:
Vid full belastning:
CO, ................ 6 %
CO ................. 0 %
02 .................. 0,5 %
N, ..................................93,5 %
Vid delbelastning:
CO, ......................3,5— 6 %
CO~........................0 %
O, ........................2.5— 0J5 %
N2 ........................94 —93,15 %
Halten av nitrösa gaser uppgives vara mindre än
vid drift med bensin.
M. Gobert konstaterar dessutom frånvaron av
cyan-vätesyra i avgaserna.
Lösningens specifika vikt utgör 0,159, och
utvidgningskoefficienten är 0}M % per grad.
Vid bänkförsök med en Citroën-motor under full
belastning erhölls en värmeförbrukning av 2 250
kcal per effektiv hästkrafttimme, under det att
motsvarande siffra med bensin utgjorde 2 400 kcal. En
liter acetylen-ammoniaklösning motsvarar således i
det närmaste en liter bensin.
Under full belastning erhölls en effekt av
45 hk mot 50 med bensin.
Behållarna placeras stående på fordonet.
Vätskan uttages genom ett rör, som går
från behållarventilen ned mot bottnen av
behållaren. Trycket reduceras först ned till
ca 3 atö, varefter gasblandningen förvärmes
genom utnyttjande av motorns kylvatten.
Efter förvärmaren anbringas en
avstängningsventil, och efter denna följer en
tryckregulator, som endast öppnar vid
undertryck på motorsidan, se fig. 1.
Bränslet tillföres motorn med en
förgasare, vars principiella utförande framgår
av fig. 2.
Den använda Citroën-bilen var försedd
med två bränslebehållare om 80 liter var-
18 april 1942
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
