Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
att bildas. Följande ekvationer komma då att gälla
för reaktionen
*(«• C+ *H9 + «-Oa)+ (/ + <!) H20+S02 +
+ S ■ 3,76 N2 = A • C02 + C • H20+ Z> • H2+S • 3,76 N2
Obekanta äro k, A, C, D och tox eller fem stycken.
Disponibla ekvationer äro:
För kolet
k x = A (7)
För vätet
k-2y + 2(f + å)z=2C+2D (8)
För syret
k-2Z + (f + ä)+2S = 2A + C (9)
Energibalansen (10)
Systemet är lösbart endast om något ytterligare,
godtyckligt villkor pålägges reaktionen. För ett
dylikt finnas två alternativ.
a) Dels kan antagas att ingen vattenånga
sönderdelas
C = (f + å)
b) Dels kan antagas att all vattenånga
sönderdelas
C = 0
Härav kommer det förra att ge en övre och det
senare en undre gräns för temperaturen i
oxidationszonen. Detta framgår av följande undersökning.
Enligt de gjorda antagandena föreligga
delreaktionerna:
k±: H20 + C+0,502 + 1^8N2 = C02 + H2 +
+ 1,88N2+ (Qc — Qh2) tcal
k2: C + 02 + 3,76 N2=CO,2+3,76 N2+(Qo) tcal
Ay H20 = II20
Här representerar den sista likheten osönderdelat
vatten. Betecknas delreaktionernas respektive
omsättningstal med kv k2 och k3 blir generellt
0,5 kt -f k2 — S
K + ki — å
där som förut å är vattentillsatsen och S syrebehovet,
vilket är konstant vid given vattentillsats enligt förut
beräknade värden.
Den resulterande temperaturen betingas av det för
gasens temperaturstegring disponibla värmet F samt
gasens totalvolym Sn’.
a) Om ingen sönderdelning av vattenånga
förekommer erhålles:
k^ — O
k2 = S
Härav erhålles
S-Qc
och
b) Om all vattenånga sönderdelas erhålles:
1) Ofullständig sönderdelning av vattenånga
k2 = S - 0,5 Äj
F = k1 (Qc — Qh2) + ä, Qc = k, (Qc - Qh2) +
+ (S — 0,5 k,) Qc = SQc±-k1 (Qh2 - Y)
eller med k, =å — Al
F = SQc — (d
Sn’
.)(«„,-1)
Med
3,88 k1 + 4,76 k2
k2 — 0,5 ks — 0,5 d + S |
— ) tcal där k3 > 0
K
k, —å — k,
i
erhålla vi
Sn — 4,76S + 1,5å — 0,5k3 mol
2) Fullständig sönderdelning av vattenånga.
Då är k, — 0 varför
F = SQc—å[Q
K-l)
_Qc
Sn’ = 4,76S + 1,5å mol
Härav kan följande slutas:
Qc
tcal
Om Qh
> 0 ger fall a största F och lägsta
S n\ dvs. högsta oxidationstemperatur samt fall b 2
minsta F och största S n\ dvs. lägsta
oxidationstemperatur.
Parentesen är större än 0 om Q q < 115,2 tcal. För
rent kol är Qc — 97,o tcal.
I parentesen skall även ingå värmetillförsel genom
ånga eller luftvärmning, varför det ovan angivna
villkoret ej alltid är uppfyllt.
I föreliggande fall består 1 mol kol av
0,899 C + 0,164 H2 + 0,027 0,2
Kolets gashalt inverkar både på totalvolymen S n’
och på värmeutvecklingen F. Inverkan på volymen
är obetydlig och kan i detta sammanhang
försummas. Inverkan på F måste närmare undersökas
Enligt det föregående var
Q bräns — 78>8 tcal/kg12 • 7,88 tcal/mol =
—- 94,6 tcal/mol
På grund av att en del väte bildas direkt ur kolet
minskas värmeutvecklingen vid reaktionerna med
värdet
57,6 • 0,614 = 9,5 tcal
Man kan alltså sätta
Q c = 94,6 — 9,5 = 85,1 tcal
Å andra sidan ökas F av tillsatsångans fria värme.
Vid 100°C är för H20 upphettningsvärmet 0,8 tcal/
mol. Alltså är ökningen 0,8 å tonkalorier per mol
kol.
Man erhåller alltså:
a) F’ = F + 0ßd=SQG + 0,8 å■= 85,1 S + 0,8 åtcal
samt som förut
Sn’ — 4,76 k2 + ks — 4,76S + ä mol
S n’ = 4,76 S ■
mol
86
21 mars 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
