Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekmskTidskrift
För vattentillsatserna 233,3 och 400 % erfordras,
vid antagande av fullständig vattensönderdelning,
en omsatt relativ kolmängd k > 1 i
oxidationszonen. Detta skulle motsvara ett senare sönderfall
av koldioxid i princip enligt formeln 2 C02—CO -f
+ 1,5 02 + C och svarar icke mot verkligheten. Vid
ifrågavarande stora vattentillsatser kan man ej heller
räkna med att tillnärmelsevis allt vattnet sönderdelas
i oxidationszonen. Antagandet av fullständig
vattensönderdelning ger visserligen fortfarande en undre
gräns för temperaturen, men denna gräns ligger med
visshet för lågt. Vid 233,3 % vattentillsats har
temperaturen beräknats under antagandet av k = 1, dvs.
allt kolet antages omsatt i oxidationszonen, medan
för 400 % inget undre gränsvärde överstigande
reduktionstemperaturen kunnat fastställas.
Ur fig. 11 framgår, att vattentillsatsen i hög grad
nedsätter den i oxidationszonen rådande
temperaturen, även då vattnet ej antages undergå någon som
helst sönderdelning. Detta förhållande är av stor
vikt för härd- och luftmunstycksmaterialets livslängd
och bör därför beaktas vid den allmänna
bedömningen av vattentillsatsens ekonomiska betydelse.
Tillförande av koldioxidhaltiga gaser till
gasgeneratorn.
Vid källegeneratorn har man ansett det lämpligare
att i stället för vattenånga, som kan vara besvärlig
att anskaffa på ett motorfordon, tillsätta koldioxid på
sådant sätt att avloppsgaser från motorn tillföras
generatorn.
Ur gasgeneratorsynpunkt är det naturligtvis
likgiltigt vilken värmeförbrukande reaktion man
använder för att nedsätta temperaturen i generatorn och
minska värmeförlusten genom den avgående gasens
temperaturvärme och sålunda höja generatorns
verkningsgrad, förutsatt att reaktionen ger brännbara
produkter. Yid tillförande av vattenånga erhålles
kemiskt bundet värme i form av väte och koloxid
framställd av vattensyre. Vid tillförande av
koldioxid erhålles kemiskt bundet värme i form av
koloxid genom koldioxidens reduktion. För generator
med koldioxidtillförsel kunna uppställas ekvationer
av samma art som här utförts för generator med
tillförsel av vattenånga. Några svårigheter att
uppställa ekvationerna och genomföra beräkningarna
förefinnas ej. I tidskriften Fläkten 1941, sid. 71, har
Sylvan utfört en överslagsberäkning vilken visar att
genom koldioxidtillsättningen
reduktionstemperaturen sjunker och att intill ungefär 17 % tillsats av
avloppsgaser till motorn, generatorgasens
värme-värde blir praktiskt taget oförändrat varjämte
generatorns verkningsgrad stiger.
Man skulle emellertid kunna tänka sig att ett par
olikheter förefunnes mellan vattenångtillförsel och
avloppsgastillförsel.
Vid tillförsel av vattenånga kan den från
generatorn kommande gasens temperaturvärme utnyttjas för
ångbildningen och på så sätt tillgodogöras. Vid
tillsats av avloppsgaser däremot avgiver den från
generatorn avgående gasen sitt temperaturvärme till
omgivningen i gaskylaren, varför detta värme går
förlorat. Denna olikhet är emellertid ej reell utan blott
skenbar.
Liksom vid vattenångtillförseln vattnet står till
förfogande vid omgivningens temperatur, ligger det
närmast till hands att tänka sig att koldioxiden eller
den gas som innehåller koldioxiden står till
förfogande vid atmosfärtemperatur. I en värmeväxlare kunde
då den varma generatorgasens tempera turvärme
användas till förvärmning av den koldioxidhaltiga gasen
och på så sätt tillvaratagas. Nu tillföras emellertid
avloppsgaserna varma till generatorn, under det att
generatorgasen kyles i luftkylaren. Resultatet härav
är emellertid detsamma som om avloppsgaserna först
finge kallna och sedan förvärmdes med
generatorgasens temperaturvärme. Man kan därför säga att vid
källegeneratorn generatorgasens temperaturvärme
indirekt nyttiggöres till den utsträckning som den
tillförda avloppsgasmängden medger.
Det har även beträffande källegeneratorn uttalats
den farhågan att genom tillförseln av
förbränningsprodukter från motorn generatorgasens kvävehalt
skulle successivt öka. Om man uppställer
reaktionsekvationerna för generatorn, förbränningen i motorn *
och avloppsgasernas reduktion i generatorn etc.
finner man att kvävehalten i gengasen ej förändras på
grund av avloppsgastillförseln.
Några anmärkningar ur teoretisk synpunkt kunna
därför ej göras mot källegeneratorn. Den arbetar
efter en teoretiskt fullt tillfredsställande princip.
Tjärsönderdelningen i gasgeneratorn.
En fråga som alltjämt är teoretiskt
otillfredsställande behandlad är tjärsönderdelningen i generatorn
med omvänd förbränning då okolade eller ej fullt
kolade bränslen användas. Så som i historiken
anförts försökte Braune och Hubendick 1910 undersöka
denna sak. Vanligen anföres att en hög temperatur
är tillräcklig för sönderdelning av tjärprodukterna
till vid vanlig temperatur ej kondenserbara kolväten
och kolväteföreningar. Braune och Hubendick kommo
emellertid till det resultatet att en hög temperatur
ej var tillräcklig, något som erfarenheten synes
bestyrka. Enligt Braune och Hubendick skulle hög
temperatur i förening med i vissa fall oxiderande, i
andra reducerande atmosfär vara nödvändig. Den
fortsatta praktiska erfarenheten förefaller att visa
att ej heller detta är tillfyllest. Av gjorda
erfarenheter synes gissningsvis den fordran få uppställas att
det erfordras hög temperatur i oxiderande atmosfär
med närvaro av fritt väte in statu nascendi. Detta
innebär att tjärsönderdelningen skulle försiggå i
oxidationszonen där samtidigt vattenånga sönderdelas.
För att komma till klarhet beträffande dessa fenomen
erfordras omfattande experimentella undersökningar.
Notiser
Kriget och tidskrifterna. STF och KTH beteckna
att ifrågavarande tidskrift finnes att tillgå på Svenska
teknologföreningens resp. Tekniska högskolans
bibliotek med åtföljande nummerbeteckning för resp.
hyll-fack.
Aluminium (STF 311, KTH).
Leichtmetall im Fahrzeugbau. Beitrag zur Senkung
der Betriebskosten vom Kraftomnibussen, h. 2.
Leicht-metallverwendung im. Verkehrswesen im Spiegel
deutscher Fachzeitschriften, h. 3, s. 111, h. 4, s. 142, h. 5,
s. 179, h. 6/7, s. 228.
88
21 nov. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
