Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
delen av malmen i form av en relativt lättanrikad
kopparmalm, under det att den mer svåranrikade
zinkmalmen erhålles i mindre kvantitet.
Zinkmalmens anrikning kompliceras därigenom att
zinkblen-det följer en talksköl, som medför att zinkmalmen
är talkig. Talken nedsätter selektiviteten vid såväl
blykopparflotationen som zinkflotationen, om den
inte på något vis kan avlägsnas i förväg. I
Kristineberg har man lyckats lösa detta problem så, att
talken först bortfloteras, innan uppdelningen av
sulfiderna i olika koncentrat vidtager. Behandlingen
av zinkmalmen blir emellertid på detta sätt avsevärt
mer komplicerad och dyrbar än behandlingen av
kopparmalmen. En sammanblandning av
malmkvaliteterna skulle ha medfört samma komplicerade
anrikningsförlopp för all malm från gruvan samt
antagligen något försämrade anrikningsresultat. För
genomförande av anrikningen är anrikningsverket
anordnat så, att det i själva verket kan betraktas
som två skilda anrikningsverk inom samma byggnad.
För Rävliden-malmen äro förhållandena likartade.
Malmen brytes i två kvaliteter, varvid det dessutom
gäller att hålla zinkmalmskvaliteten fri från
inblandning av grafitskiffer.
De synpunkter på kvalitetsuppdelning redan i
gruvan i och för att underlätta den efterföljande
anrikningen, som nyss exemplifierats, ha uteslutande
gällt sulfidmalmerna. För dem kan man säga, att
en tidig kvalitetsuppdelning utbildat sig till praxis.
Det är emellertid icke orimligt att tänka sig, att
utvecklingen beträffande järnmalmernas brytning och
anrikning kan komma att slå in på en liknande väg.
Så snart en järnmalm med hjälp av en härför
lämpligt avpassad gruvbrytningsmetod kan uppdelas i
kvaliteter, som hava väsentligt olika egenskaper ur
anrikningssynpunkt, kan det tänkas, att det totala
resultatet blir tekniskt och ekonomiskt gynnsammare,
om varje del får undergå den efterbehandling, den
anrikning, som just svarar mot denna kvalitets
speciella egenskaper än om all malm måste undergå en
kompromissbehandling eller en sådan behandling,
som är avpassad för den mest svåranrikade
kvaliteten.
Vi kunna exempelvis tänka oss en järnmalm med
inom malmkroppen växlande strukturer. Malmen är
dels relativt grovkornig eller medelkornig, dels mer
finkornig. Sådana malmer äro icke ovanliga. Man
önskar erhålla en möjligast höganrikad slig. Med
hänsyn till den finkorniga strukturen inom vissa
delar av malmen måste målningen drivas mycket långt.
Trots detta kanske man får fina halvkorn med i
sligen, vilket gör att man måste tillgripa finsiktning,
som emellertid på grund av de stora kvantiteter som
skola siktas och den fina maskstorlek som måste
användas kanske blir en besvärlig och dyrbar detalj
i anrikningsförloppet. Om brytningen återigen kan
skötas så, att den finkornigare malmen kan hållas
skild från en grovkornigare, vore det måhända
möjligt att genomföra anrikningen för den grovkornigare
malmen med billigare målning och ökad kapacitet
på anrikningsmaskinerna, under det att den längre
drivna målningen och den dyrbara finsiktningen etc.
kunde inskränkas till den del av malmen, som direkt
fordrade denna behandling. Liknande synpunkter
kunna komma i fråga vid olika fördelning av
fosfor-och svavelhalter och därmed sammanhängande ren-
krossningsförhållanden inom en och samma malm
etc. Fördelningen av svartmalm och blodsten inom en
malm kan också ge anledning till överväganden i
samma riktning.
Som hjälp vid planerandet och genomförandet av
möjligast ändamålsenlig kvalitetsuppdelning redan i
gruvan kan rekommenderas uppläggande av
analyskartor över fyndighetens olika nivåer i den
utsträckning, som tillgängliga analyser medgiva. Bäst är
om provtagningen redan från början vid fyndighetens
undersökning och tillredning är inställd på detta.
Om möjligt bör varje metall få sitt eget blad, varå
ekvi-analyskurvor uppritas med jämna
analysintervall ungefär som på en magnetisk karta. Om man
nämligen från början vid dessa kartors upprättande
låser fast sig vid en bestämd brytningsgräns eller vid
vissa fixerade kvalitetsgränser, kan kartbilden vid
förändrade förhållanden bliva utan värde, såsom
exempelvis vid betydande rubbningar i
metallpriserna. Om analyskurvorna återigen uppdragas
förutsättningslöst och med relativt täta intervall inom
ifrågakommande gränsområden, kunna
analyskartorna vid alla tillfällen tjäna som underlag vid
uppritandet av de för varje särskilt tillfälle lämpligaste
malm- och kvalitetsgränserna.
Det är ju klart, att en kvalitetsuppdelning av
antydd art för med sig vissa ökade
anläggningskostnader, som i varje särskilt fall måste vägas mot de
fördelar, som kunna uppnås. Kvalitetsuppdelningen
medför ökat antal störtschakt och bergfickor såväl
under som över jord. Vad själva anrikningen
beträffar, måste den ju också generellt uppdelas på skilda
system. För stora anrikningsverk, som under alla
förhållanden lämpligen böra bestå av flera enheter,
medför ju en dylik uppdelning på olikartade system
ingen merkostnad, snarare tvärt om. För små
anrikningsverk ställer sig saken ogynnsammare. Här kan
man emellertid slå in på en annan väg, nämligen att
medvetet och systematiskt variera behandlingen
inom ett och samma verk alltefter den kvalitet, som
behandlas. Malmen kan malas grövre eller finare i
samma kvarn genom ändring av matning och
utspädning etc. Anrikningsmaskinernas matning, varvtal
och inställning etc. kunna ställas om och direkt
anpassas för den nya malmkvalitet som matas in till
verket, siktarnas siktdukar kunna bytas osv.
Förutsättningen för att ett anrikningsverk skall
kunna arbeta ändamålsenligt under dylika växlande
förhållanden är emellertid dels att man har till sitt
förfogande tillräckligt stora fick- eller
lagerutrymmen för de skilda malmkvaliteterna, som erhållas
från gruvan, dels att man i förväg erhåller sådan
kännedom om de karakteristiska data, som äro av
betydelse för anrikningsförloppet, att man i förväg
hinner förbereda och i rätt tid inställa målnings- och
anrikningsmaskineriet på det sätt, som bäst lämpar
sig för kvaliteten ifråga. Vid anrikningsdrifter på
vilka det ställs höga kvalitativa anspråk har man
överhuvudtaget ett stort behov av att i förväg
erhålla kännedom om den behandlade malmens
karakteristiska data.
Tillräckliga fickutrymmen före ett anrikningsverk
äro heller icke nödvändiga endast för att man rätt
skall kunna tillgodogöra sig fördelarna med en
kvalitetsuppdelning i gruvan; de äro överhuvudtaget
nödvändiga för att en anrikningsdrift skall kunna
80
11 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
