Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
vecklingsförloppet av sina funderingar och försök. De
tekniska resonemangen kunna synas idag i vissa
stycken egendomliga och bära vittne om del i
uppfinningarnas historia ofta bekräftade faktum, att även enkla
sammanhang på ett nytt och i teoretiskt hänseende
bristfälligt behärskat område först långsamt kunna
bringas till full klarhet. Siemens skriver på följande
sätt:
"Redan hösten 1866, då jag var sysselsatt med att
söka förbättra elektriska tändanordningar med hjälp
av min cylinderinduktor, ställde jag mig den frågan,
om man ej genom lämpligt utnyttjande av den s. k.
extraströmmen skulle kunna ernå en väsentlig
förstärkning av den inducerade strömmen. Det stod klart
för mig, att en elektromagnetisk maskin, vars effekt så
avsevärt försvagas genom i lindningen uppstående
motströmmar, emedan dessa betydligt förminska det
verksamma batteriets effekt, omvänt skulle kunna
förstärka denna, om genom någon yttre kraft
maskinen drevs i motsatt riktning. Detta måste bliva fallet,
emedan samtidigt med ändring av rotationsriktningen
även de inducerade strömmarnas riktning
omkastades. I själva verket bekräftades denna teori av
försöken, och det visade sig härvid, att i de
stillastående elektromagneterna alltid finnes tillräckligt med
magnetism kvar för att vid successiv förstärkning av
den härigenom alstrade strömmen vid omkastad
rotationsriktning de mest överraskande verkningar skulle
frambringas."
Till ovanstående må lämnas det förtydligande, att
Siemens’ cylinderinduktor i sin ursprungliga form var
försedd med permanenta magneter, som vid försöken
ersattes av elektromagneter, matade från ett batteri.
Nästa steg blev att förbikoppla batteriet, varvid
konstaterades att remanensen var tillräcklig för att
framkalla den erforderliga magnetiseringen.
Redan 1867 fick Siemens en maskin färdig,
konstruerad på den nya principens grundval.
Den fortsatta utvecklingen av likströmsmaskinen
befordrades som bekant kraftigt genom v.
Hefner-Alteneck^ uppfinning av trumankaret (1873) samt
längre fram av Wenström^ spårankare (1882). Dessa
fundamentala konstruktiva framsteg samt
Hopkinson^ på 1880-talet framställda teori för den
magnetiska kretsen beteckna elektromaskinteknikens
övergång från pioniärstadiet till det moderna
utvecklingsskedet.
./. K.
Föreningsmeddelanden
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll på lördagen den
13 december sammanträde med damer.
Ordföranden tekn. dr Ivar Herlitz hälsade de
närvarande och speciellt damerna välkomna till detta
sammanträde, som enligt tradition äger rum vart
3: e år.
Att jämte ordföranden justera dagens protokoll
utsågs professorn E. Velander och kommerserådet N.
Malm. I föreningen inträdde genom anmälan
civ.-ingenjörerna Lennart Elfström och Per Gustav von
Bahr.
Aftonens föredrag hölls av med. lic. Rune Elmqvist,
som under rubriken "Något om elmedicin" gav en
översikt över denna forskningsgren.
Studiet av de elektriska företeelserna i organismen
ha lett till icke endast en fördjupad insikt i framför
allt nervsystemets fysiologi utan även skapat
möjligheter till förbättrad sjukdomsdiagnostik och terapi.
Föredragshållaren redogjorde i korthet för huru de
elektriska aktionsströmmar, som uppstå i hjärtat vid
varje hjärtslag, anses uppstå, samt huru dessa
strömmar kunna registreras på människan, vilket fått stor
betydelse vid diagnosen av hjärtsjukdomar.
Elektroencephalografien innebär registreringen av
de ytterst svaga aktionsströmmar från hjärnan, som
kunna avledas utanpå skallen, och som synas vara
ägnade att giva ökad inblick i hjärnsjukdomarnas
natur.
När det gäller sjukdomsbehandling med elektricitet,
bedrives det tyvärr mycket svindel. Man behöver
bara tänka på de annonser om t. e. elektriska
kammar, som då och då uppdyka i pressen. Enligt
föredragshållarens mening vore det en välgärning, om
dylika annonser på något sätt kunde censureras. Den
mest använda formen för sjukdomsbehandling med
elektricitet utgöres av diatermin, framförallt dess
moderna form ultrakortvågsbehandlingen. Om en vanlig
elektrisk lik- eller växelström ledes genom kroppen,
uppstår redan vid små strömstyrkor våldsamma
kramper, och döden inträder vanligen som följd av
hjärt-påverkan. Användes i stället en växelström av
mycket hög frekvens, kan strömmen göras så stark, att
en avsevärd uppvärmning av kroppen äger rum, utan
att några biverkningar kunna spåras. Diatermin
innebär värmebehandling av framför allt djupliggande
inflammatoriska processer på detta sätt. Den nyaste
elektriska terapiformen utgöres av den s. k.
el-behand-lingen, som innebär, att en 50-periodig växelström av
tämligen stor styrka ledes några ögonblick genom
hjärnan. Metoden förefaller giva goda resultat vid
vissa fall av sinnessjukdomar.
Till slut berördes med några ord ett område, som
strängt taget ligger utanför elektromedicinen,
nämligen röntgenologien. Få enstaka upptäckter ha
redan från början spänt förväntningarna så högt som
Röntgens upptäckt av den strålning som erhållit hans
namn, och i ännu färre fall ha väl dessa förväntningar
infriats på ett så lysande sätt.
Sedan ordf. avtackat föredragshållaren, och
auditoriet av ceremonimästaren informerats om det vidare
programmet för kvällen, samlades de 100 deltagarna
till supé. Under denna växlades tal mellan den
avgående och nytillkommande styrelsen, varjämte talet
för kvinnan exekverades i en livligt uppskattad
telefonsketch. Efter supén följde Luciauppvaktning,
lutsång och dans, som varade intill småtimmarna.
Sbg.
10
3 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
