Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Belastning
Fig. 5. Liebenow—Greinacher-koppling.
Genom jordning av transformatorns mittpunkt i
stället för ena polen å kopplingen enl. fig. 6 uppdelas
belastningsspänningen Vbe, på en likspänning V kl av
ungefär halva Viet och en växelspänning med en
amplitud av halva V6el. Detta framgår av fig. 6.
Kabel-påkänningen av ventilbranschen blir alltså vid liten
belastning betydligt mindre än på den andra kabeln.
Är belastningen ett röntgenrör, uppstår det
spänningsförlopp, som visas i fig. 6. Under det tidsintervall,
då V2 är positivt och större än VH kan kondensatorn
ej urladdas, och röntgenröret erhåller en felriktad
spänning, som dock har betydligt mindre
maximalvärde än den "rättvända", som f. ö. varar mer än
jz tidsgrader.
En förbättring, som emellertid fordrar ännu en
ventil, visas i fig. 7.
Vågigheten i spänningskurvan för alla dessa
kopplingar bestämmes approximativt genom grundformeln
t-—C-AV, alltså AV =
C-v’
där v := period-
talet, i ström i amp. och C uttryckt i farad. Genom
att urladdningen varar en något kortare stund än ~
blir AV något mindre, men å andra sidan har man
genom att försumma spänningsfall, förorsakat av
strömmen, erhållit ett något för lågt värde.
En intressant likriktaranordning är den s. k.
kaskad-kopplingen, fig. 8, genom vilken man kan
erhålla en likspänning av milliontals voit. Kopplingen
är i själva verket inget annat än en sammanställning
av envågslikriktare, enligt fig. 2, varvid
växelspänningen över ventilerna ersätter
transformatorspän-ningen i de påbyggda stegen (Villard-koppling).
I kretsen a, 200/0, d uppladdas C,1 till
transformatorns amplitud, exempelvis + 100 kV, enl. föregående,
och dess spänning till jord varierar då mellan -j-200
kV och Oj, vilket är spänningen över ventilen F/.
Kondensatorn C1 kommer då att laddas upp till + 200
kV i förhållande till jorden d. Den sinusformade,
pulserande spänningen över V1 laddar i sin tur upp C2l.
som då får i förhållande till d spänningarna + 400
max. och + 200 min. och slutligen blir C2 uppladdad
till 400 kV genom kretsen ;200/100, b,2, d2. Genom att
vända samtliga ventiler erhålles naturligtvis neg.
spänning. Teoretiskt kan genom påbyggning av flera
steg godtyckligt hög likspänning erhållas. En stor
fördel med kaskadkopplingen är, ätt fältstyrkan
uppdelas i likformiga sektioner med åtföljande mindre
isolationssvårigheter. Man kan även utnyttja dessa
ekvipotentialdistanser för att erhålla en jämnare
spänningsfördelning på urladdningskärlet (vid ex.
atomsprängningsförsök).
Spännings- och strömförloppen hos en
kaskadgenerator äro något mera komplicerade. Vid strömuttag
från d„ till d urladdas såväl C, som C, med i • —.
v
C2 uppladdas på nytt stötvis från C2 i det ögonblick
C,,1 är mer positiv än C2. Den laddning, som behövs
för att täcka denna förlust tages från Cv varigenom
i
G\:s spänning ytterligare sjunker med -—. Äro
O ■ v
Vbe!
Vbe!
Vi’ V k,
Fig. 6. Belastningsspänningens uppdel- Fig. 7. Förbättrad koppling genom en
ning genom jordning av transformatorns extra ventil,
mittpunkt.
Fig. 8. Kaskadkoppling.
52
4 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
