Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
k*resp. h-kh
Diagram utvisande konstanterna h. k^ij, och 7c2 som
funktioner av undersökningsperiodens längd T timmar.
som ovan angivits och ekvation (2) direkt tillämpas
efter omskrivning till
W,= Tc[PJ + k*(Pm>x-Pm†) (4)
Ur tabellen ovan erhålles k=l/(P— Pm)a=1 vid
t = 0,5.
Storleken av det fel, som erhålles vid räkning med
ekv. (4) framgår genom jämförelse med ekv. (3). Då
ekvationerna äro lika med undantag av konstanten i
andra termen inom parentesen räcker det att
jämföra dessa konstanter. Härför har i diagrammet över
h ■ k2yi även inritats värdet på k2.
Av diagrammet framgår, att k2 ligger mellan de två
andra kurvorna och närmare den övre för T-värden
från 400 till 8 760 timmar. För T < 400 ligger k~
överst, varför ekvation (4) skulle ge för stora
förluster utom då T > 400 och belastningen är "mycket"
orolig (h— 1,25).
Felet i andra termen i ekv. (4) blir, om
belastningen är "mindre" orolig, —11 % vid T = 8 760,
— 14 % vid 7=3 (HK) (motsvarande årets dagtid),
— 17 % vid r=730 (=1 månad) och —35 % vid
Ti— 24. Vid "mycket" orolig belastning däremot blir
felet i andra termen +’8 % vid !F= 8 760. + 6 %
vid 7 = 3000, +3 % vid T7— 730 och —21 %
vid T =24.
Den andra termen är emellertid alltid mindre än
den första termen, varför felet i de beräknade
förlusterna blir mindre än hälften av de ovan angivna
procentsatserna. Om andra termen är större, skulle
belastningens utnyttningsfaktor e— Pm/PmtiI vara
mindre än 0,2—0,3. Av de i det följande angivna
synpunkterna rörande valet av undersökningsperiod
framgår emellertid, att så lågt värde på f ej kan
förekomma, om belastningen skall kunna anses följa
den normala fördelningsfunktionen, vilket är ett
villkor för att den här angivna metoden för
förlustberäkning överhuvud taget skall kunna användas. Man
kan sålunda antaga, att felet i de beräknade
förlusterna i allmänhet är högst 30 % av felet i andra
termen.
Det största felet skulle enligt det föregående
erhållas vid undersökningar av korta perioder och
särskilt om belastningen är "mindre" orolig. Under korta
perioder torde dock vanligen belastningen vara
"mycket" orolig, varför det maximala felet skulle vara
21 % i andra termen. I de beräknade förlusterna blir
felet ca 7 %, om andra termen antages vara hälften
så stor som första termen. Detta fel kan i de flesta
fall anses vara tillåtet vid förlustberäkningar.
För överslagsberäkningar, där kravet på
noggrannhet är mindre, kan en ytterligare förenkling göras
för undersökningsperioder från T =730 till 8 760
timmar genom att välja ett medelvärde för k2. I det
avsnitt av Elektroteknisk handbok, som behandlar
förlustberäkningar vid variabel belastning, har jag
angivit 0,075 som ett lämpligt medelvärde (jfr
diagrammet). Ekvation (4) övergår då till
Wf = T c [PJ + 0,075 (Pmal — Pm†] (5)
Med denna formel erhålles i jämförelse med ekv. (3)
ett fel i andra termen, som vid "mindre" resp.
"mycket" orolig belastning blir —20 % resp. —3 %
vid T =8 760, —10 % resp. + 10 % vid 2’ = 3 000
och +8 % resp. +33 % vid T =730.
Väljes undersökningsperioden så, att £ = 0,3, blir
felet i de beräknade förlusterna 29 % av felet i
andra termen och om t = 0,4 ca 14,5 % av felet i
andra termen. Största felet i andra termen 33 %
skulle således innebära ett fel av 9,5 resp. 4,8 % om
£■=0,3 resp. 0,4. Vid undersökningar rörande
belastningar under dagtid (T = 3 000 timmar) skulle felet
endast bli ca ± 3 %.
Val av undersökningsperiod.
För att en belastnings varaktighet skall följa den
normala fördelningsfunktionen kräves, att
belastningen är sammansatt av ett flertal slumpvis
uppträdande delbelastningar, varav ingen är dominerande
i summan.
Då en variabel belastning i de flesta fall består
av delbelastningar härrörande från enskilda
förbrukningsapparater, vilka var och en insättas slumpvis
och ej är dominerande i summan, skulle det ligga
nära till hands att antaga, att alla belastningar fylla
det ovan uppställda kravet. Så är emellertid icke
fallet. Här inträder nämligen frågan om tidsstyrning.
Genom inverkan av yttre faktorer uppträder en
tendens till anhopning av belastningar under vissa
tider. Mest typisk är den effektspets, som uppträder
vid mörkrets inbrott på grund av att belysningen
mera allmänt tändes. Kravet på slumpvis
sammansättning uppfylles därvid icke. Vidare är i
allmänhet en sådan styrd delbelastning, sedd som en enhet,
dominerande över de övriga delbelastningarna inom
perioden.
Man kan emellertid göra en uppdelning på flera
mindre perioder, så att för varje period de ovan
uppställda kraven helt fyllas. Här kan framhållas, att
även om belysningsbelastningen är tidsstyrd i
förhållande till övriga dagbelastningar, så förekommer
vanligen icke någon tidsstyrning under själva
belysningstiden. Den normala fördelningsfunktionen kan
därför tillämpas för en period omfattande årets be-
74
1 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
