Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
i sin tur nödvändiggjort en plåtlängd av ej mindre än
2,i m vid en luftgapsdiameter av 6,5 m.
En del bilder av generatorerna för Hojum
förevisades, i vilket sammanhang tal. uppehöll sig vid
transport- och monteringsproblemen. Lastprofilerna lägga
ofta hinder i vägen för transport av hela rotorringar,
varvid man får göra dem delade och sammansätta
dem i kraftverket. I Amerika förekommer ofta, att
rotorn bygges upp först i kraftverket, vilket tal.
illustrerade med några bilder.
Armkorset på vertikala maskiner får ofta sådana
dimensioner, som avsevärt försvåra transporten. Det.
numera gärna tillämpade helsvetsade utförandet kan
därför ej alltid helt genomföras, utan man måste
ibland med hänsyn till järnvägsprofilerna göra vissa
av armarna löstagbara. Särskilt om kaplanturbiner"
användas, blir armkorset av aktningsvärda
dimensioner på grund av det stora obalanserade vattentryck,
som vid denna turbintyp måste upptagas av bärlagret.
Vid generatorerna för Hojumverket uppgår sålunda
totalbelastningen på detta till 1 100 ton, av vilka ej
mindre än 860 komma från vattentrycket.
För kylning av kraftverksgeneratorer ha på senare
år alltmer börjat användas helt slutna system, där
luften cirkulerar mellan generatorn och kylare, som
genomströmmas av vatten. Man kommer härigenom
ifrån nackdelen, att kylkanalerna med tiden sättas
igen av damm, frömjöl m. m., som alltid medföljer
kylluft från det fria.
Kylning med vätgas, som medför många fördelar
vid vissa maskintyper, har mest använts i U. S. A.,
till en början för synkronkondensatorer och
frekvensomformare men på senare tid även för
turbogeneratorer, där dock tätningen för axeln innebär en
komplikation. Vätgaskylning måste anses vara
förbehållen snabbgående maskiner med deras relativt ringa
volym och små ytor att täta. Där komma emellertid
vätgasens företräden till sin rätt, såsom ringa
aerodynamiska förluster, stor värmelednings- och
värmeöverföringsförmåga, låg erforderlig effekt för
cirkulationen samt skyddsverkan mot oxidationsprocesser i
lindningsisolationen. Vätgaskylningen medger, att
maskineffekten vid oförändrade dimensioner ökas med
inemot 30 %.
Avslutningsvis berörde tal. magnetiseringssystemen.
Särskilt för generatorer, som mata långa linjer,
kräves snabb spänningsreglering, som i sin tur
nödvändiggör, att matarspänningen stundom måste kunna
stegras till dubbla eller tredubbla den normala
arbetsspän-ningen. Är generatorn därtill av långsamgående typ,
blir en direktkopplad matare stor och dyrbar. Man
kan då i stället använda en med särskild
hjälpgene-rator driven, hastigtgående magnetiseringsomformare;
en sådan kan givas avsevärt bättre egenskaper — lägre
tidskonstant osv. -— än den direktkopplade mataren,
men den komplicerar å andra sidan systemet. I
Hojum (136 r/m) och Stadsforsen (125 r/m) användes
en sådan särskild omformare, medan direktkopplad
matare installeras i Torpshammar (250 r/m) och
Midskogsforsen. I det sistnämnda kraftverket
överensstämma generatorerna i det allra närmaste med
maskinerna för Hojum, men en del förbättringar av
snabb-matarsystemet ha möjliggjort en begränsning av
matarens toppspänning till blott dubbla den normala
ar-betsspänningen.
Efter föredraget följde diskussion med anföranden
av hrr Arvid Lindström, Svidén, Lundholm, Sten
Velander, ordföranden, Vrethem, Sterner och
föredragshållaren. Man diskuterade bl. a. dämplindningars
berättigande. Särskilt under nuvarande förhållanden
med hårt belastade linjer gör dämplindningen god
nytta i det den motverkar generatorernas tendens att
vilja falla ur fas, men även annars har den värde-
fulla drifttekniska egenskaper, t. e. att den
underlättar utlösning vid kortslutningar. Vidare kunna
störande resonansfenomen mellan maskinlindning och
ledningskapacitans motverkas med hjälp av en
dämp-lindning, varpå prof. Lindström anförde ett
praktiskt exempel.
Ett annat problem, som upptogs till debatt, var
frågan om i vad mån ett fritt val av
generatorspänningen innebär lättnader för konstruktören, och
vidare ventilerades möjligheterna att genom lämplig
dimensionering av nollpunktsmotståndet förhindra, att
jordfelströmmen åstadkommer svårartade skador på
lindning, isolation och järn.
På sammanträdet följde sedvanlig supé med
samkväm, bevistad av drygt halva antalet
sammanträdesdeltagare. Vid kaffet gav prof. Lindström en livligt
uppskattad återblick på trefasteknikens barndomsår
i slutet av förra århundradet, varjämte han
underströk, att ett utnyttjande till det yttersta av det
aktiva materialet i elektriska maskiner icke alltid är
lönande, särskilt icke på lång sikt. Ceremonimästaren,
hr Vrethem, levererade sedvanlig kritik av föredraget
ur tredje opponents synvinkel, vartill dock
föredragshållaren ingalunda blev svaret skyldig. Han visade
sig därjämte besitta även andra än elektrotekniska
och oratoriska talanger genom att vid flygeln
exekvera utsökt musikalisk underhållning.
g-
Svenska elektroingenjörsföreningens ordinarie
sammanträde på teknologföreningens lokal den 10 april
1942 hade samlat omkring 90 deltagare. Sedan
ordföranden, tekn. dr Fredkik Dahlgren, förklarat
sammanträdet öppnat, utsågs till justeringsmän för
protokollet tekn. dr Ragnar Lundholm och byrådirektör Einar
Malmgren.
På egen anmälan inträdde civilingenjör Gunnar
Norr-elgen i föreningen.
Aftonens föredrag hölls av byråingenjör Ebik Esping,
som talade över ämnet "Frekvensvwdulering och dess
användbarhet för svensk rundradio". Första delen av
föredraget ägnades åt frekvensmoduleringens teori, sättet
för och fördelarna med dess tillämpning, medan i
andra delen möjligheterna att i Sverige införa
frekvens-modulering för utsändning av rundradioprogram
närmare ventilerades.
De storheter, som bestämma en sinussvängning, äro
amplitud, frekvens och fasvinkel. Genom att variera
endera av dessa i proportion till en svängning av lägre
frekvens kan denna sistnämnda överföras med hjälp av
den högfrekventa svängningen, vilken då blir
amplitud-, frekvens- resp. fasmodulerad. De båda sistnämnda
slagen av modulering bliva emellertid i praktiken
nära nog samma sak.
Frekvensmoduleringen är en gammal idé, som
emellertid icke på länge ledde till något praktiskt resultat,
dels på grund av att mottagare för frekvensmodulerad
sändning blevo avsevärt mera komplicerade och
därmed dyrbarare än vanliga mottagare, dels därför att
sådan sändning kräver betydligt större plats i
frekvensspektret än den vanliga amplitudmoduleringen.
Sedan man numera börjat använda allt kortare vågor
för radiodistributionen med deras spatiösa
frekvensområden och begränsade räckvidder har dock
frekvensmoduleringen kommit i ropet, främst i U. S. A., där
radioveteranen major Armstrong gått i täten för
utvecklingen.
Frekvensmoduleringens speciella företrade är
systemets stora frihet från störningar såväl av odeciderad
frekvens — atmosfäriska och likartade — som från i
frekvens varandra närbelägna stationer. De
förstnämnda slagen av störningar hava i regel så obetydlig
förmåga att göra sig gällande i mottagarna, att dessas
2 maj 1942
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
