Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 13. Perifonens svängare är anbragt under fartygsbottnen och kan vridas runt med en rattanordning (1). Vid
sändning erhåller den effekt från en rörgenerator (8) med tillhörande högspänningslikriktare (9). Vid mottagning är den
kopplad till en förstärkare (5) med överlagringsanordning. Observatören lyssnar i hörtelefonen (7). Han har framför sig
avståndsvisaren (12), som är utförd på samma sätt som för ekolodet enligt fig. 11. I anslutningsdosan (4) finnes möjlighet
inkoppla mikrofon och telegrafnyckel.
två hälfter, vilka användas var för sig eller
tillsammans, allt efter som man vill ha en skarpare eller
bredare ljudstråle. Perifonen kan på samma sätt som
ett ekolod aktiveras med en stötalstring från en
kondensator. Man kan också använda en kontinuerlig
våg från en rörgenerator och har då möjlighet att
antingen genom teckengivning överföra
signalmeddelanden eller genom modulering överföra telefoni till ett
annat med samma anordning utrustat fartyg.
Mottagare-förstärkaren är av speciellt utförande.
Det är en förstärkare med överlagringsanordning, så
att den inkommande högfrekventa signalen kan göras
hörbar som en ton. Det egendomliga med
perifonen är, att man med densamma kan avlyssna
lågfrekventa ljudkällor i vattnet. Det förefaller som
om vanliga propellerljud innehölle högfrekventa
komponenter, vilka äro modulerade med den lågfrekventa
delen av ljudet.
Användning av en perifon kan ske på så sätt, att
man först vrider svängaren och därunder lyssnar
om man hör några propellerljud. Skärpan är
därvid god. Ett ljud brukar höras inom 5° och kan
pejlas med 1° noggrannhet. Har man fastställt
riktningen, sätter man igång impulsanordningen och
skickar ut en ljudvåg. Man lyssnar därefter i
hörtelefonen och hör hur smärre reflexioner återkomma
då och då. Plötsligt höres ett mera distinkt eko.
Just i det ögonblicket detta eko kommer, avläser man
det läge på avståndsmätarens skala, som visaren
intager. Endast synnerligen kraftiga ekon kunna
registreras på samma sätt som vid ekolodet med
användning av glimlampa. Störningar förväxlas
nämligen alltför lätt med ekon. Med örat hör man dock
lätt skillnaden mellan eko och störning. Metoden
fordrar någon övning, men det är dock enklare att
lära sig använda en perifon än en hydrofon.
Man kan väl antaga, att när en gång fredliga
förhållanden åter inträda i världen, de erfarenheter som
under årens lopp vunnits inom krigsmarinerna
beträffande elektroakustiska pejlingsmetoder komma att
tillämpas även i den civila sjöfarten. Det skulle t. e.
vid navigering under dimma givetvis vara av stort
värde att kunna fastställa läget av främmande
fartyg, isberg etc., vilket ju kan göras med exempelvis
perifonanläggningar. Det kan ju vara intressant att
notera, att redan omedelbart efter Titanics undergång
försök i detta avseende anställdes av Fessenden
och att som resultat därav framkom — ett ekolod.
Litteratur:
Aigner: Unterwasserschalltechnik. Berlin, förl. M. Krayn,
1922.
Fischer: Riktad ljudöverföring, Elektroteknik, juni 1934.
86
6 jynj 1?42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
