Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te km sk Ti ds kri ft
Fig. 3. Elektrodspänningens beroende av
frekvensen vid luftfyllt urladdningsrör (enl. Rodhe).
Fig. 4. Spänningens beroende av trycket vid två
olika frekvenser.
snabba ökningen i överslagsspänningen vid låga
tryck förklaras av detta fenomen.
Om man från likström övergår till växelström, bli
de fenomen, som ovan skisserats, till sina
väsentligaste drag oförändrade, åtminstone så länge
frekvensen är låg. Naturligtvis ändras ofta en del sekundära
fenomen genom att strömriktningen omkastas.
Om man från lågfrekvent växelström går upp till
högre frekvenser, inträffa till en början inga nya
fenomen av primärt intresse. Sekundära fenomen av
olika slag göra sig naturligtvis gällande. Så t. e.
medföra de kapacitiva fenomenens större betydelse
vid högre frekvenser, att en urladdning kan
uppehållas även om röret saknar inre elektroder: de
kapacitiva strömmarna genom glasväggen äro tillräckliga
för att ge en sådan urladdning.
Först när frekvensen överstiger ca 10° p/s, börja
urladdningsfenomen av ny typ att göra sig gällande.
Detta beror på att växelströmmens period är av
samma storleksordning som den tid det tar för
elektroner och joner i gasen att röra sig emellan
elektroderna. Dessa fenomen ha studerats bl. a. av
Rirchner, Rodhe och Zouckermann.
Fig. 3 visar, hur enligt Rodhe elektrodspänningen
beror av frekvensen vid ett urladdningsrör, som
välfyllt med luft. Elektrodavståndet var 19 mm.
Spänningen är mätt i den punkt, där spänningskurvan som
funktion av P • d har sitt minimum. Fig. 4 visar
spänningens tryckberoende vid två frekvenser,
svarande mot våglängden 4,S2 och 2,16 m.
Av figurerna framgår, att två intressanta fenomen
uppträda vid dessa mycket höga frekvenser. Dels
förskjutes spänningskurvans minimum mot mycket
lägre tryck och dels minskas den minimispänning,
som fordras för att uppehålla urladdningen.
88
Jag skall icke närmare ingå på dessa intressanta
fenomen utan istället övergå till att referera en serie
undersökningar, som ha utförts på institutionen för
teoretisk elektroteknik under det sista året. Dessa
arbeten, som delvis haft karaktären av
examensarbeten, ha utförts av (dåvarande) teknologerna
Backmark, Bengtsson, Fagerlind, W]ennerberg och
åström samt framförallt av dr Cohn-Peters.
Undersökningarna ha avsett att studera urladdningar
vid mycket höga frekvenser och samtidigt vid
extremt låga tryck (10—8—10—5 mm).
Det urladdningsrör, som användes av Backmark
och Bengtsson, framgår av fig. 5. Elektrodavståndet
kunde varieras. Till de båda elektroderna fördes en
högfrekvent växelspänning från en rörsändare med
frekvensen 65 • 10° p/s. Spänningen mellan
elektroderna mättes med en rörvoltmeter. Denna
mätning är icke invändningsfri, då redan de korta
tilledningarna till elektroderna ha en så stor
impedans, att elektrodspänningen icke är densamma som
den mätta spänningen. Mätanordningen torde dock
vara tillfyllest vid den noggrannhet, som man här
kan fordra. Urladdningsröret evakuerades, och
urladdningarna i luften studerades vid tryck under
10—3 mm. Om den högfrekventa växelspänningen
sakta höjes, börjar urladdningen vid ett visst kritiskt
värde. Denna tändspänning har uppmätts som
funktion av trycket och elektrodavståndet. Det visade
sig därvid, att tändspänningen var proportionell mot
elektrodavståndet. Vid tandning var alltså
medel-fältstyrkan i röret endast en funktion av trycket.
Tryckberoendet framgår av fig. 6.
Ett mycket intressant fenomen, som är
karakteristiskt för urladdningar vid mycket höga frekvenser,
upptäcktes vid detta arbete. Om växelspänningens
amplitud höjes över tändspänningen, uppnår den så
småningom ett nytt kritiskt värde, vid vilket urladd-
MF generu†or
Fig. 5. Urladdningsrör vid
Back-marks och Bengtsons försök.
Fig. 6. Tändfältstyrkan som funktion av trycket.
6 juni 194"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
