Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
25 26 27 28 29 30 3t 32 33 34 35 36 37 38 39 40
/t/mm2
Fig. 4. Kortslutningsströmmens inverkan på
brotthållfastheten oß, och resistansen R. R’ = resistansen före
kortslutningen, R" — resistansen efter kortslutningen, ag’ =
brottgränsen före kortslutningen, oß" = brottgränsen efter kortslutr
ningen. Heldragna kurvor och x avse mjuka järnlinor
(■oß = 45—60 kg/mm2). Streckade kurvor och o avse en hård
lina ( ß^ 130 kg/mm2.)
värden, som erhållits vid prov på dessa linor, varvid
temperaturen uppmättes med termoelement i
fortvarighetstillstånd. Formeln (4) ger som synes
relativt god överensstämmelse med uppmätta värden, och
den torde, i motsats till formlerna (1) och (2) över
impedansen, vara användbar för direkt beräkning
utan kompletterande prov. Man får observera, att
formeln fordrar kurvor över motståndsfaktorn föi
linan. Dessa återfinnas i de flesta fall hos Gustrin.
I normala fall kan ca 30° temperaturstegring
tilllåtas på kraftledningar (med en lufttemperatur av
-|- 45°C gör detta en lintemperatur på + 75°C).
Detta motsvarar enligt fig. 4 en strömtäthet på
mellan 1,5 och 2,0 A/mm2, dvs. långt ovanför vad som
normalt kan tillåtas ur spänningsfallssynpunkt.
Endast då exceptionellt höga spänningsfall tolereras,
torde det därför vara nödvändigt att kontrollberäkna
temperaturstegringen vid stationär ström.
3. Tillåten korttidsström.
Enligt SEN ll6, § 3 menas med tillåten korttids-
ström för en anläggningsdel den konstanta ström,
med vilken denna kan belastas under 1 sekund utan
att skadas av uppvärmningen. För blanka
kopparledare bestämmes den tillåtna korttidsströmmen av,
att sluttemperaturen på ledaren icke får överstiga
200°C; temperaturen begränsad närmast av risken
för minskning i brotthållfastheten genom partiell
glödgning. För rena järnledare ställer sig problemet
något annorlunda. Här behöver man ej befara
minskning i brotthållfastheten vid så låga
temperaturer som hos kopparledare. Då skakningarna
utföras med skarvrör utan lödningar, synes det vara
galvaniseringen på järnledarna, som här begränsar
den tillåtna korttidsströmmen. Samtidigt får dock
tillses, att icke de mekaniska eller elektriska
egenskaperna väsentligt förändrats efter kortslutningen.
För bestämning av tillåten korttidsström för
kopparledare utgår man i SEN 11 från en högsta tillåten
sluttemperatur. För järnledare synes det vara
lämpligare att direkt bestämma den tillåtna
korttidsströmmen utan att gå omvägen över därvid uppnådd
temperatur, detta på grund av dels svårigheten att
uppmäta den höga temperaturen (oo 300°C), dels
svårigheten att ur en viss temperaturstegring beräkna
motsvarande korttidsström för järnlinan. (Formlerna bli
här väsentligt mera komplicerade än vid kopparlinor.)
Författarna ha därför utfört följande prov för att
bestämma den tillåtna korttidsströmmen hos
järnlinor. Korta provbitar av linorna belastades under
5 sek. med olika strömstyrkor, en provbit för varje
strömstyrka. Dels iakttogls härvid när
galvaniseringen förstördes, dels uppmättes resistans, inre induktans
och brottgräns fore och efter kortslutningsprovet.
Härigenom kunde konstateras, vid vilken ström (de
variabla försöksströmstyrkorna omräknades till
ekvivalenta konstanta strömstyrkor) galvaniseringen
förstördes samt de elektriska och mekaniska
egenskaperna försämrades. Fig. 4 visar resultatet av dessa
mätningar på 6 st. olika mjuka järnlinor. Där har
uppritats förhållandet mellan resistans resp.
brott-gräns före och efter kortslutningsprovet. (Inre
induktansen har ej medtagits, då den har mycket liten
betydelse, eos (p > 0,99, den uppvisar eljest ungefär
samma förlopp som resistansen.) Punkterna för de
olika linorna samla sig rätt väl kring en medelkurva.
Såväl de elektriska som de mekaniska egenskaperna
börja försämras vid en strömtäthet s 32 A/mm2.
Galvaniseringen smälter vid s 33 A/mm2. Ett
lämpligt värde på tillåten strömtäthet för 5 sek.
kortslutning för mjuka järnlinor kan därför anses vara
s=31 A/mm2. För andra kortslutningstider erhålles
tillåten strömtäthet enligt formeln:
Vb
där t — kortslutningstiden.
Den tillåtna korttidsströmtätheten under 1 sek.,
resp. under viss tid t blir alltså för mjuka järnlinor
(aB = 45—60 kg/mm2)
= 70 Aj mm2
70 ,, . (5)
sr — —, A mm2
Vt
För hårda järnlinor erhållas lägre värden.
Författarna funno genom analog undersökning för en stablina
med oB 130 kg/mm2: s1 = 62 A/mm2.
Då för ett visst fall en viss järnlina utvalts enligt
1) måste sedan kontrolleras, att
kortslutningsströmmen icke överskrider den enligt formeln 5 tillåtna.
Det får härvid observeras, att den verkliga
kortslutningsströmmen först måste omräknas till en
ekvivalent, konstant ström enligt SEN 11.
Kortslutningstiden bestämmes av utlösningstiden hos reläerna
(säkringarna).
4. Resistans och inre induktans vid
kortslutningsströmmar.
På grund av den höga temperaturstegringen vid
kortslutningsströmmar kommer resistansen att växa
mycket snabbt både med ökad strömstyrka och ökad
kortslutningstid. Man får taga hänsyn härtill vid
inställningen av reläerna, sa att icke utlösningen
förhindras av det ökade motståndet. Det är därför av
124
5 sept. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
