Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
bl. a. kamrerare i fyra av våra största företag varit
representerade.1 Från början har arbetet lagts upp
på en så bred generell grundval, att dess resultat
böra kunna bliva till ledning och nytta även för
andra industrier.
Bland de första uppgifter, som ha tagits upp, är
arbetet på utarbetande av en för maskinindustrien
lämplig kontoplan. Ett utkast till en sådan plan
kommer i det följande att framläggas. Kontoplanen
är så generell uti sin alhnänna uppbyggning, att den
kan vara lämpad som en allmän kontoplan för svensk
industri. Den ytterligare utformningen av planen i
kommittén kommer att taga sikte på stora och små
maskinindustriföretags speciella redovisningsbehov.
Huvudsynpunkter vid kontonas systematisering i
planen.
1. En ledande idé för en kontoplan, är att den
skall visa huru resultatet uppkommer i verksamheten.
Därför bör även kontoplanen uppställas och man bör
få en ordning av posterna så, att resultatets
uppkomst kan följas och avläsas. Posterna måste ordnas
efter sitt innehåll, eller sin art i klasser, som vardera
innehåller enhetligast möjliga redovisningsmaterial.
Samtidigt bör det tillses att icke inbördes enhetligt
redovisningsmaterial sprides över flera klasser, än
som är nödvändigt. Man bör således åtskilja
följande viktiga klasser av poster: balansens aktiva och
passiva; förändringar av skilda slag såsom:
finansiella ändringar bl. a. av betydelse för en finansiell
budget; kostnaderna indelade efter art, process och
produkt; intäkterna samt resultatanalysen. I nära
sammanhang med den nämnda grundläggande
principen för kontoklassificering i kontoplanen står en
del tillämpningsregler. När man uppdelar posterna
efter deras art medför detta att s. k. blandade eller
sammansatta konton, som förekomma i enklare
bokföring, bliva uppdelade så att man klarare ser vad
som ligger bakom deras siffror.
Uti materialkontot, fig. 3, visas uppdelade dels den
vilande behållningen vid räkenskapsperiodens (i det
följande kortare kallat "periodens") början, dels
ökningar, dels minskningar på kontot. Det är till stor
fördel för klarhet och översikt att dela upp det
blandade materialkontot uti ett vilande
behållningskonto, ett anskaffningskonto, ett
förbrukningskonto — isynnerhet som man härigenom får klarare
översikt över vissa viktigare verksamheter. På
liknande sätt kan man isolera övriga anskaffningar —
eller anskaffningsverksamheten från
förbrukningsverksamheten även i kontoplanen. Man kan tala om
debiteringskonton och krediteringskonton för
tillgångsvärden som ingå bland omkostnaderna.
Förslag till liormalkontoplan.
Illustrationen fig. 4 visar det utkast till
normalkontoplan för den mekaniska verkstadsindustrien,
som av kommittén framlägges som ett första förslag
att diskutera. Detta illustrerar huru den
grundläggande principen har tillämpats vid klassificeringen
av kontoklasserna. Termerna äro icke fastställda.
Yi se här huru kontona har uppdelats på de olika
stora områden, som redovisningen omfattar, sålunda:
i I subkommittén äro följande medlemmar: dir. C.
Schmidt, dir. R. Carlberg-, kamrerarna K. Bratt, A. L. Sandin,
P. Prydz och S. Sternberg. Sekreterare prof. R. Kristensson.
Affärs- och finansbokföring, klasserna Ö, 1, 2, 8.
Kalkylerande bokföring, klasserna 3, 4, 5, 6, 7.
Samordnande klass för resultatanalys, klass 9.
Klasserna 0, 1 innehålla vilande behållningar av
aktiva och passiva i ingående balansräkningen.
Vissa ändringar av dessa konton upptagas av
lämplighetsskäl direkt uti balanskontona, men vissa slag
av ändringar utbrytas och avräknas på särskilda
konton i kontoplanen. Detta är en grundläggande
skillnad mellan den föreliggande planen och de tyska
planerna. I dessa senare har man från de två första
klasserna avlägsnat vissa konton, som materialkonto,
hel- och halvfabrikatkonto etc. I den föreliggande
kontoplanen äro balansräkningskontona samlade och
de olika förändringarna, som läggas till grund för
kalkylen kunna kalkyleras i sina respektive klasser,
utan att sammanblandas med behållningsposter.
Klass 0. I utkastet till normalkontoplan har
klassen 0 reserverats för aktivakonton i balansräkningen.
Hit föras således de aktivabehållningar, som finnas
i Ingående balansräkningen.
Avgränsningen mellan klasserna 0 och 1 är i
förslaget gjord Stij cl 11 samtliga Ingående
balansräkningens aktivakonto föras till klassen 0 och samtliga dess
passivakonton föras till klassen 1. Detta
överensstämmer med sedan gammalt känd indelning av
posterna i lagföreskrivna balansuppställningar och
förmögenhetsöversikter. Det bidrager till större
klarhet, att Ingående balansräkningens samtliga
aktivaposter äro samlade i en klass. Man ser i denna klass
en sammanställning av det realkapital och de
penningmedel, som företaget har att basera sin
verksamhet på. Klassen visar företagets
kapitalanvändning eller kapitalplacering.
En jämförelse med den tyska normalkontoplanen
för maskinindustri visar att man här i likhet med den
tidigare Schmalenbachska planen har strött ut
balansräkningens aktivakonton på olika ställen i
kontoplanen: i klasserna 0, 1, 3, 8.
Man torde kunna utgå ifrån att det föreliggande
förslaget lättare kan vinna allmänt erkännande som
en ändamålsenlig ordning av redovisningen. Det
överensstämmer mod god tradition och ett flertal
svenska företags tidigare kontoplaner, att man
sammanför balansräkningens aktiva i en klass.
I klassen 0 ha de konton som krävas av det nya
förslaget till aktiebolagslag i största möjligt
utsträckning namngivits och hänförts till bestämda grupper
(dvs. tiondedelsindelning av klassen), som namngivits
i enlighet med lagförslagets benämningar.
Det kan naturligtvis diskuteras om man icke
lämpligen borde göra en något längre gående obligatorisk
underindelning av vissa kontogrupper. Sålunda borde
gruppen maskiner, verktyg etc. (02) i samtliga
företag inom mekanisk industri underindelas i sina
respektive konton. Likaså torde man kunna gå ut ifrån
att det är lämpligt att i gruppen 01 skilja
tomt-från byggnadsvärden, eventuellt genom att hänföra
dem till olika kontonummer.
Vissa dylika jämkningar äro mera sannolika än en
ändring av de grundläggande principer, som ligga
till grund för uppbyggningen av klassen 0.
Klass 1 är reserverad för (ing.) balansens passiva
konton. Man kan mot denna indelning göra den in
vändningen, att passivakontona i regel äro så få
att de icke kräva en hel särskild klass. Av
3 jan, 1942
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
