Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig:. 5. Summa produktvärde enligt garantipris
för fodermassa och socker enligt två olika avtal
och vid driftens inställning på olika spritutbyte.
massan nedbrytes som bekant mer och mer av
hemicellulosan och överföres till sockerarter. Slutligen
börja även polysaccariderna i själva cellulosan att
angripas. Genom lämplig behandling kan det bildade
sockret överföras i jäsbar form och förvandlas till
alkohol. Fig. 4 visar, hur massautbytet i förhållande
till vedens torrvikt därvid sjunker, samtidigt som
sockerutbytet och därmed även den erhållna
spritmängden stiger. Diagrammet visar både de i
laboratoriet erhållna toppvärdena och de värden, som
anses uppnåeliga under normal drift.
Priset för 90-procentig fodermassa och för socker i
1-procentig avlut bestämmes av statliga garantiavtal,
av vilka flera undan för undan upprättats. Enligt
avtal IV av mars 1941 betalas 114 kr/ton för massa
och 45 öre/kg för socker. I avtal V av juni 1941
hade förutsättningarna ändrats, så att massan
betalades med 156 kr/ton och socker med 30 öre/kg.
Fig. 5 visar, hur summan inkomst per ton ved
varierar vid olika nedkokningsgrad, här uttryckt i
praktiskt spritutbyte i liter per ton 90-procentig
massa, Man ser, att genom den ändring, som gjorts
i prisbestämmelserna, optimum förskjutits från höga
till låga spritvärden. Industrien visade sig också
ganska känslig för denna ändring. Under våren 1941
låg genomsnittet något över 140 liter/ton, och en del
fabriker hade värden ända upp till 160 liter/ton. På
hösten, sedan avtal V trätt i kraft, minskade
genomsnittet till något under 130 liter/ton, och åtskilliga
fabriker hade långt mindre värden. För att ge en
fullständig bild av läget borde man i detta diagram
även rita in kostnaderna, så att man finge fram
nettot. Då veden och de mot vedmängden direkt
proportionella kostnaderna emellertid dominera, ger
diagrammet trots sin ofullständighet ganska goda
hållpunkter.
Ur producentens synpunkt är det emellertid som
sagt icke enbart försäljningsvolymen som spelar roll
utan snarare förtjänstmarginalen, alltså skillnaden
mellan försäljningspris och produktionskostnad. Rent
schematiskt brukar man ånge produktionskostnaden
som summan av en fast kostnad K (fig. 6) och en
rörlig kostnad, proportionell mot
produktionsvolymen. Inkomsten beror däremot i regel på ett
genomsnittspris gånger varumängden och kan därför
återges med en linje genom origo. Skillnaden mellan
inkomst och kostnad, dvs. nettot på rörelsen, passerar
noll vid den kritiska punkten X, nedanför vilken
företaget går med förlust. Över den kritiska punkten
ökar nettot oavbrutet, I verklig-heten vänder emeller-
tid nettokurvan snart. Vid forcering av
produktionen stiger kostnaden genom att man måste använda
övertid och lägga ner ökat arbete på försäljningen,
då marknaden börjar bli mättad, och kostnadskurvan
böjer därför av uppåt, såsom antydes i figuren.
Inkomstkurvan å andra sidan böjer av neråt genom
att extra rabatter måste lämnas på orderökningar
utöver det normala. Nettokurvan passerar sålunda ett
maximum, som visar, att det med förhanden varande
utrustning och tillverkning ej lönar sig att pressa
produktionsvolymen hur långt som helst. Varje
företag arbetar sig under normala förhållanden så
småningom fram till ett sådant ekonomiskt optimum.
Under kristid sättas de ekonomiska lagarna ur
spelet dels genom ransonering, dels genom
priskontroll. När produktionen begränsas av
råvarutilldel-ningen, kan den, som tidigare antytts, tänjas genom
successivt införande av ersättningsmaterial. Flera
specialfall kunna då inträffa. Antag t. e. att
ersättningsmaterial erhålles till samma pris som den
normala råvaran, så att kostnadskurvan blir oförändrad,
men att därvid produkten blir sämre.
Överkvantiteterna måste då säljas till lägre pris än normalt.
Inkomstkurvan böjer av neråt, såsom visas med den
streckade linjen i fig. 6, och det ekonomiska
optimum skjutes mot lägre värden. Det kommer i själva
verket att ligga någonstädes mellan den
produktionsvolym, som motsvarar ransonen, och den som
motsvarar fredsekonomiskt optimum.
Om å andra sidan ersättningsmaterialet är fullgott,
så att produktens pris kan bibehållas, men råvaran
blir dyrare än den normala, är det i stället
kostnadskurvan som böjer av uppåt. Även i detta fall
förskjutes optimum mot lägre produktionsvolym, såsom
visas i fig. 7.
Hela resonemanget är ju rent schematiskt men kan
tjäna som illustration till att optimum i båda dessa
fall bildas på ett annat sätt än under normala tider.
Erfarenhet och intuition sättas ur spelet, och det
behövs en ny, förutsättningslös kalkyl. Det är att
märka, att i inkomstkurvan alla de olika produkterna
måste tagas med, varigenom krisens
produktions-hämmande tendens ej sällan motverkas. Å andra
sidan bör man göra klart för sig, att ett
tekniskt-eko-nomiskt optimum i praktiken nästan alltid är mycket
Robalt
[-Produktionsvolym-]
{+Produktions-
volym+}
Fig. 6. Schematisk framställning av
inkomst och kostnad samt nettot och dess
ekonomiska optimum. Den streckade
linjen visar förskjutningen vid användning
av ersättningsmaterial av lägre kvalitet
men normalt pris.
48
4 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
