- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Industriell ekonomi och organisation /
68

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

nödvändigt att kunna lämna besked om hur barnen
då skola kunna omhändertagas. Man kan tänka sig
barnkrubbor och barnträdgårdar, inackorderingar i
andra hem under dagen e. d. På luftskyddsorter får
man ta utrymningen av barnen med i beräkningen.
Då det gäller ogifta kvinnor bör som argument vid
värvningen kunna framhållas fördelen av att vid en
mobilisering ej behöva riskera att åläggas arbete på
annan ort.

Om man väl har skaffat fram ett antal kvinnor,
som äro villiga för utbildningen, återstår åtskilliga
frågor att klara upp. Jag kan här endast
antydningsvis beröra några av dem.

Under utbildningstiden måste utgå en viss
avlöning. Denna bör i regel vara lika för alla. Den
direkta nytta företaget kan ha av kursdeltagarna blir
dock högst varierande vid olika slag av industriell
verksamhet. Säkerligen måste denna angelägenhet i
många fall bli föremål för överenskommelse mellan
företaget och arbetarorganisationen. Utbildningen
måste helt naturligt anpassas efter
arbetsförhållandena inom resp. industri. Ett antal instruktörer bör
i varje fall avdelas. Gäller det skötsel av maskiner
kan det visa sig lämpligt att de ordinarie arbetarna
få tjänstgöra som instruktörer. I den mån arbetet
är av sådan art, att arbetarens timförtjänst minskas
till följd av hans instruktörsuppgift, måste då
givetvis överenskommelse träffas om huru kompensation
härför skall ordnas.

Den erforderliga utbildningstiden blir naturligtvis
helt beroende av arbetets art och den grad av
färdighet man vill ernå. Vid de kurser, som Atlas Diesel
anordnat för kvinnlig reservpersonal, varierade
kurslängden mellan 2 och 6 veckor. Sistnämnda tid
anslogs för upplärning i revolversvarvning. På kortare
tid än en månad torde i varje fall knappast något
bestående resultat av utbildningen kunna påräknas.

Det blir givetvis beroende på lokala förhållanden,
huru många man kan ta in åt gången för utbildning.
Ett sätt är att låta reserverna rycka in för
utbildning i den mån de militära inkallelserna åstadkomma
luckor bland personalen. Jag anser mig böra
framhålla ännu en fördel av att på detta sätt i förväg
låta reserverna rycka in och provas. Man får tillfälle
att gallra ut de olämpliga. (40 % i Sandviken.)

Ehuru det för ett företag innebär många fördelar
att inom orten ha en betryggande arbetskraftreserv
och man därför alltjämt bör kunna förvänta att
företagen verkligen göra ansträngningar för att anskaffa en
sådan och även så långt möjligt utbilda densamma
redan i fredstid, så kan det hända, att det visar sig,
att behovet ej kan fyllas på detta sätt. Företaget
måste då göra sig berett att vid krig även emottaga
erforderligt antal reserver från annan ort. I sådant fall
måste det planeras för bostäder och matställen.
Upp-träningen av dessa reserver måste ske så snabbt som
möjligt och därför behövas instruktörer, som helt få
ägna sig åt denna uppgift. De ovana manliga och
kvinnliga arbetarna få direkt rycka in i
produktionen. Någon dubblering vid sidan av en van arbetare
i en och samma maskin är då ej tänkbar. Det är
välbetänkt, om dessa instruktörer redan i förväg blivit
utvalda och något trimmats för sin uppgift. En
instruktör på 10 à 15 arbetare allt efter arbetets art
torde i regel böra beräknas. Av fackmännen i vårt
land är det, så vitt jag vet, främst dir. Hellman i

Asea, som framfört tanken på och propagerat för
denna förutbildning av en stab av instruktörer.

Industriella mobiliseringsplaner.

Det är givetvis nödvändigt att varje krigsviktigt
företag i fred har gjort upp en plan över de åtgärder,
som måste genomföras dels i fredstid, dels vid
mobilisering. En del företag ha upprättat en sådan plan,
andra åter ha ännu icke kommit sig för med detta.
Jag skall inte fördjupa mig i denna mobiliseringsplan
utan inskränka mig att endast beröra en liten detalj
därav. Av planen måste nämligen framgå bl. a.
dels antalet reserver för till krigstjänst inkallade, dels
huru många av dessa reserver som kunna utgöras av
kvinnor, dels även var dessa kvinnor skola placeras
inom företaget. Det är med stöd av denna beräkning
som företagsledningen skall kunna övertyga
arbetarna och även tjänstemännen om nödvändigheten av
att lita till kvinnlig arbetskraft, och därigenom få de
anställdas medverkan för att värva deras kvinnliga
familjemedlemmar och kvinnorna i övrigt inom orten
för beredskapstjänst.

För att kunna göra upp en sådan
mobiliserings-plan måste vissa premisser beträffande produktionens
omfattning under krig vara klara. Här möter
givetvis stora svårigheter. En krigsindustri bör dock
redan nu ha fått en viss erfarenhet om, i vilken grad
företaget kan utnyttjas för krigsviktig produktion
av krigsmateriel och civila förnödenheter. Man bör
även kunna utgå från att hela den för sådana
ändamål disponibla kapaciteten kommer att utnyttjas.

Vidare uppställer sig frågan om arbetstidens längd.
Härvid bör man räkna med den skiftesindelning och
de arbetstider, som med hänsyn till
driftsförhållandena vid företaget och den beräknade tillgången på
arbetskraft, inklusive tillskott av reservarbetskraft,
kan befinnas vara nödvändigt att tillämpa för att nå
bästa produktionsresultatet. Arbetstiden för kvinnlig
arbetskraft bör erhålla den längd som anses
oundgängligen nödvändig, oberoende av nu gällande
arbetstidsbestämmelser.

Då det gäller att vid mobiliseringsplanens
uppgörande bestämma, huru den tillgängliga arbetskraften
lämpligen skall disponeras, bör man kunna utgå
från att i genomsnitt omkring två tredjedelar av de
värnpliktiga, som icke hava uppskov, komma att
omedelbart inkallas och att den återstående tredjedelen
inkallas först senare. Man har sålunda i allmänhet
någon respittid att räkna med för anskaffning och
inplacering av reserver för denna tredjedel. I enskilda
fall, beroende av hur inkallelserna drabba de skilda
företagen, kan givetvis denna respittid dock bli
begränsad till att gälla endast för ett fåtal arbetare.

De kvarvarande arbetarna böra omplaceras från
mindre till mera krävande arbeten. Reserverna böra
sättas in på de enklaste arbetena, för så vitt de icke
förut erhållit utbildning för viss arbetsuppgift.

Vi ha sett, huru åtskilliga problem uppställa sig
i samband med den kvinnliga arbetskraftens
utbildning och inordnande såsom reserv för den manliga
arbetskraften. För att förmå industrien att det
oaktat i vida större omfattning än hittills vidtaga
åtgärder för anskaffning av reserver samt för att
underlätta för de enskilda företagen att komma till rätta
med dessa frågor och andra organisationsproblem,
som sammanhänga med en förberedelse för ett mobili-

68

4 april 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:41:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942i/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free