Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 10.
som icke kan lokaliseras på detta sätt, fördelas i
proportion till resp. litterabelopp, som därefter bli A kr. för
huvudstation, B kr. för högspänningsnät, C kr. för
under-stationer, D kr. för lågspänningsnät (från
försäljningskostnaderna bortses i det följande).
6. Huvudstationskostnaderna A fördelas på de tre
grupperna "spårvägsström", "speciella abonnenter" och
"understationer" (elverkets och de normala
högspännings-abonnenternas). I huvudstationen uppträda dessa
grupper med maximieffekterna Np, Ns resp. Nu och
samman-lagra sig till maximieffekten N (<. Ni> + Ns + Nu).
Kostnaden A uppdelad i rest- och ökningskostnad blir = B a +
+ EAN (linjen A^A i fig. 11).
Kostnadens beroende av stationseffekten följer enligt
erfarenhet någon konvex kurva Bt A. Om denna varit
känd, skulle kostnaden för t. e. Np direkt kunna avläsas.
Som en approximation kan man försöka lägga in en
trolig kurva, om, man så vill av enkel matematisk form,
t. e. en parabel. En annan approximation kan erhållas av
medelvärdet mellan Np A±, som är ett för högt, och
Np Ci, som är ett för lågt värde. Kostnaden A delas
sedan enligt den "individuella regeln" i Ap, As och Au.
Kostnaden Au uppdelas på grupperna "högspänning" och
"lågspänning" på analogt sätt med hänsyn till effekterna
Nh och Ni. As delas mellan de "speciella
högspännings-abonnenterna" efter liknande metod. (Den
högspännings-leverans, som är speciell såtillvida att uttagningen genom
spärrbestämmelser är förhindrad att påverka
stationseffekten och prissatt med hänsyn därtill, påföres icke
kostnadsdel.)
7. Kostnaderna för högspänningsnätet (B) delas i
direkt till resp. grupper lokaliserbara kostnader och
kostnader för gemensamma delar. De senare delas i
proportion till vad separata ledningar för dessa delsträckor
skulle ha kostat. Samma delning genomföres för de i
gruppen Ns ingående individerna. Kostnaderna B äro
därmed delade i
a) en kollektiv post P, avseende gruppen
"spårvägsström",
b) ett antal individuella poster S, avseende "speciella
högspänningsabonnenter" samt
c) en kollektiv post U, avseende verkets och övriga
hög-spänningsabonnenters understationer.
Från U drages kostnaden 7i-2 för den del av
högspänningsnätet, som svarar mot sträckan A—B (schema 2),
dvs. lågspänningsnätets ekonomiska stationsradie ggr
antalet högspänningsabonnenter i gruppen. Posten XJ—7i.2
delas mellan undergrupperna "lågspänning" och
"högspänning" i proportion till elverkets understationers och
högspänningsabonnenternas nominella effekter, varvid
beloppen l och 7ii erhållas. Slutligen summeras Äi och h-2
till h (ü=l + it).
Fig. 12.
8. Samhörande poster adderas, så att en totalkostnad
a) Ap + P + understationskostnad + event.
likströms-nätskostnad erhålles för "spårvägsström",
b) ^ts + 8 erhålles för vardera av de "speciella
högspän-ningsabonnen terna",
c) del av Au + h erhålles för undergruppen
"högspänningsabonnenter" samt
d) del av Au + ? + understationskostnad +
lågspän-ningsnätskostnad erhålles för undergruppen
"lågspän-ningsabonnenter".
Med hjälp av de enligt punkt 3 beräknade
ökningskostnaderna ,och resp. effekter uppdelas slutligen dessa
totalbelopp i restkostnad + ökningskostnad för varje
grupp.
9. Delningen prövas med hänsyn till de krav på
kontinuitet och konsekvens hos resultatet, som kunna
uppställas. Detta sker lättast genom att i ett diagram med
effekten som abskissa avsätta de för de olika speciella
högspänningsabonnenterna framkomna totalbeloppen (8),
motsvarande punkt (M) för medelabonnenten bland
övriga högspänningsabonnenter samt motsvarande värde
(P) för medellikriktarstationen (fig. 12). Om
fördelningen varit lyckad, böra dessa punkter vara
orienterade kring en kontinuerlig kurva eller en bruten linje.
Om det icke finns någon reell anledning till exempelvis
punkten P: s avvikande läge, så bör dess restkostnad
justeras. Ett annat kriterium på riktig fördelning
erhålles genom kontrollräkning av kostnaden för lokalt
verk hos nägon av de speciella
högspänningsabonnenterna, t. e. den största. Enligt eliminationsmetoden är den
högsta kostnad, som ur kostnadssynpunkt kan påföras
någon individ, den som erhålles som rest, då alla andra
individer eliminerats, och den kostnaden blir alltså i
detta fall just elverkets kostnad för ett tänkt lokalt
verk placerat hos abonnenten — mycket mera vill han
nog icke gärna betala i praktiken. I diagrammet
av-sättes denna "kritiska kostnad" K, vilken är
totalkostnaderna för det lokala verket med ifrågakommande
produktion minskade med elverkets energikostnader [P(M)]
för samma produktion. Då man vet att kurvan inom
området M har given lutning och att den icke får ligga
över den kritiska punkten K, kan justeringskurvan
inläggas och fördelningsresultaten avputsas genom
jämkning pä restkostnaderna.
96
4 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
