Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
plettera dem med aktuella delar av andra
vetenskaper och med egna forskningar samt bygga upp en
vetenskap om betingelserna för optimal produktion,
förslagsvis benämnd arbetsvetenskap.
Den institution, som skall handhava vården av
denna vetenskap, måste på sedvanligt sätt arbeta
såväl med forskning som med undervisning och den
bör vara uppdelad i en huvudavdelning för behandling
av problemet människan i produktionen samt
underavdelningar för de olika specialområden •— som regel
branscher — vilka skola specialbehandlas.
Här är ej platsen för en uppräkning av alla de
problem den skisserade institutionen sannolikt skulle
komma att arbeta med. Följande exempel framföras
endast för att förtydliga de grundläggande tankarna.
Problemet "människan i produktionen" kommer
naturligtvis att uppdelas på mindre problem,
fallande inom de flesta områden för mänskligt vetande.
Filosofien, psykologien, fysiologien, sociologien m. fi.
vetenskaper komma att få lämna sina bidrag till
problemens lösande.
Arbetets popularisering är ett av de viktigaste
problemen inom denna sektion. Det gäller att få
såväl den psykiska som fysiska människan att villigt
ställa sina krafter till samhällets tjänst. Det gäller
att genom uppfostran skaffa förutsättningarna för en
önskvärd frivillig likriktning av viljorna.
Verksamheten inom de olika sektionerna kommer
naturligtvis att utgöras av forskning och
undervisning i frågor av speciellt intresse för branschen,
varvid samarbetet mellan sektionerna kommer att verka
befruktande. Såsom exempel på arbetsuppgifter,
lämpliga att behandlas sektionsvis, kunna följande
nämnas:
Utarbetandet av riktlinjer för arbetsstadiernas
bedrivande.
Metodstudier.
Utarbetandet av lämpliga avlöningsformer och
riktlinjer för ackordssättning m. m.
På annan plats i detta nummer påvisar civiling.
Luthman i sin artikel "Några utvecklingslinjer för
arbetsstudietekniken" ett flertal områden, där
principiella och grundläggande undersökningar med
största fördel och av värde för en hel bransch skulle
kunna förläggas till ett arbetsvetenskapligt institut.
Ovan framhölls, att intresset för arbetsstadier
alltjämt är i stigande och att de vinna insteg i allt flera
branscher. Då emellertid erfarenheten visar, att man
ej kan vara nog försiktig, då arbetsstudier och på
dem grundade ackord skola införas på nya områden,
torde ett arbetsvetenskapligt institut vara av stort
värde vid sådana tillfällen. Det är vidare ett
önskemål, att institutet skall intaga en så vitt möjligt
neutral ställning, så att det kan bliva ett lämpligt forum
för diskussion och för opartiska undersökningar av
sådana fall, som vålla tvistigheter mellan arbetare
och arbetsgivare.
Institutets uppgift skall vara att giva människan
de bästa förutsättningar att fylla sitt kall, i den mån
detta utgöres av förpliktelser mot samhället — ej att
vara ett samhällets organ för människans
utnyttjande.
B. Starck.
I anslutning till civilingenjör G. Luthmans artikel
"Några utvecklingslinjer för arbetsstudietekniken"
ber jag få framlägga några synpunkter på problemet
"generella standardtider" sådant det ligger till inom
verkstadsindustrien.
Möjligheten att få till stånd en central institution
med uppgift att samla och bearbeta resultaten av
ar-arbetsstudier från olika verkstäder har ofta
diskuterats. Hur tilltalande ett sådant förslag ur vissa
synpunkter än ter sig, har man dock funnit, att ett
praktiskt genomförande icke med fördel kan
realiseras.
Vid olika verkstäder utföras en mängd
arbetsoperationer av likartat slag, och samma maskintyper
förekomma i stor utsträckning. Man skulle därför
kunna tycka, att det vore en enkel sak att få fram
en stor mängd standardtider, som direkt kunde
överföras från ett företag till ett annat. Undersöker man
saken litet närmare, skall man finna, att det
visserligen inträffar att en hel del av de i en
arbetsope-ration ingående tempotiderna äro konstanta och
oberoende av de lokala förhållandena och därför lätta
att sammanställa från olika företag och omarbeta till
standardtider. Likaså skall man finna en mängd
tempotider, vilkas variation i förhållande till vikt,
yta eller dylikt utan alltför snäva specifikationer
beträffande giltighetsområdet kunna sammanställas till
enkla formler av tämligen generell giltighet.
Det stora flertalet av de inom verkstäderna
förekommande tempotiderna äro dock av sådan art, att
de, om de skulle kunna tillämpas av andra företag,
måste förses med mycket noggranna specifikationer
beträffande giltighetsområdet, för att man icke skall
behöva riskera, att de komma att tillämpas på
felaktigt sätt. Även om två företag ha maskiner av
precis samma typ, har man att taga hänsyn till
olikheter beträffande inspänningsanordningar,
skärverktyg, toleransfordringar, slitningsgrad m. m. Vidare
ha olika företag skiljaktiga åsikter om fordringar på
arbetarens skicklighet och effektivitet.
När man sålunda med hänsyn till verkstadsarbetets
mångskiftande natur finner, att standardtider endast
i mycket begränsad omfattning kunna tillämpas från
ett företag till ett annat, kommer en central
institution för utarbetande av standardtider att bliva av
så ringa praktisk betydelse att den saknar
existensberättigande.
Hugo Steffen.
Tillgång till arbetsstudieresultat, som kunde få
an-användas av vilket företag som helst som basis för
ackordsättning för vissa mer eller mindre
standardiserade arbetsoperationer, skulle naturligtvis betyda
en oerhörd besparing av tid, möda och pengar. Inom
vissa branscher synes ett dylikt samarbete ligga
synnerligen nära till hands. Sådana branscher äro
skogsbruk, jordbruk, byggnadsindustri och liknande, där
redan tidigare en gemensam ackordsättning i stor
utsträckning har använts, i vissa fall fastlagd genom
kollektivavtal. Här återstår ofta endast att justera
aekordsatserna, så att de möta de anspråk på
precision, som man är van att ställa på genom
arbetsstudier bestämda ackord, och kanske även att
arbetsmetoderna kunde röna en hälsosam påverkan av
ar-betsstudierna.
Ehuru andra branscher måhända mindre väl lämpa
sig för ett samarbete på detta område, bör det dock
på de flesta håll finnas åtskilliga standardmaskiner
7 nov. 1942
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
