Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
den använda provningsmetoden kan hava verkat i
samma riktning, särskilt vid lägre värden på
slagsegheten.
I en plåt äro skillnaderna i hållfasthetsegenskaper
hos prov tagna längs och tvärs valsriktningen ganska
små. Detta gäller även slagsegheten, för vilken
skillnaden nog knappast är av den storleksordning,
ingenjör Fredrikson angivit.
Yid slagseghetsbestämning på stål kunna i
huvudsak två brottyper erhållas, nämligen dels kornigt
(sprött) brott, som inträder utan någon större
deformation av provstaven, dels tågigt (segt) brott, som
inträder först efter kraftig deformation av staven.
Omslag från segt till sprött brott kan åstadkommas
genom skärpning av försöksbetingelserna (skarpare
anvisning, ökning av förhållandet bredd till höjd i
brottvärsnittet eller av slaghastigheten), speciellt
genom en sänkning av provningstemperaturen.
Omslaget sker i allmänhet ej plötsligt, utan inom ett
smalare eller bredare temperaturområde, inom vilket
slagseghetsvärdena sjunka. Inom detta område äro
emellertid ofta fullständigt omärkbara ändringar i
försöksbetingelserna tillräckliga för att åstadkomma
omslag från segt till sprött brott. Härvid erhålles en
Stark spridning av försöksresultaten, och ett enstaka
värde kan bliva alldeles missvisande. Yid många
stål och provformer ligger rumstemperaturen inom
omslagsområdet. Hur den av ingenjör Fredrikson
använda metoden ställer sig i detta avseende kan
emellertid ej avgöras utan en närmare undersökning.
Slagseghetsvärdena påverkas i hög grad av stålets
struktur. Denna i sin tur bestämmes av stålets
förbehandling, som alltså har ett avgörande inflytande.
Varmbearbetning (smidning, valsning) höjer
slagsegheten avsevärt i förhållande till värdet i gjutet
tillstånd. Sker bearbetningen vid hög temperatur,
erhålles ej så höga värden. Kallbearbetning sänker
slagsegheten och förskjuter omslagsområdet mot
högre temperaturer. Genom s. k. åldringsfenomen
förstärkes denna verkan med tiden. Efterföljes
kall-bearbetningen av en uppvärmning till 200—300° sker
åldringen mycket snabbt. Bearbetning vid 200—300°
har samma verkan. Dylika "behandlingar måste alltså
undvikas.
Slagseghetsvärdena i tabellerna 2, 3 och 4 äro
närmast ett kriterium på valsningstemperaturen. Man
kan ur tabellerna utläsa, att svenskt och tyskt
material i allmänhet blivit slutvalsat vid något högre
temperatur än amerikanskt och ungerskt. Det
ungerska materialet är möjligen värinebehandlat efter
valsningen. Då tjockare plåtar vanligen bliva slutvalsade
vid högre temperatur, hava de ofta lägre slagseghet
än de tunnare. Det hade därför varit av stort intresse
att få tabellerna kompletterade med uppgifter om
plåttjockleken i varje särskilt fall.
Till frågan om slagseghetens förhållande till andra
hållfasthetsegenskaper kan nämnas, att mellan
slagseghet och utmattningsgräns råder ett
motsatsförhållande. Utmattningsgränsen ökar med stålets
sträckgräns och brottgräns, dvs. med stigande hårdhet hos
stålet, under det att slagsegheten sjunker med
hårdheten. Slagsegheten har intet samband med stålets
förhållande vid statisk belastning. En viss
parallellitet kan dock konstateras mellan slagseghetsvärdet
och den vid dragprovet erhållna kontraktionen.
Slagprovets huvuduppgift är att giva en kontroll
på riktig smides- och värmebehandling av stålet,
vidare att fastställa dettas benägenhet för
anlöpnings-sprödhet och åldring efter kallbearbetning.
Slagprovet är därför ett mycket värdefullt hjälpmedel för
kontroll av värmebehandling av t. e. stålgjutgods och
specialstål.
Man har vid järnverken av flera skäl ställt sig
tveksam till införandet av slagprov som leveransprov
för byggnadsstål. För det första är bristen på
internationell standard en kännbar nackdel. För det
andra medför slagprovets stora känslighet för de
yttre betingelserna, att man måste basera provningen
på ett större antal prov, varvid
provningskostnaderna bliva höga. Härvid måste även framhållas, att
alla fel vid provberedning och avslagning sänka
slagseghetsvärdet, så att av en serie från ett och samma
material det högsta värdet är det riktigaste, vilket
kanske ej alltid är så lätt att övertyga en kontrollant
om. Vidare representerar slagprovet i allmänhet
endast en mycket liten del av materialet, och man kan
ej med säkerhet av det erhållna värdet draga några
slutsatser om hur en hel konstruktionsdetalj
förhåller sig. Vid tyska undersökningar över slagseghet
hos ångpanneplåt har man ej kunnat finna något
samband mellan slagseghetsvärdet och plåtarnas
förhållande i driften. Det återstår alltså slutligen att visa.
att ett bestämt slagseghetsvärde hos plåten, hänfört
till ett visst, standardiserat prov, verkligen är av
avgörande betydelse för det färdiga skrovets
förhållande i praktiken.
Litteratur
Deutsche Schiffssicherheits-Vorschriften, utgiven av
Karl Sturm, Direktor der Seeberufsgenossenschaft,
Hamburg. 2. upplagan, Deutsche Verlagswerke Strauss,
Vetter & Co., Berlin 1941. 16 + 864 sidor liten oktav,
32 textfigurer, 1 utvikningsplansch (Erdkarte in
Merca-tor Projektion). Pris inb. i linneband RM 15: 75.
Den första upplagan av detta arbete utkom, år 1933.
Ändringar och nyheter framförallt inom den tyska
sjö-fartssäkerhetslagstiftningen hava därefter tillkommit i
stor omfattning. Även den under det pågående kriget
icke avbrutna, utan i många avseenden påskyndade
tekniska utvecklingen av skyddsanordningarna ombord på
fartyg, vilken medfört många nya föreskrifter om
säkerhetstjänst, brandskydd och luftskyddsåtgärder, har
bidragit till utgivandet av den nya upplagan.
Innehållet i Deutsche Schiffssicherheits-Vorschriften
är liksom i första upplagan grupperat i tre avdelningar
samt på följande sätt:
I. Teil: Grundlegende Gesetze.
II. Teil: ScMffsicherheitsvorschriften.
III. Teil: Ergänzende und Ausführungs-Vorschriften.
A. Besatzung; Tagebuchführung.
B. Schiffskörper, Maschine, Kessel.
C. Einrichtung und Ausrüstung.
D. Lichterführung und nautische Hilfsmittel.
E. Ladegeschirr und Beladung.
F. überwachungsvorschriften.
G. Polizeiliche Vorschriften.
H. Disziplinarvorschriften.
Anhang.
I den första avdelningen äro grunderna för dt
olika lagstadgandena sammanställda, däribland flagglag,
olycksfallsförsäkringsbestämmelser
(Reichsversicher-ungsverordnung), utdrag av 1929 och 1930 års
internationella konventioner, 1935 års tyska lag angående under-
18 april 1942
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
