Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 9 jan. 1943 - Gummifrågan just nu, av Sw - Återblick på år 1942 inom STF, av Fmn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
även genom bestrålning. Prov vid Helsingborgs
Gummifabrik visa, att dess egenskaper äro så gott
som identiska med den amerikanska produkten.
En annan utväg att skaffa råvara för
gummiindustrien, som möjligen står till buds, är odling
av kautschukförande växter, närmast den ryska
plantan, koksagys. Härom berättar professor
Hugo Osvald vid Ultuna i en intressant artikel
i Svensk Motor Tidn. 1942, h. 47:
"Kautschukförsörjning genom svensk växtodling."
Inledningsvis redogör förf. för hur den svenska
konsumtionen av kautschuk har ökats under de
senaste femtio åren. Medan vi under åren 1891—
1895 i medeltal importerade 479 ton kautschuk
om året och under perioden 1911—1915 1 788 ton,
hade vi för åren 1931—1935 kommit upp i en
genomsnittssiffra av 9 598 ton per år och för det
sista fredsåret, 1939, steg införseln av kautschuk
till icke mindre än 16 450 ton. Vår konsumtion
av kautschuk hade alltså tiodubblats vid tiden
för det nuvarande krigets utbrott, i jämförelse
med vad den var, då det första världskriget bröt
ut. Situationen är alltså en helt annan och
ogynnsammare än den var för 25 år sedan.
I Ryssland hade man alltsedan första
världskriget drivit ett energiskt forskningsarbete för att
tillgodogöra sig landets naturrikedomar. Bland
annat var man inriktad på att finna
kautschukförande växter, som skulle kunna odlas i
Ryssland. Dessa undersökningar ledde 1931 till ett
märkligt resultat. Den ryske botanisten Rodin
fann då en förut okänd maskrosart, som fick
namnet Taraxacum kok-saghyz, vilken visade sig
innehålla en stor mängd kautschuk. Det dröjde
inte länge förrän man hade börjat odla denna
växt i stor skala i Ryssland. År 1940 lär man ha
haft koksagys på ca 50 000 hektar.
Fördelen med koksagys är bl.a. att den är
mycket härdig. Beträffande dess kautschukhalt
äro uppgifterna starkt varierande. Enligt ryska
meddelanden skulle man kunna räkna med en
avkastning av ca 200 kg kautschuk per hektar,
men enligt vad som har uppgivits från Lettland,
skulle man där ha kommit upp i 800 kg
kautschuk per hektar.
Från svenskt håll gjorde man redan tidigt
försök att få köpa frön av den märkliga plantan från
Ryssland, men dessa kröntes inte med framgång
förrän efter de förändringar, som krigsutbrottet
medförde. Den 13 mars 1942 kom meddelande om
att vi skulle få köpa 20 kg frö.
Vilket utbyte man kan påräkna här i landet är
ännu alldeles för tidigt att yttra sig om med
någon säkerhet. Av de obetydliga försöksodlingar,
som hittills ha utförts, synes man dock kunna
räkna med en produktion av 300 kg per hektar.
Situationen är emellertid så allvarlig att, som
förf. säger, vi inte ha lid att invänta resultaten
av de pågående eller planlagda försöken. Vi
måste försöka att få till stånd en odling redan
i år. Även en relativt obetydlig mängd
kautschuk skulle öka möjligheterna att använda den
syntetiska kautschuk, som man beräknar kunna
erhålla i sommar, och ett sådant tillskott i vår
kautschukförsörjning vore givetvis synnerligen
välkommet. Man håller därför på och försöker
skaffa mera frö från Tyskland. Dessutom pågå
f.n. förarbeten för detta års odlingar, och målet
är att få till stånd en odling av minst 500, om
möjligt 1 000 hektar.
Beträffande möjligheterna att odla kautschuk
i Sverige säger förf., att han inte kan yttra sig
därom, men att situationen är sådan, både med
hänsyn till det allmänna försörjningsläget och till
betingelserna för odling av koksagys, att det är
värt att våga för att möjligen vinna! Sw
o
Återblick
på år 1942 inom STF
Krig och omvälvningar, som i så hög grad karakteriserat
det gångna året i alla värlsdelar, ha även i vårt från
direkt inblandning i världstumultet hittills lyckligt
förskonade land utlöst en stark verksamhetslust på skilda
områden. Liksom under de tidigare krigsåren är den ökade
anspänningen starkt framträdande inom industri och
teknik och har på olika sätt gjort sig gällande även inom
Svenska Teknologföreningens verksamhet.
Helt naturligt ha spörsmål, sammanhängande med
försvar, beredskap och kristidsproblem alltjämt varit ganska
dominerande. I februari behandlades den nya
värnpliktslagen ur ingenjörernas synpunkt i ett föredrag av kapten
S B Hasselrot, och överstelöjtnant Eric Gillner talade
om stridsvagnsvapnet. Vid årsmötet gav direktör Sten
Westerberg en orientering om industrien ocli
äggviteförsörjningen, skifferoljeindustrien och dess råvarufråga
behandlades av överdirektör Per Geijer och överingenjör
Donovan Werner, varjämte byggnadsindustriens
kristidsproblem ingående granskades av kanslichefen Alf
Johansson, byggmästare Olle Engkvist och major Agne
Sandberg jämte ett flertal specialister för olika fackområden.
Vid ett stort möte på Sagabiografen, vartill inbjudits
även talrika representanter för militära staber och
förvaltningar, redogjordes av professor R Woxén, major Harald
Jentzen, direktör Gösta Lundeqvist, direktör H Pyk och
överstelöjtnant Kjell Magnell för 1941 års militära
för-valtningsulrednings förslag rörande särskilt ingenjörernas
utnyttjande i försvarsorganisationen.
Föreningen har även under året till K. Maj:t efter
remisser avgivit utlåtanden över 1941 års
försvarsutrednings betänkande, 1941 års militära förvaltningsutrednings
betänkande rörande den centrala förvaltningsverksamheten
inom försvarsväsendet samt 1942 års militära
bolagsutrednings yttrande rörande bolagsdrift vid vissa
försvarsväsendet tillhöriga industrianläggningar. I samtliga dessa
tre remissärenden grundades föreningens av styrelsen
expedierade skrivelse på granskningsutlåtanden
utarbetade av föreningens beredskapstjänstkommitté under
ordförandeskap av flygdirektör Erik Sjögren.
Den 30 maj företog föreningen en utflykt titi Uppsala
och Ultuna, med studiebesök vid Lantbrukshögskolan och
Statens Maskinprovningsanstalt. De stora institutionerna
demonstrerades av olika fackmän, och ingenjör Nils
Berglund höll föredrag om jordbrukets rationalisering.
Höstmötet var förlagt till Västerås, där föreningen med
stor gästfrihet mottogs av Asea och Metallverken, vilkas
moderna verkstadsanläggningar studerades. Vidare besågs
Statens stora ångkraftstation; föredrag höllos även av
ingenjör Aage Garde om snabbregleringsmetoder för
kraft-och industrianläggningar samt av bergsingenjör Folke
Petrén om metallhanteringens skrot- och råvaruproblem.
9 jan. <943
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
