Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 23 jan. 1943 - Svensk företagsamhet i samband med ingenjörsuppgifter i utlandet, av Hugo von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Det är ej min avsikt att här ingå på det
utomordentliga behovet och vikten av att svenska
ingenjörer förvärva grundlig erfarenhet och
kunskaper om utlandets teknik genom enskild
verksamhet, tjänst och längre studier i utlandet, eller
vad som kan göras för främjande av detta slag
av företagsamhet. Här gäller det nu närmast
frågan om svensk företagarverksamhet, alltså
skapandet och ledandet av svenska företag, arbetande
på utländsk botten under tillhandahållande av
svenska varor och tjänster, i samband med
ingenjörsuppgifter utomlands.
Utförandet av större anläggningar är sedan
gammalt ett beprövat sätt att befordra export och
allmänt befästa sig på främmande marknader,
vanligen i samband med kreditgivning eller
kapitalplacering. Dylik anläggningsverksamhet får
givetvis olika karaktär i olika typer av mark
nåder. Om det gäller länder, där kapitalbehovet
är stort och där tekniken är outvecklad, har det
ofta gällt att bygga en hel anläggning komplett.,
antingen det nu är en järnväg, en
kraftanläggning, ett större industriverk eller dylikt. På en
sådan internationell marknad opererade såväl före
världskriget 1914—18 som under tiden mellan
detta och det nuvarande kriget överallt i världen
dylika stora koncerner eller grupper, väl
organiserade att genomföra företag i större stil, som
också togo hem spelet. Bland dem märktes t.ex.
de amerikanska I G White & Co., Foundation Co.
och Uhlen & Co., de brittiska Paulings och
Bal-four, Beattv & Co., de franska Schneider-Creusot
och Hersent, de belgiska Société Coloniale och
So-fina, de tyska Julius Berger och Philip Holtzmann
etc. Dessa hade inom sig tillgång till projekterande
ingenjörer, entreprenadfirmor, verkstäder och
industrier, som tillverka de varor och maskiner, som
erfordras för de olika anläggningarna. De kunde
också åtaga sig finansieringen, varvid
kreditrisken ofta i yttersta instans bäres av den export
-intresserade staten. Förmågan att finansiera del
hela och åtaga sig ansvaret för att anläggningen
som helhet kommer att fungera väl, snarare än
för varje del eller detalj, som beställaren måhända
ej alls kan bedöma, är ofta på vissa marknader
ett huvudvillkor för — och underlättar i varje fall
alltid — en uppgörelse.
Mot sådana konkurrenter stå sig på
ifrågavarande internationella marknader i allmänhet ej
firmor, som blott erbjuda vissa delar eller detaljer
av de installationer eller tjänster, varom det är
fråga.
Anledningen varför anläggningsverksamheten
anses på längre sikt förmånlig och
eftersträvansvärd är att dylika anläggningar medföra god
kontakt med det ifrågavarande landet och, om de
utföras väl, skänka en bestående good will, som
ofta leder till ytterligare arbete eller beställningar
i sammanhang med anläggningen eller dess
utvidgning. En större byggnadsanläggning, sådan
som t.ex. en hamn eller en järnväg, utförd under
en följd av år i ett främmande land, innebär en
insats av både ledare- och organisationsförmåga,
människokraft och materiel — av blod och järn
— som knyter många personliga band, ger den
arbetande firman kunskaper och förbindelser
inom landet ifråga och skänker de bästa
förutsättningar för vidare verksamhet inom liknande
branscher.
Den svenska företagsamheten i samband med
byggnadsuppgifter utomlands har ej varit livlig.
Några entreprenadfirmor, t.ex. Skånska
Cement-gjuteriet, ha arbetat i de skandinaviska länderna
och Östersjöprovinserna samt i Ryssland före
revolutionen; Svenska Väg AB har haft ett
stort upplagt vägarbete i Rumänien, Contractor
har haft sandpumpsarbeten etc. Inom vissa
specialområden på angränsande fält ha svenska
företag haft stor framgång, t.ex. Svenska
Dia-mantbergborrnings AB med Svensk Malmletning,
som gått in för en brett lagd och föredömlig
utlandsverksamhet. Många storindustriföretag,
sådana som Karlstads Mek. Verkstad, Asea med
Electro-Invest, SKF, Tändsticksbolaget, L M
Ericsson, Aga, Elektrolux m.fi., ha också i sin
internationella, världsomfattande verksamhet städse
intresserat sig för större anläggningar, var och en i
sin bransch, ehuru mera sällan innebärande
svensk byggnadsverksamhet, och därvid kunnat
inregistrera stora framgångar.
Ett område, på vilket den svenska
ingenjörs-företagsamheten utomlands varit både
föredömlig och framgångsrik, har varit det konsulterande
facket. Sveriges största konsulterande
ingenjörsfirma Vattenbyggnadsbyrån (VBB) har ända från
sin första tid haft klar blick för den utländska
verksamhetens betydelse och bedrivit en
målmedveten verksamhet i skilda delar av världen under
de sista tre decennierna. Den hade redan tidigt
avläggare och utlöpare i Ryssland och Kina.
VBB:s första försök på den ryska marknaden
ägde rum redan 1903. Därifrån erhöllos sedan
omfattande uppdrag under 1920- och 30-talen. I
Shanghai startades 1909 en filial för Fjärran
östern, men den befanns snart ej kunna bedrivas
med utsikt till framgång på grund av rådande
förhållanden och konkurrens från kapitalstarka
entreprenad- och andra stormaktsföretag, som
ekonomiskt dominerade anläggnings- och
byggnadsverksamheten. Denna förbindelse med Shanghai
ledde 1924 till uppgörelse om samarbete i London
mellan VBB och Rendel, Palmer & Tritton för
konsulterande uppdrag inom hydröelektriska
området. Härigenom fick VBB en intressant
verksamhet inom Brittiska Imperiets vida gränser.
På byggnadsområdet blevo emellertid de
möjligheter för utlandsverksamhet, som förelågo
under 1920-talet, endast i ett par fall utnyttjade.
Ett karakteristiskt exempel härpå utgöra
järnvägsbyggnadsarbetena i Turkiet under 20-talet;
initiativet till dem kom som bekant från
Nydqvist & Holm i Trollhättan, som var intresserad
av att leverera lokomotiv, och stöddes av
Göteborgs Handelsbank. Då Turkiet, som på den tiden
höll på att göra sig fritt från den internationella
stormaktsfinansen, önskade beställa ej blott
lokomotiv och rullande materiel utan även
järnvägsbyggnader, delvis på kredit, lyckades det
Nydqvist & Holm att få på hand såväl
materialleveranser som järnvägsbyggnader. De svenska
entreprenörer, som då tillfrågades, tvekade inför upp-
30
30 jan. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
