Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 6 febr. 1943 - Statisk elektricitet, av Bengt Ekstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Statisk uppladdning
genom gaser eller ångor i rörelse
En mera ingående analys av detta fenomen visar,
att det icke är så mycket den i rörelse varande
gasen, utan snarare i densamma befintliga föroreningar,
huvudsakligen dammpartiklar och små
vätskepartiklar, som förorsaka den statiska uppladdningen.
Faraday konstaterade, att utströmningsförsök med
ren luft ej gav någon statisk uppladdning.
Redan år 1840 konstaterade Armstrong, att
utströmmande ånga under vissa förutsättningar
medförde, att såväl ångpannan som det munstycke, ur
vilket ångan strömmade, laddade upp sig Denna
upptäckt förde till konstruktionen av Armstrongs
ång-elektricitetsmaskin. Den viktigaste
förutsättningen för en urladdning var, att ångan redan börjat
kondenseras och sålunda innehöll små
vätskepartiklar.
Ett exempel11 på att utströmmande ånga kan
medföra avsevärda uppladdningar utgör följande
händelse. När chaufförerna vid en cisternanläggning
efter lunch återvände till sina tankbilar, märkte en
av dem, att hans bil var starkt uppladdad med
elektricitet. Efter undersökning fann man, att bilen stod
uppställd i närheten av ett ångrör med en mindre
läcka. Uppladdningen försiggick så hastigt, att efter
5 s gnistor på 20 mm längd erhölls.
De talrika antändningar, som tidigare inträffade
i Tyskland under fyllning av luftskepp med vätgas,
tvingade fram ett ingående studium av statiska
uppladdningar vid strömmande gaser. Talrika försök ha
utförts, vilka givit vid handen, att spänningar uppåt
10 000 V icke äro ovanliga. Ritter12 och Nusselt13
visade, att utströmmande vätgas innehållande fina
partiklar av järnoxid, järnoxidoxidul eller brunsten
antändes. Innehöll vätgasen däremot smärgel, talk
eller järnhydrat inträffade ingen antändning.
Rimar-ski och Friedrich14 ha i flera artiklar påvisat farliga
statiska uppladdningar, vilka medfört antändning.
Från isolerat uppställda gasbehållare utströmmande
syrgas, förorenad med små kvantiteter aceton,
förorsakade en potentialskillnad på 8 000 V mellan
behållarna och jord. Ju trängre
utströmningsöpp-ningen var, desto högre blev spänningen.
I praktiken ha antändningar förekommit, där
behållare med komprimerad brännbar gas finnas,
exempelvis i svetsverkstäder och operationssalar. Vissa
här i Sverige oförklarliga eller på annat sätt
förklarade antändningar kunna mycket väl ha
förorsakats av statisk elektricitet. Oftast förklaras dessa
antändningar i rapporterna om olyckan med att olja
eller fett kommit i kontakt med den utströmmande
gasen, trots att närvaron av dylika ämnen icke
kunnat påvisas.
En nyligen i landet inträffad explosion av
metanolånga, som strömmade ut ur en destillationskolv,
förorsakades med stor sannolikhet av att ångan själv
förorsakade en statisk uppladdning.
I detta sammanhang bör även framhållas, att statisk
elektricitet kan alstras i ventilationsrör eller
damm-och spåntransportörer. Förekomsten av en mängd
oförklarliga eldsvådor i ventilations- och
transportrör väckte frågan, om icke orsaken var att söka hos
förekomsten av statisk elektricitet.
Genom National Fire Protection Associations
försorg16 utfördes ingående försök med rör av olika
Fig. 10. Verkningarna av en explosion av
socker-damm.
material och form, genom vilka mer eller mindre
förorenad luft blåstes med olika hastigheter. Dammfri,
men ofiltrerad, luft medförde inga uppladdningar,
trots att hastigheten under proven höjdes till 90
m/s. Så snart luften innehöll damm, sädeskorn,
stärkelse, zinkoxid m.fl. ämnen kunde vid prov med
samtliga rör påvisas elektrostatiska uppladdningar.
Vid prov med ett 75 cm ojordat metallrör erhöllos
redan vid små tillsatser damm — oavsett vilket
slag — spänningar på över 10 000 V.
Som exempel på ett fenomen av denna art kan
nämnas uppkomsten av statisk elektricitet vid en
transportabel industridammsugare vid en av våra
största kvarnar, vilket observerades genom att
arbetarna under dammsugningen erhöllo kraftiga stötar
från metallmunstycket på sugslangen.
Statisk uppladdning av uppvirvlat damm
— daimnexplosioner
Som redan förut nämnts, har uppvirvlat damm
förmågan att inom sig självt bilda statisk elektricitet,
vilken vid urladdning under vissa omständigheter
kan förorsaka dammexplosioner. Förutsättningarna
för uppladdning och sådan urladdning, som kan
förorsaka en antändning, äro av utomordentligt
komplicerad natur. Främsta förutsättningen, för att en
dammexplosion skall inträffa, är, dels att arten och
koncentrationen av dammet är sådan, att
damm-luftblandningen genom yttre eller inre tandning kan
bringas till explosion, dels att den statiska
laddningens storlek är större, än den för initialtändningen
nödvändiga energien.
Dammets benägenhet för explosion är, som ovan
antytts, i hög grad beroende på den enskilda
dammpartikelns egenskaper. Sålunda medföra följande
egenskaper hos dammpartiklarna ökad benägenhet
för dammexplosioner: liten dimension, stor yta i
förhållande till massan, liten fuktighetshalt, liten halt
av obrännbara ämnen (askprodukter), stor halt av
flyktiga ämnen samt stor benägenhet att oxideras.
Dammexplosioner förorsakade av statisk
elektricitet uppkommen inom det uppvirvlade dammet ha
i många fall medfört mycket svåra skador.
Beyers-dorfer16 omnämner flera olyckor med talrika
dödsoffer, vilka inträffat i Amerika och Tyskland.
Särskilt svåra explosioner ha förekommit inom
sockerfabriker och kvarnar av olika slag (fig. 10). Även
här i Sverige ha under målning av olika ämnen in-
6 febr. 1943
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
