Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 20 febr. 1943 - TNC: 4. Penna, lampa, av J W - Tekniska föreningar - Svenska Teknologföreningen, av Fmn - Ingenjörsklubben i Falun, av T W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
TNC
4. Penna, lampa
Ordet penna avser ursprungligen ving- eller stjärtfjäder
av en fågel. När man började skära till gåsfjädrar att
doppa i bläck och skriva med, fick delta slag av skrivdon
behålla namnet penna. I sinom tid utträngdes gåspennan
av en av stål gjord, ävenledes för bläck avsedd
skriv-spets, som infästes i ett särskilt skaft. Skrivspetsen fick
då överta namnet penna, stålpenna, och skaftet blev endast
ett tillbehör, pennskaftet. Med reservoarpennan — för
vilken danskan och norskan ha det avundsvärt bekväma
namnet "fyllpenna" — fick penna åter betyda det hela,
och eftersom skrivspetsen här normalt icke behöver bytas
har dess namnfråga blivit av mindre betydelse.
Parallellt med bläckpennan utvecklade sig
blyertspennan, bestående av en kärna av direkt avfärgande blyerts
inom ett hölje av trä. Väl att märka kallades det hela en
penna. Nu ha vi även skrivdon med lösa insatsstycken av
blyerts. Vad böra sådana skrivdon kallas? Man hör för
det hela namnen: stiftpenna, blyertsstift, pennhållare, ja
t.o.m. "minhållare" (tyska Minenhalter), och för
insatsstyckena: blyertsstift, blyertsreserver, insatser, "minor"
m.m. Särskilt anmärkningsvärt är att ordet stift ibland
anger det hela och ibland delen. Med hänsyn till den
anförda historiken för såväl bläckpenna som blyertspenna
måste det varmt anbefallas att det hela får heta penna.
Med tanke på stift i betydelsen spikar, ävensom
grammofonstift, pistillstift i blommor, stifttänder m.m. passar det
mycket bra att de små insatsstyckena få heta blyertsstift.
En penna för lösa stift blir då en stiftpenna. Denna
benämning är ju redan tämligen vanlig.
En liknande betydelseutveckling har ordet lampa
genomgått. Från början förstods därmed ett helt lysdon.
Alad-dins lampa var väl av den skålformiga, antika typen.
Från långt senare tid erinra vi oss fotogenlampan, som
för övrigt ännu inte helt tjänat ut. Med den elektriska
glödlampans inträde ändrades nomenklaturen, och namnet
lampa, glödlampa, kom alt förbehållas den ljusalstrande
insatsdelen, motsvarande fotogenlampans "brännare".
Resten fick namnet armatur, ett ord som betyder ungefär:
utrustning, och som användes om litet av varje:
ång-pannetillbehör, rörledningstillbehör, del av elektrisk
maskin (detsamma som "ankare") m.m. och så
belysningsarmatur. Det måste hälsas med tillfredsställelse, att i
Koninierskollegii säkerhetsföreskrifter för elektriska
starkströmsanläggningar ett försök gjorts att återskänka ordcl
lampa dess forna bemärkelse av hela lysdonet och att
därmed slippa ifrån del otympliga ordet "belysningsarmatur"
TNC, ansluter sig belt till denna strävan, med full insikt
om att förverkligandet lar sin tid. Man bör kunna återgå
I ill att |ala om taklampa, vägglampa, golvlampa,
bord-lampa osv., såsom man gjorde en generation tillbaka.
Tyvärr måste man nog behålla namnet glödlampa tör själva
insatsdelen, men det är att hoppas att inga farliga
missförstånd komma att föranledas därav.
TNC rekommenderar alltså termerna:
stift penna för skrivdon med lösa (blyerts-) stift,
lampa för helt lysdon, eventuellt med en eller flera
glödlampor.
J W
Tekniska föreningar
Svenska Teknologföreningens besök vid
Södersjukhuset söndagen den 24 januari fick synnerligen stor
anslutning. Antalet föreningsledamöter och deras
familjemedlemmar, som begagnat sig av tillfället att göra en
rundtur genom den stora sjukhusanläggningen innan den
delvis tas i bruk under februari, uppskattas till 700 à
800 personer. Ledaren för byggnadsföretaget, ingenjör
Hjalmar Cederström, hälsade de besökande välkomna i
den stora entréhallen och gav en kort resumé över de
principer, som ligga till grund för byggnaden och dess
allmänna disposition. Därefter vidtog demonstration,
varvid de besökande uppdelades i två allmänna grupper under
överledning av ingenjör Cederström och arbetschef N K
Sundblad samt fyra specialgrupper under ledning av
specialister, nämligen en betonggrupp, under ledning av
civilingenjör A Bolinder, en sanitets- och värmegrupp,
ledd av civilingenjör A Theorell, en elektrisk
installationsgrupp, under ledning av ingenjör G Magnusson, och
en skyddsrumsgrupp, ledd av ingenjör T Hallnäs.
Rundvandringen företogs genom stora delar av de
ännu ej färdiginredda nedre våningarna, vidare genom
avdelningen för kvinnosjukdomar och en iordningställd
vårdavdelning samt vidare köksavdelningar, skyddsrum
och ångpanneanläggning med maskinstation. Köket
demonstrerades särskilt av fru G Brandel och
vårdavdelningen av husmoder fröken G Estelle.
Fmn
Ingenjörsklubben i Falun
höll sitt fyrtioförsta årsmöte den 5 december 1942 under
ordförandeskap av bruksdisponent William Nisser, som
öppnade mötet med några minnesord över klubbens i
februari bortgångne ordförande, disponent Emil
Lundqvist.
Vid mötet invaldes 17 nya medlemmar, varigenom
medlemsantalet nu uppgår till 389. Styrelsen erhöll följande
sammansättning: ordförande bruksdisponent William
Nisser, v. ordförandeposten tills vidare vakant, sekreterare
bergsingenjör Thorsten Quennerstedt, v. sekreterare
bergmästare Th Dahlblom, skattmästare direktör Fritz Parke,
redaktör och bibliotekarie bergmästare Björn Tiberg,
övriga styrelseledamöter ingenjör Emil öhrn och
väg-ingenjör P Töre Norlin.
Ingenjör Torsten Westberg föreläste över ämnet
En orientering i slipskivetillverkning och ingenjör Fritz
Kaiser om Slipskivors användning inom stål- och
metallindustrien. I den följande diskussionen omnämnde bl.a.
disponent R Wijkander vissa lyckade försök vid
Smedjebackens valsverk med skärning av tegel med roterande
slipskivor.
Docent Ingvar Svennilson inledde diskussionen om
Svenska industriella framtidsproblem. Han framhöll
inledningsvis industriens ständigt ökade betydelse för landet,
då den nu motsvarade över hälften av nationalinkomsten
och 95 % av exportvärdet. Industrialisering och
ekonomiskt framskridande vore numera helt identiska begrepp.
Det ginge emellertid icke att nu upprepa den enorma
utveckling i kända banor, som karakteriserat uppsvinget
efter förra kriget med tredubbling av exporten av
sulfat-massa, fördubbling av pappersexporten osv., detta redan
för den begränsade råvarutillgångens skull. Det gällde
framför allt att söka nya tillverkningar och
försäljningsobjekt, baserade på förädling av egna eller främmande
länders råvaror, samt göra marknadsundersökningar utom
och inom landet, att i första hand ytterligare vidga den
inländska marknaden, att stärka den ekonomiska grunden
för industrien genom horisontal och vertikal
organisation — kartellbildning, standardisering och rationalisering,
teknisk forskning och konstruktionsarbete. Som typiskt
inländska studieobjekt omnämndes byggnadsväsendet lör
bostäder samt för jordbrukets samtliga behov, utbildandet
av nya metoder lör råvarornas anskaffning och transport,
för jordbruk och skogsbruk samt för industriellt och
kommersiellt samarbete.
I den följande diskussionen underströk jägmästare
Magnus Nordquist den knapphet på råvaror ur skogarna,
som otvetydigt framgått av den sista riksskogstaxeringen,
127 27 febr. 1943.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
