Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 3 april 1943 - Ingenjörsveckan 1943, av Fmn - Tal till kvinnan, av Lennart Falk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
N:son Hedulff och "Jordbrukets maskinproblem"
av ingenjör Nils Berglund.
Föreningens damer besågo under förmiddagen
Konfektions AB Saléns ateljéer, där även en
demonstration av vårens moder ägde rum.
Årsmötesmiddagen, vartill samtliga deltagare i
ingenjörsveckan och medlemmar i med STF
korresponderande föreningar ägde tillträde, hade
annonserats att hållas i Stadshusets Blå Hall, men
på grund av det tidiga vårvädret hade trots
bränslerestriktionerna blivit möjligt att servera
middag i Gyllene Salen, vilket hälsades med glädje
av de 331 middagsgästerna och ett 40-tal senare
anslutande teknologer med damer.
Skålen för konungen utbragtes av
överståthållare Nothin och åtföljdes av kungssången.
Ordföranden, överingenjör R Stéenhoff, höll
välkomsttalet för gästerna och förste vice
ordföranden, disponent Nils Danielsen, talade för mötets
föredragshållare. Danskarnas varma hälsningar
framfördes av direktör A R Angelo, och för de
två finska föreningarnas räkning talade professor
Martti Levön, vars anförande utmynnade i en
maning till nordisk samling. Direktör Sten
Westerberg erinrade om att vid det andra nordiska
ingenjörsmötet i Oslo 1938 en inbjudan riktats
till de nordiska ingenjörerna att nästa gång, efter
omkring fem år, mötas i Stockholm. Visserligen
vore det, sade talaren, under nu rådande oro i
världen ej möjligt säga, när planerna på ett sådant
nytt möte av Nordens ingenjörer kunde fullföljas,
men förvisso skulle från svensk sida tiden ej
försittas, när fred en gång stundar. Det av varm
känsla burna anförandet utmynnade i en skål för
det nordiska samarbetet. Flygingenjör Lennart
Falk hyllade spirituellt, i versifierad form
kvinnan, och gästernas tack framfördes av
överståthållaren, vilken därvid särskilt underströk sitt
starka förtroende för den svenske ingenjören.
Under middagen rådde en utmärkt kamratlig
stämning, upplivad av bordsvisor mellan talen.
Medan omdukning skedde i Gyllene Salen, spredo
sig gästerna i Prinsens Galleri och angränsande
salonger, varvid man fick njuta av Margareta
Kjellbergs musikaliska föredrag av visor till gitarr.
Omedelbart efter kaffet vidtog i Gyllene Salen
dansen efter Nils Södermans orkester och pågick
med liv och lust till efter midnatt, då en sillsexa
serverades. Under danspauserna underhöllos de
närvarande av medlemmar av Kungl. Operans
balettkår samt av Alice Babs Nilsson.
Svenska Betongföreningen hade förlagt sitt
årsmöte till aftonen den 23 mars. Utom
årsmötesförhandlingar förekom på programmet föredrag av
professor Hjalmar Granholm om Södersjukhuset
och andra betongbyggnader.
Torsdagen den 25 mars (Marie Beb.-dag)
möttes Statens Järnvägars Ban- och
Maskiningenjörsförening vid föredrag av byråingenjör Th.
Pram-berg om arbetsstudier vid Statens Järnvägar och
av förste maskiningenjör B V Petersson om
Sveriges tågfärjeförbindelser, speciellt
Malmö—Köpenhamn.
Samma dag på middagen visade intendent T
Althin Tekniska Museet för Ingenjörsveckans
deltagare, och på fredag afton höll Föreningen
Tekniska Museet ordinarie stämma, vid vilken
direktör Hemming Johansson i ett med ljusbilder
och originalapparater illustrerat föredrag gav
"Glimtar från den svenska telefoniens
barndoms-och ungdomsdagar". Direktör Johansson
överlämnade därefter från Telefonaktiebolaget L M
Ericsson till Tekniska Museet
porträttmedaljonger av den svenska telefonteknikens två stora
föregångsmän, L M Ericsson och H T Cedergren.
Medaljongerna äro uppsatta i Museets Minneshall.
Fmn
Tal till kvinnan
hållet vid Svenska Teknologföreningens
årsmötesbankett i Gyllene Salen den 24 mars 1943
av flygingenjör Lennart Falk.
Förlåt en arm poet att han en stund vill våga
ett företag, som nog går över hans förmåga.
Med dityrambisk glöd jag kvinnan nu vill hylla,
en torftig gärd, som dock objektet må förgylla.
Mångtusen tungor ha i alla tider vänt
till kvinnans lov sitt tal, men aldrig har det hänt,
att allt har blivit sagt, att ämnet uttömt blivit,
och orsaken härtill har kvinnans väsen givit.
Som ett kaleidoskop, som morgonrodnans skyar
dess väsens färg och form sig ändrar och förnyar,
ömsom hon en, och ömsom hon nå’n annan är,
ibland en nunna sval, ibland en het hetär.
En Judith även kan man hos Ofelia finna,
kerub och kurtisan göms inom varje kvinna,
och denna sinnets spänst man lätt kan dechiffrera:
Av ben blev kvinnan skapt, men mannen blott av
lera.
En företeelse så subjektivt gudomlig
kan synas vara matematiskt oåtkomlig.
Hon oscillerar djärvt emellan bar och hem
och ingår ofta i ett olösbart problem.
När hennes kurva tar ett skutt emellanåt,
går mannens allra högst emot en asymptot.
För analytikern det obehagligt känns
med mera kontenans än strikt kontinuens.
I livets ekvation hon är en obekant,
hon variabeln är, han är en trög konstant.
I dessa sena år konstanterna sig lärde
att variabeln kan antaga dessas värde.
En kvinna kan bli allt: disponent och dispaschör,
politiker, polis, cellist och ciselör,
landshövding, landstormsman, dirigent och
direktör,
bandit och bandagist, ingénue och ingenjör.
27 mars 1943
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
