Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 24 april 1943 - Statometern och dess noggrannhet, av Per Löfström - Floderna och jordrotationen, av K Dantscher, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Värmeisoleringens utförande
Mätvolymen placeras i en termosflaska, fig. 5,
som fylles med en blandning av is eller snö och
vatten. Det är emellertid ej bekvämt och
ändamålsenligt att vid utförandet av en mätning vara
beroende av tillgång på is eller snö. För många
fall kan det även vara tillräckligt om
termosflaskan är fylld med vatten eller annan vätska med
en temperatur så nära som möjligt lika med
omgivningens, så att temperaturen hålles inom
toleransgränserna. För att detta skall ernås, är det av
vikt att statometern under en relativt lång tid
förvarats i den omgivning, där mätningen skall utföras.
Det kan dock tänkas att omgivningens
temperatur ändras under mätningen, vilket givetvis
kan kullkasta mätnoggrannheten om mätningen
utsträckes till längre tid. Detta kan dock
kompenseras, om man använder två stycken
instrument, varav det ena användes för själva
mätningen och det andra för mätning av
temperaturkorrektionen. För detta ändamål erfordras att
de båda instrumenten ha samma utförande
(samma isolering) och samma temperatur på
vätskan i termosflaskan, dvs. de skola ha för-
varats på samma ställe eller under lika yttre
förhållanden. Det ena instrumentet placeras på
utgångspunkten för mätningen och avläses med
jämna tidsmellanrum. Ett diagram över utslaget
som funktion av tiden ger då
temperaturkorrektionen för det instrument, som användes för
själva mätningen. Instrumenten få dock ej
utsättas för solstrålning e.d., vilket kan ge olika
temperaturer i dem.
Ovanstående exempel har baserats på ett
till-låtet instrumentfel av 1 %, med vilket man nog
får anse sig nöjd. Det är klart att man genom
kalibrering av instrumentet borde kunna
eliminera felet genom tillverkningstoleranserna på
mätvolymen och manometerröret. Detta torde
man dock ej vinna så mycket på med hänsyn till
instrumentets temperaturkänslighet. Tillfälliga fel
såsom variation i de atmosfäriska förhållandena
sätta även sin gräns för metodens noggrannhet.
Det synes emellertid ganska klart att instrumentet
har sin givna plats för överslagsmätningar,
rekognosceringar och för sådana ändamål, där
snabbheten kommer i första rummet och
noggrannheten i det andra.
Floderna och jordrotationen
PROFESSOR K DANTSCHER, MUNCHEN
År 1860 offentliggjorde den baltiske
vetenskapsmannen K E von Baer i Vetenskapsakademiens
i Petersburg handlingar en uppsats, där han
uppställde som tes, att floderna på norra halvklotet
på grund av jordrotationen tryckte mot den högra
flodstranden och de på södra halvklotet mot den
vänstra, varigenom denna eroderades starkare än
den andra.
Detta påstående förklarade von Baer så, att
vatten, som flyter från ekvatorn mot polerna, får
större rotationshastighet än annars och därför
trycker mot den östliga stranden, eftersom
rotationsrörelsen är riktad mot ost. Som bevis härpå
visar Baer hur Volgas högra strand är bergig
medan den vänstra överallt är flack, och hur
floden alltmera arbetar sig in i den bergiga stranden
och ständigt förflyttar sig åt höger. Samma
förhållande skulle enligt Baer gälla för Don, Dnjestr
och Dnjepr, för Nilen samt flera franska, indiska,
kinesiska och amerikanska floder, där han
överallt finner bevis för sin teori.
Dessutom drar Baer slusatsen, att flodkrökar
måste utbildas skarpare åt höger än åt vänster,
och på samma sätt måste i deltabildningar den
högra armen vara den kraftigaste, vilket han tror
sig kunna påvisa såväl hos Nilen som hos Rhen.
Baer försöker också att räkna ut de krafter,
som uppträda hos floder på grund av jordrota-
DK 532.5
tionen, och kommer till den uppfattning, att dessa
krafter äro mycket små i förhållande till den
påverkan, som floderna röna av andra
omständigheter, såsom strömriktningen, terrängens
lutningsförhållanden, grundens beskaffenhet osv.
Samtidigt föreslår Baer, att man skulle på
statistisk väg undersöka, på vilken sida de flesta
järnvägsurspåringar förekomma med hänsyn till
om tågen fara nordvart eller sydvart, och påstår
att det skulle visa sig, att urspåringarna för det
mesta ske åt höger.1
Ehuru Baers avhandling med tiden fann stort
beaktande hos geografer och geologer, vilka på
olika vägar funno mycket starka skäl för
riktigheten av hans påståenden, synes "Baers lag"
dock vara mycket litet känd av ingenjörerna. Man
finner ingenting om den i
vattenbyggnadslitteraturen, hur mycket än denna måste sysselsätta sig
med de olika krafter, som uppträda mellan en flod
och dess bädd. Orsaken härtill ligger
naturligtvis i, att de krafter, som framkallas av
jordrotationen, äro synnerligen små och att det inte är
så särdeles enkelt att mäta dem.
En exakt beräkning av de uppträdande
krafterna kan dock utföras med hjälp av Coriolis’ lag.
l Jfr Bjuggren, G: Jordrotationens inverkan på
smörjoljeförbrukningen å en järnvägsvagn. Tekn. T. 1940, h. 38, s. 368.
10 april 1943
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
