Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 1 maj 1943 - Jordbruket och folkhushållningen, av Einar Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
produktion inom jordbruket skall behandlas.
Mycket beror här av krigets utgång och hur
världen då ser ut. Men på teknikens nuvarande
ståndpunkt torde det ligga inom möjligheternas gränser
att för helt andra ändamål än människo- och
djurföda förarbeta ett eventuellt överskott. Här
vänta uppgifter för den tekniska forskningen,
vilka snart nog kunna bli aktuella.
Jordbrukets arbetskraft
Frågan om arbetskraften står i nära samband
med flykten från landet. Det bör observeras, att
detta länge varit ett problem i alla länder med
högt utvecklad industri, där högkonjunkturernas
konkurrens om folk skärper lågkonjunkturernas
arbetslöshetsbekymmer. En kort återblick på våra
egna förhållanden kan vara av intresse, se tabell 2.
Vid folkräkningen 1840, dvs. för 100 år sedan,
hade Sverige en folkmängd av 3 138 000 personer,
varav 81 % sysselsatta i jordbruk med binäringar
och blott 9 % i industri och hantverk.
Folkökningen var ganska våldsam och hotade att
nedpressa levnadsstandarden särskilt på
landsbygden, då ungefär samtidigt två stora
avtappnings-kanaler, emigrationen och industrialiseringen,
skapades och absorberade befolkningsöverskottet.
Under 50-årsperioden 1860—1910 beräknas
nettoförlusten svenska medborgare genom
emigrationen ha uppgått till 935 000 personer, en i
förhållande till totala folkmängden mycket hög siffra.
Industrialismens genombrott i mitten av
1800-talet öppnade nya möjligheter för den växande
jordbruksbefolkningen, och jordbrukets
procentuella andel av befolkningen minskade från 81 %
år 1840 till 39 % år 1930, den sista folkräkning,
då jordbruket ännu var den absolut största
yrkesgruppen. Icke desto mindre var år 1930
folkmängden i jordbruksgruppen ungefär densamma
som 100 år tidigare, vilket är särskilt värt att
observera. 1940 äro siffrorna omkastade, industrien
har ryckt upp till den största gruppen, och
jordbrukets folkminskning är starkt markerad,
siffran är nere i 32 % mot industriens 36 %. Det bör
observeras, att 1940 års siffror äro direkt
jämförbara blott med de nya beräkningarna för 1930.
Specificering på ytterligare ett par grupper har
här gjorts vid folkräkningen.
Det är just utvecklingen under sista
tioårsperioden, som förtjänar uppmärksammas även av
industrien. Jordbruket är ej längre den
befolkningsreservoar med friska tillflöden, där andra
näringar under snart 100 år ha kunnat hämta sitt
ständigt växande behov av friska armar och klara
hjärnor. Reservoarens källflöden ha börjat sina i
en oroväckande grad. Städernas kräftskada —
den sjunkande nativiteten — sprider sig på
landsbygden. Barnkullarna på landet bli allt mindre
och antalet kullar allt färre. Från att födelsetalet
(levande födda per 1 000 invånare) ännu för 50
år sedan höll sig omkring 30, har det för perio-
den 1936—40 gått ned till 15,4 för landsbygden
och 13,7 för städerna. Men under samma period
1936—40 är antalet ingångna äktenskap per 1 000
invånare 7,7 på landsbygden mot 11,7 i städerna.
Hur hänger detta ihop, frågar man? Jag skall
blott dröja vid en orsak och nämna ett par
belysande siffror. En beräkning år 1940 över
antalet ogifta kvinnor och ogifta män visar, att på
den egentliga landsbygden, dvs. jordbruksbygden,
funnos i åldern 20—30 år — giftasåldern — på
100 ogifta män i genomsnitt 53 ogifta kvinnor,
medan motsvarande tal för städerna var 98 eller
nära nog dubbelt så stort.
Det är utan tvivel en för folkets livsvilja
skrämmande utveckling, som dylika siffror antyda. De
unga kvinnorna dras till industrierna och
kontoren i städerna, där också komforten och nöjena
locka, och väl komna till städerna återvända de ej
gärna till landet med dess större besvär och
svåråtkomligare nöjen. I stället för att finna och fylla
sin livsuppgift som medelpunkten i ett hem slår
sig den unga kvinnan till ro med sin lagstadgade
arbetstid och med en lön, som ofta är högre än
den mans inkomst, som gärna ville erbjuda henne
att ta hand om hans hem. Här blottas sociala ocli
personliga problem av den största räckvidd för
vårt folks framtid och möjlighet att leva. Det
räcker ej med ekonomiskt lappverk, även om
detta måste till, det är på det personliga planet,
som striden också måste föras.
Nu får man givetvis ej vänta snabba resultat
av en ändrad inställning i dessa ting. Professor
Wahlund visade i sitt föredrag vid senaste
lantbruksveckan, att för de svenska kommuner, vilka
hade mer än 75 % jordbruksbefolkning, utgjorde
folkmängden i arbetsåldrarna 20—60 år 431 000
år 1940. Siffran blir 426 000 år 1950 och 399 000
Fig. t. Mekaniska hjälpmedel måste anskaffas, framförallt
för de mänga småbrukarna.
15 maj 1943
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
