Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18b. 1 maj 1943 - Flygplanproduktionens problem, av Bkn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
redelserna börja i modellverkstaden med ett så
prosaiskt material som modellera. Här utformas i
lera en plåt av komplicerad form (t.ex. en
formplåt, som skall sammanfoga vingar och
flygkropp), som får hårdna och blir gjutform till ett
sänke, soin gjutes i en legering av zink, koppar,
magnesium och aluminium, över detta sänke
hälles sedan smält bly, så att man får ett avtryck,
som tillsammans med sänket bildar ett sänkepar,
vars upphöjningar och fördjupningar noggrant
passa ihop, fig. 3.
Gällde det nu biltillverkning, skulle dessa
sänken icke göras av sådan metall utan i stället av
stål, som bättre lämpar sig för verklig
massproduktion. Sänkeparen skulle då kosta omkring
5 000 dollar i stället för ungefär 75 dollar. Men
eftersom North Americans order på 4 500
avancerade övningsplan var den största beställningen
inom den amerikanska industrien och eftersom
det inte fanns någon garanti för att det någonsin
kommer in en ny order på ett plan av
tillnärmelsevis samma typ, kunde bolaget
uppenbarligen icke ge ut pengar på sänken, lämpliga för en
snabbare och mera regelbunden produktion.
Därför är flygindustrien tvungen att fortsätta på den
inslagna vägen. Dess metoder för tillverkning av
metallplåtar äro inte automatiserade utan i stället
ett slags jättesmide, ty sänkena gå nu till
fallham-rarna, som med ett eller flera slag forma
dural-eller aluminiumplåtar till skalplåtar för en
flyg-kropp.
Gjuteriet gör inte blott i ordning sänken till
fall-hamrarna utan också till de stora hydrauliska
pressarna, som ha en kapacitet på upp till 5 000 t.
I det fallet står flygindustrien i tacksamhetsskuld
till Henry Guérin, överingenjör hos Douglas, som
experimenterat ut en ny metod att kringgå flyg-
Fig. 3. Dubbelkrökta plåtdetaljer formas i fallhammare
med över- och underverktyg av zink och bly.
Fig. 4. Enklare plåldetaljer kunna även formas i hydraulisk
press, varvid ett översänke av metall pressar plåten mot
en gummidyna.
industriens oförmåga att använda
automobilindustrien sänken för sin småserieproduktion. I
Guerins metod är endast det ena sänket av
metall. Det andra är av gummi, infattat i en tung
gjutform, fig. 4. När pressens käftar slås ihop,
pressar sig metallsänket in i gummit, vilket då i
sin tur fungerar som en vätska skulle göra; det
fördelar trycket från sänket i alla riktningar mot
den metallplåt, av vilken detaljen skall formas —
och ut ur pressarna komma sedan till exempel
spryglar eller huvplåtar, utformade med ett
minimum av defekter.
Dessa äro de två grundläggande metoderna för
formning av metallplåtar inom flygindustrien. En
annan är profileringsmaskinen, fig. 5, som
sparade in en halv miljon kronor första året.
Det är en maskin med en tung, kraftig "axel",
en tung "överarm" av gjutjärn, ett ledande "knä"
och en "underarm" lika massiv som "överarmen"
samt en "hand", vars finger utgöres av en
förvånansvärt kompakt 7 hk motor, som driver en fräs.
Efter en mall skär fräsen till fem till tio på
varandra lagda metallplåtar under ett regn av
metall-spån och oljedroppar. Innan denna maskin kom
i bruk, måste flata plåtdetaljer göras en och en för
hand med vanliga plåtsaxar.
Hittills ha vi endast talat om lättmetallplåt, som
utgör en dryg tredjedel av allt det material, som
flygplanindustrien köper in. Vare sig den formats
till spryglar, skalplåtar, instrumenttavlor eller
motorhuvar har den genomgått minst sexton olika
operationer, från utskärning till färgsprutning,
innan den blivit färdig att sändas till den enklaste
av detaljsammansättningsavdelningarna i fabri-
1 maj 1943
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
